Det handlar inte om yttrandefrihet eller principer om ditten och datten. Det handlar inte om historieförfalskning. Det handlar om att göra något delvis föråldrat användbart i vår tid, som min vän Erik Wijk skriver på facebook:
Jag tog starka intryck av Pippi – den kanske viktigaste fiktiva förebilden under tidig barndom – jag var väl sex år när jag såg tv-serien. Och Pippis styrka och egensinne är odödliga. Men på den tiden var det också fullt av ”neger”-beteckningar i min omgivning och det var inget illa ment med det – MEN den naiviteten kunde fortgå eftersom det var så sällsynt med svarta människor runt om 60-talssvensson. Idag är det annorlunda – där jag bor samsas människor från hela världen, inte minst afrikaner men även asiater – så om Pippi aldrig så kärvänligt drar i ögonlocken för att leka kines kommer det att bli många undrande och oroliga känslor på t ex min dotters dagis. Originalen finns att tillgå, men varje tonåring kan bearbeta en film och lägga ut den på nätet – vad är det stora problemet? SVT:s minimala justeringar i Pippi-fallet handlar inte om att retuschera historien – det handlar om att visa respekt och rannsaka den rasism som alltid riskerar att avhumanisera våra hjärtan.
Jag känner igen Erik Wijks bild och håller helt med. Så var det då och idag har vi en anna värld. Det kunde dock vara annorlunda även då samtidigt som USA på den tiden var ett samhälle med apartheidlagstiftning som faktiskt tillämpades. När jag var i 10-årsåldern (mitten av 1960-talet) fanns det en svart familj i Stenungsund där jag bodde då. De var US-amerikaner och där för att bygga upp fabrikerna. Jag har för mig att mina föräldrar redan då inte kallade dem för negrer utan svarta, mina föräldrar var ju båda kunniga i engelska, det är nog i själva verket min fars modersmål. Så jag tror att orden som användes var svart och svarta när familjen beskrevs. Jag har också för mig att de andra US-amerikanerna inte umgicks med den svarta familjen. Men minnena är något oklara från denna tid. Jag var inte så gammal och ofta ganska disträ. Så vitt jag kommer ihåg så kallade min far aldrig heller Martin Luther King annat än svart eller demokratikämpe och personerna på bilderna i fotoalbumet som i en hamn i Colombia lastade bananer på båten han jobbade på kallade han också för svarta. Inget annat som jag kan komma ihåg i alla fall. Det är förstås möjligt att jag kommer ihåg fel. Fast negerbollar sa vi. Det var en annan tid.
I vilket fall som helst finns det idag ingen anledning till att använda ordet neger, varken som fristående ord eller i sammansättningar som negerboll. Det är ganska ointressant att vidhålla bruk av ord som med tiden blivit oanvändbara. Ord som förmedlar rasism. Som uppfattas som kränkande och rasistiska. Men det kan var bar att känna till lite historik ändå. För allt är inte bara svart och vitt. Allt är kanske inte alltid så enkelt.
Det finns också ord som gått omvänd väg. När jag vara barn så var ordet sambo utan tvekan ett rasistiskt ord. När det började användas i en annan betydelse så tänkte i all fall jag på det. Det kändes till en början lite obekvämt. Ordet neger uppfattades då inte som ett rasistiskt ord, ett som kommer av US-amerikanska negro, ursprungligen ett spanskt ord, inte av det rasistiska uttrycket nigger. Negro var inte ansett som ett rasistiskt ord. Hur det är idag vet jag inte. Politiskt medvetna personer sa dock redan på den tiden svart (black) istället. Uttrycket ”african american” som en del säger idag på US-amerikansk engelska och i USA var inte uppfunnet då.
Idag är detta, denna historia, egentligen ointressant. Svarta personer vill inte att vi använder ordet neger, precis som inuiter inte vill att vi säger eskimå, samer inte vill bli kallade lappar, resande inte kallas tattare och de flesta romer inte vill kallas zigenare. Det finns ingen anledning att använda ord som idag uppfattas som rasistiska.
När det gäller Pippi Långstrump är jag därför helt och hållet på Astrid Lindgrens linje, att idag ska Pippis pappa definitivt inte kallas negerkung:
Så här sa Astrid Lindgren själv i en intervju, gjord av Elisabeth Frankl 1970.
Frågan var om Astrid Lindgren skulle skrivit Pippi Långstrump annorlunda 1970, då intervjun gjordes.
”Ja, jag skulle ta bort en massa idiotier. […] Spiksäkert är att jag inte skulle ha gjort Pippis pappa till negerkung! En vit kille som kommer till Söderhavet och sätter på sig bambukjol[!]
Men det är ju inte så att jag tänkte att vi är så överlägsna dom svarta så att om vi kommer till Söderhavet blir vi genast kungar. Det är några som har tyckt att detta var en sådan oerhörd rasism.
Vad dom än kan säga om mig personligen, om dom tror att jag har några som helst rasistiska tendenser så är det fel. Och det hade Pippi inte heller.
Men tiderna har ändrats och i dag skulle jag inte gjort honom till negerkung. Han skulle antagligen varit sjökapten eller pirat.”
För mig är det självklart att ändra på det vis SVT gjort i TV-serien om Pippi Långstrump. Det hade uppenbart varit självklart även för Astrid Lindgren. Det finns ingen anledning att anse att SVT gjort fel för de har ju agerat helt rätt och i enlighet med de åsikter Astrid Lindgren uttryckte när hon var i livet. Dessutom i enlighet med upphovsrättsinnehavarens uppfattning.
Dessutom, ändringar i berättelser är legio, mycket vanliga. Och ansvarsfull föräldrar ändrar i sagor de läser om det är något de tror att barnen kan må dåligt av eller om något förmedlar kränkande, rasistiska, fördomsfulla, kvinnoförnedrande eller dåliga åsikter av nåt annat slag. Eller så slängs boken i soptunnan eller ställs på vinden som ett museiföremål som visar hur rasistisk och kvinnoförnedrande även litteratur för barn kunde vara förr.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Pippi Långstrump, Astrid Lindgren, TV, Böcker, Film, Kolonialism, SVT, Rasistiskt, Rasism, Demokrati, Fördomar, Språk, Samhälle, Politik
Kan hålla med om det när det gäller Pippi och vissa andra barnböcker, men det blir problem när vi kommer till Onkel Toms stuga, Tom Sawyer/Huckleberry Finn eller Rötter. Mark Twain var till exempel motståndare till slaveriet och för svartas rättigheter, ändå beskrivs såväl svarta som indianer som korkade och vidskepliga och ”vildare” än de vita i hans böcker. Tar man bort de nedlåtande tillmälena om svarta/indianer, och den förnedrande behandlingen av dem, speglar böckerna inte längre människosynen och samhället i den tid de handlar om. Samma sak med Kipling, där jag tycker att den koloniala världsbilden och människosyen är ett viktigt tidsdokument även om värderingarna är föråldrade. Indier var inte lika mycket värda som engelsmän i 1800-talets Indien, och det är inget vi bör försöka rätta till i efterhand. Bättre att förse böckerna med ett försättsblad med information om hur det förhöll sig, och varför människosynen är som den är i böckerna.
Ja, det är inte självklart att det ska göras likadant med allting.
Det fanns en drös böcker med rasistiska nidbilder när jag var liten. Gemensamt för dem är att de helat har försvunnit och aldrig kommer i nytryck. Då föredrar jag faktiskt att man gör enklare förändringar för att de ska kunna leva vidare.
Nej, problem beskrivningen är fel och konsekvensbeskrivningen saknar underlag.
Att ändra i litterära verk är det normala och har varit det normala under mänsklighetens hela historia som ju har varit en tid av muntligt berättande. Muntliga historier anpassas till åhöraren, situation och berättaren och tiden. Så har det också varit med många skriftliga berättelser. En sån bok som Bibeln har ju ändrats massvis med gånger och ingen vet hur det stod från början. VI vet inte heller hur Iliaden och Odyssen var från början osv.
Det är normalt för föräldrar att ändra historier beroende på vilket barn och ålder på barbet det handlar om. Vår som tycket inte om troll, var rädd för dem. Då fick vi göra dem mindre skrämmande osv. Betydelsen av ord ändras också allteftersom. Något som gör att vi ibland måste ändra texter för annars är det ingen som begriper texten. Ta ord som exempelvis fräck och häftig. De betyder nåt annat idag än de gjorde förr. SÅ är det också med neger. När jag var ung uppfattades inte ordet som rasistiskt. Men det uppfattas så idag. Därför måste den som äger ett verka och efter 70 år även andra få ändra i en historia. Eller menar du att alla DIsneyfilmer är oacceptabla. De är ju omgjorda versioner av ändrade versioner (mödrars har ersatts med styvmödrar) av Griegs ursprungliga nedskrivna versioner av folksagor. Menar du att bara Völsungasagan har värde eller har Niebelungenlied också ett värde. De är ju samma historia men ändå olika. Vilken är historieförfalskningen?
Historien ändras också allteftersom då den beror på den som tolkar den och den som för tillfället har makten.
Ja, det är skillnad. Men i detta fall så är det upphovsrättsinnehavarna som ändrar. Inte nån annan. Upphovsrättsinnehavare till TV-serien är SVT som vad jag förstår övertagit den upphovsrätt producent och regissör har. Dessutom tycker ägaren till upphovsrätten till Pippi-figuren och ursprungshistorien att det är okej. Film originalet finns också att tillgå och om det ändras i boken finns de gamla upplagorna fortfarande att tillgå för den som önskar.
Många utgivna versioner av Skattkammarön, De tre musketörerna osv är förkortade och redigerade versioner av originalen. Den här typen av ändringar är med andra ord ganska vanligt förekommande. Inte alltid bra, men i just detta fall med Pippi onekligen bra. En anpassning till ett förändrat språkbruk helt enkelt. Inget att hetsa upp sig för.
Upphovsrätten till Astrid Lindgrens verk ägs av stiftelsen Saltkråkan, som på SVT:s förfrågan har godkänt ändringen i Pippi. Jag har i princip inget emot dessa ändringar, och är inte särskilt upphetsad, men det jag ser är ett sluttande plan där vi till slut får gå som på krossat glas för att inte stöta oss med allehanda minoritetsgrupper som inte klarar den allra minsta
motgång utan måste behandlas som bortskämda barn. Och där det långt ifrån alltid beror på en faktisk upplevd kränkning, utan lika gärna är ett sätt att få uppmärksamhet, positionera sig i samhällsdebatten eller skapa grund för skadeståndskrav genom DO.
Filmen är inte ett verka av Astrid LIndgren och rättigheterna till den ägs inte av Saltkråkan.. Den är ett verk av Olle Lindbom och nån annan som fått rätten att använda Pippi-figuren av Astrid Lindgren. Den rätten ägs idag av Saltkråkan AB. SVT äger sannolikt rättigheterna till filmen idag. Upphovsrätt är invecklade grejer.