Segregering, decentralisering, differentiering (uppdelning) och individualisering – fyra faktorer som tillsammans förklarar varför svenska elever presterar sämre i skolan idag jämfört med tidigt 1990-tal. Den slutsatsen drog Skolverket i en omfattande kartläggning som gjordes redan 2009. Svaret är viktigt, inte minst eftersom skolan står inför omfattande reformer. Orsakerna är alltså välkända. Den politik som skapat problemen har dock fortsatt och därmed förvärrat problemen.
Sedan mitten av 1990-talet har svenska elevers resultat i kunskapsmätningar försämrats. Nedgången märks tydligast i matematik och naturvetenskapliga ämnen men även i läsförståelse. För att förklara den negativa utvecklingen publicerade Skolverket rapporten ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” år 2009. Det är en bred kunskapsöversikt som belyser samhällsförändringar, reformer, resurser och arbetet i skolorna, från tidigt 1990-tal fram till idag. I den stora mängd forskning som analyserats utkristalliseras fyra faktorer som tillsammans har påverkat elevernas skolresultat negativt.
Segregationen har ökat
I början av 1990-talet infördes det fria skolvalet, bland annat blev det möjligt att starta fristående skolor. Samtidigt har boendesegregationen ökat. Sammantaget har det lett till att det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola. Det har också inneburit att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat och att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse. Den ökade segregeringen har varit negativ för kunskapsutvecklingen. Kamrateffekter som är viktiga för i synnerhet lågpresterande elever förloras och lärarnas förväntningar på elevers prestationer får större genomslag.
Decentralisering – ett systemskifte
Under tidigt 1990-tal förändrades det svenska skolsystemet från att vara ett av västvärldens mest centraliserade system till ett av de mest avreglerade systemen. Kommunerna tog över ansvaret för skolan. En av idéerna var att kommunerna med sin kunskap om lokala behov bättre skulle kunna fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Men idag ser vi att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolorna alltid extraresurser.
Differentiering – särlösningar allt vanligare
Grundskolan ska organiseras integrerat. Det är huvudprincipen enligt grundskoleförordningen. Men utvecklingen har gått i motsatt riktning. Det har blivit allt vanligare med särskiljande lösningar som till exempel särskilda undervisningsgrupper för elever i behov av stöd. Elever delas också in i olika grupper efter kunskapsnivå. För de lågpresterande eleverna kan det vara stigmatiserande och påverka självkänsla och motivation. I segregerade grupper påverkas elevernas resultat även av kamrateffekter och lärarnas förväntningar. Samma mekanismer som verkar segregerande på skolnivå framträder alltså här på gruppnivå.
Individualisering – en förändrad lärarroll
Under 1990-talet infördes nya läroplaner och kursplaner utan direkta anvisningar om innehåll och metoder i undervisningen. Tanken var att lärarna skulle få mer utrymme att forma undervisningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Men resultatet har snarast blivit ökad individualisering i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning i helklass. Individualisering i den bemärkelsen påverkar elevernas resultat negativt och gör också att stödet hemifrån blivit allt viktigare.
En likvärdig skola?
Effekten av de förändringar som rapporten belyser är att skolan blivit allt mindre likvärdig. Stöd från hemmet har fått större betydelse för elevernas möjligheter att nå bra resultat eftersom skolan blivit sämre på att kompensera för elevers sociala bakgrund och olika förutsättningar.
Svensson/Skolverket
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Klass, Skolpolitik, Utbildning, Fritt skolval, Segregation, Segregering, Uppdelning, Differentiering, Individualisering, Kartläggning, Skolverket, Raport, Ökade klyftor, Samhälle, Politik
