Boknytt
Den döende kommunismen
Wolfgang Hansson
Historiska media
Från råsocialism till råkapitalism
Den här boken med underrubriken ”Från Berlinmurens fall till kalla krigets återkomst” överträffade mina förväntningar. Som väntat ger den en sammanfattning och helhetsbild av allt man lärt sig från media och egna resor i Östeuropa. Och självupplevda ögonblicksbilder av de avgörande ögonblicken i realsocialismens övergång till realkapitalism.
Men utrikesreportern Wolfgang ”Jag-var-där” Hansson återvänder också efter dramatiken och blottlägger vad som verkligen hände bakom maktens kulisser när öststatskommunismen föll. Vilka var skurkarna – de skurkar som idag straffria gör karriär i den nya marknadsekonomin.
Värst var det i Rumänien där den gamla partibyråkratiska statliga nomenklaturaeliten i stort behöll makten och privilegierna i staten och på marknaden. I de så kallade socialistiska staterna levde partieliten ett överklassliv med hembiträden i lyxkvarter, egna affärer och sjukhus. Ett hyckleri utan dess like, som beskrivs av författaren.
Sedan använde de omvända kommunistpamparna sina kunskaper och kontakter till att förvandla sig till en del av den nya giriga kapitalistklassen. Hårdhänta privatiseringar och sociala nedskärningar drabbade de chockade öststatsmedborgarna.
Dessa drömde om välfärd men fick arbetslöshet. De drömde om frihet men fick otrygghet. De drömde om att kombinera det bästa av realsocialismen med det bästa av realkapitalismen. Men istället fick de se den diktatoriska, ofrihetliga och förtryckande råsocialismen i öst ersättas av en skoningslös västlig råkapitalism av brutalt nyliberalt märke.
De fick demokrati och det var förstås bra, ingen vill ha tillbaka maktövergreppen i öst, skriver författaren. Men samtidigt hade många i öst velat behålla de många sociala välfärdsdragen i den europeiska realsocialismen.
Inte minst i det gamla DDR kände sig många kränkta och även nedvärderade över att det goda i öst (barnet) kastades ut med det röda privilegiesamhället (badvattnet). Den ambivalensen kvarstår i många östländer i form av ”nostalgi” (längtan efter östsystemens bra sidor).
I stort visar boken än en gång att den så kallade socialismen i öst var en historisk återvändsgränd. Det var inga arbetarklassernas stater som kännetecknade Östeuropa, det var partibyråkratiernas stater. Alltså var det en slags statskapitalism med en ny härskande klass vid makten.
Ser man det lite vidare kan man begråta hur aningslösa vi i den breda vänstern var som trodde att en maktägande ”medveten förtrupp” av vänsteraktivister – Partiet med stort P – skulle kunna bygga socialismen utan att själva korrumperas av makt och rikedomar.
Då har man/vi totalt missat att förstå människans medfödda natur. Absolut makt korrumperar absolut. Evolutionärt sett har vi såväl gott som ont i oss, men makten måste kontrolleras stenhårt för att inte urarta. Därför är självklart demokratiska rättigheter ett måste när man bygger socialismen. Inte minst behövs ett flerpartisystem.
Om man i Östeuropa var aningslösa om klassamhällets återkomst var man lika aningslösa vad gäller de etniska konflikterna. Man misslyckades med att skapa ett verkligt minoriteterna inkluderande nationellt solidariskt VI.
Så när kapitalismen återkom med dyrtid, arbetslöshet och vidgade samhällsklyftor återkom också det etniska vi-dom-tänkandet, liksom rasismen, och tanken att roffa åt sig för vad man upplevde som ”den egna gruppen”. När krubban är tom bits hästarna.
Och i Jugoslavien etnisk rensning och närmast folkmord – speciellt från serbernas sida (som de ännu ej tagit ansvar för). Det sydslaviska jugoslaviska nationsbygget vilade på en alltför bräcklig grund för att kunna överleva. Vänstern begrep inte ”den nationella frågan”.
Hans Norebrink
Läs mer: AB, LT, Kollega, LM, Syd, DS,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Den döende kommunismen, Wolfgang Hansson, Öststaterna, Kommunistpampar, Östeuropa, Kapitalism, Kommunism, Stalinism, DDR, Tyskland, Rumänien, Jugoslavien, Demokrati, Privatiseringar, Samhälle, Politik, Ekonomi, Historia, Kultur, Böcker
