Extremhögerpopulism

I mitten av sjuttiotalet startades i Skåne en rad lokala och regionala högerpopulistiska partier, med fokus på skattefrågor, kritik av svenska invandringspolitiken och rasism. En av dessa grupper var Skånepartiet, grundat av Carl P Herslow 1979. Den kom ut ur en tidigare rörelse, Skånerörelsen, som skapades 1977. Skånepartiet blev av naturliga skäl aldrig stort på nationell nivå, men hade en stark lokal påverkan i många samhällen och städer i södra Sverige. I staden Malmö de hade de kommunfullmäktigeplatser mellan 1985 och 2006. Liknande grupper och partier hade många kommunpolitiker i flera kommuner i Skåne. Ett annat parti var Centrum-Demokraterna, som grundades 1973. 1989 blev det en stor splittring i gruppen och det förlorade det mesta av sitt stöd. Lokalt efterträddes det av flera lokala högerpopulistiska partier, alla av dem med en rasistisk och antiinvandraragenda.

Ett tredje parti var Framstegspartiet, främst inspirerat av de norska och danska partierna med samma namn2 startade runt 1970 och hade en tidig framgång med många nya medlemmar, men på grund av ekonomiska problem de inte kunde finansiera ett valdeltagande. Splittringar och konflikter försvagade därefter Framstegspartiet. Från omkring 1979 existerade flera olika grupper med samma namn. Ingen av dessa parter blev viktigt och de splittrades vidare. Ett av dem kom dock att ha betydelse för svensk fascism och dess organisering i en senare period. Den gruppen leddes av Stefan Herrman och vände sig till fascismen på 80-talet.

I slutet av åttiotalet och början av nittiotalet såg Sverige en stark tillväxt för rasism, högerpopulism etc. Det åtföljdes av en våg av våld mot invandrare och flyktingförläggningar. Detta ledde till skapandet av flera högerpopulistiska partier i olika delar av Sverige. Några av dem var partier grundade på krav på mer regional och lokal självständighet (särskilt i Skåne), andra var nyliberala anti-invandrar partier medan andra fortfarande var mer traditionellt konservativa och därför mot invandring.

1990 grundades till slut ett riksomfattande nyliberalt missnöjesparti på extremhögerkanten, Ny Demokrati. Den grundades av två välkända offentliga personer, en affärsman som tagit sig upp från ingenting, Bert Karlsson och en greve tillika storföretagsledare, Ian Wachtmeister. Genom att koncentrera sig på ekonomiska frågor (t.ex. privatisering, avreglering, lägre skatter) snarare än invandrarfrågor de lyckats få platser i riksdagen i valet 1991. Mellan 1991 och 1994 hade de 25 valda riksdagsledamöter. Detta var första gången i modern svensk historia som ett parti på yttersta högerkanten lyckades få riksdagsplatser. På grund av oenigheter inom partiet föll Ny Demokrati snart i bitar och åkte ur riksdagen i valet 1994. Partiet gick i konkurs 1998, byggdes upp igen år 2000, förlorade den sista kommunfullmäktigeplatsen 2002 och försvann senare. Allt som allt hade de mycket liten inverkan på utvecklingen av svensk fascism. Det faktum att de lyckats bli valda utlöste dock en våg av våldsamma attacker på flyktingläger och invandrare. Dessutom gjorde de rasism mer rumsrent.

Del 3 av ett längre dokument om dagens svenska fascism. Det dokumentet finns också källhänvisningar.

Intressant?
Media: SVD, AB1, 2, ETC1, 2, 3, Internationalen,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!