Eliten byter system

Putins folkBoknytt
Putins folk
Kalle Kniivilä
Atlas

Eliten byter system

Ännu en i den långa raden av nya böcker som återigen förklarar det fallna Sovjet och det nya Ryssland, tänkte jag. Men jag hade fel – det här är bra. Inte minst läsvärd är den konkreta analysen av de ekonomiska orsakerna till imperiets snabba kollaps.

Diktatorn Stalin industrialiserade landet, och gav folket arbete och viktiga sociala rättigheter. Men den nya realsocialismen sönderslets av det brutala inbördeskriget, två förödande världskrig, trettiotalsterrorn, kapprustningen, Afghanistankriget, isoleringen från omvärlden, en korrupt och ineffektiv planekonomi, tilltagande varubrist, föråldrad industri. Samt ett tvångskollektiviserat jordbruk – sorgebarnet som förvandlade det spannmålsexporterande Ryssland till det matimporterande Sovjet.

Lägg därtill den upprörande orättvisan hos en statsbyråkratöverklass som svävade förbi det vanliga folkets köer – till elitreserverade fina bilar, resor, hus, sjukhus, affärer och feta löner. Sovjetunionen var ett förtryckande klassamhälle med social trygghet och socialistisk retorik.

Med sjunkande oljepriser på åttiotalet var systemet dömt. Men det föll inte av folkliga resningar som i gamla Östeuropa, det föll på sin egen bromsande inkapacitet. Den sovjetiska eliten tvingades därför byta utsugningsmodell.

Så många i den statsbyråkratiska eliten vände kappan efter vinden och passade på att tillsammans med privata oligarker roffa åt sig det ryska folkets egendom – den statliga ekonomin som privatiserades av nittiotalets rövarkapitalism.

Den statliga eliten gifte sig med den nya privata eliten (som i Kina efter Mao, med skillnaden att där behöll kommunistpartiet öppet kontrollen över systemomställningen). Det var eliten och inte folket som drev fram kapitalismen i Ryssland.

Tryggheten och stabiliteten försvann och oljepriset sjönk vidare på nittiotalet, samtidigt som väst tvingade på Ryssland sina regler. Inflationen utplånade folks besparingar. Och upprörande lyxliv samexisterande med arbetslöshet, tiggeri, social misär, växand ohälsa, en galloperande tröstalkoholism, ökad dödlighet och minskade födelsetal.

Denna katastrof för det vanliga folket sammanföll med införandet av demokrati, och dessa företeelser kom att förknippas med varandra. Dåtidens politiker Jeltsin och Gorbatjov uppskattas idag av bara drygt 20 procent av folket.

Många ryssar som hade förväntat sig att stekta sparvar skulle flyga in i deras munnar när marknadsekonomin infördes kom att bittert hata väst, kapitalism och demokrati. Vilka sågs som delar av en lömsk konspiration med syfte att låta det moraluppehållande heliga ortodoxa fosterlandet Ryssland förblöda (som de ideologiska tongångarna inte sällan går idag).

Kommer så 2000-talet, höjda oljepriser och Putin. Som struntade i den liberala medelklassen i storstäderna, och satsade på att vanligt ofta konservativt folk ute i landet skulle få det bättre. Som näpsade de av folket så hatade rövaroligarkerna, förstatligade oljeindustrin, ströp demokratin och de mänskliga rätigheterna, och (rasism)hetsade mot homosexuella och minoriteter.

Som återgav makten till en allt starkare stat (en slags andra omgång av de gamla sovjetbyråkraternas comeback), samt började återupprätta Stalin och Sovjetunionens heder. Men behöll – med sig själv som halvdiktator – den korrupta nya ryska kapitalismen. Som var än mer upprörande ojämlik än Sovjetsystemet (enligt många ryssar).

I detta sammantagna ljus framstår vanligt folks uppskattning av Putin som förståelig. De vanliga människor som författaren reser runt och träffar vill ha jobb, trygghet, stabilitet, tillväxt, konsumtion, resor, ordning och reda – och det har de fått av Putin. ”Rysslands tysta majoritet” minns med fasa det fruktansvärda nittiotalet.

För arbetare och småfolk, speciellt utanför Moskva, väger i jämförelse västs och de intellektuellas tjat om mänskliga rättigheter lätt. Speciellt som det politiska intresset har fallit allt mer, och en privatlivsfokuserad desillusionering brett ut sig. Alla Olga och Ivan kanske inte älskar Putin, men de vet vad de har, och inte vad de får.

I sammanhanget fortlever en Sovjetnostalgi – vanligt folk hade det inte så dåligt då, och sysslade man inte med politik så behövde man inte märka förtrycket, går minnena. Och hela samhället var då jämförelsevis ekonomiskt rättvisare, jämlikare.

Till och med Stalin (och den tidens stabilitet) ses i ett positivt ljus av halva befolkningen enligt opinionsundersökningar. Ryssland har en auktoritär tradition med starka ledare, och det under 1900-talet så traumatiserade ryska folket uppskattar en stark ledare som Putin, som skapar ordning (om än inte rättssäker lag).

Den uppflammande, sårade, religiösa och konservativa storryska nationalismen gör också att man vill minnas sin historia positivt. Vilket sammantaget har gjort att dagens Ryssland uppskattas av Europas många växande högerpopulistiska partier, som gärna besöker landet.

Men nu sjunker de gas- och oljepriser Ryssland ännu är så farligt beroende av. Ekonomin haltar och inte bättre har det blivit av de västliga bojkotterna och reaktionerna på ockupationen av Krim och Ukrainakrisen. Så vad händer i Ryssland när och om den av de luttrade ryssarna så omhuldade stabiliteten försvinner?

Hans Norebrink

Läs mer: Syd, AB, AxelA, SVD1, 2, Goodreads, Bear Books, M-LA, UNT, Lindgren, Publikt, HD, ST, Glasnost, Libertas, KB, MB,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris 

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!