Fåglarnas Big Bang

En analys av hela arvsmassan hos 48 fågelarter visar att en närmast explosionsartad utveckling i fåglarnas släktträd tog fart för 66 miljoner år sedan. Släktträdet bekräftar många släktskapsteorier som tidigare har ifrågasatts, och bjuder även på nya överraskningar. Bakom studien står en stor internationell forskargrupp, med medverkan från SLU och Uppsala universitet.

Knysnaturako

Knysnaturako – en nära släkting till göken enligt den nya studien i Science. Foto: Per Alström

Ett stort team av forskare från många olika länder och institutioner, inklusive Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet, publicerar idag i ett specialnummer av Science sammanlagt åtta artiklar baserade på analyser av 48 fågelarters och tre krokodilarters hela DNA.

Dessa fåglar representerar de stora utvecklingslinjerna inom fåglarnas släktträd, t.ex. strutsfåglar, andfåglar, hönsfåglar, dagrovfåglar, ugglor, tranor, storkar, vadarfåglar, flamingor, pingviner, duvor, gökar, kolibrier, hackspettar, papegojor och tättingar. Analyserna visar att alla grupper utom strutsfåglar och tinamoer (stubbstjärtshöns) utvecklades explosionsartat från och med ca 66 miljoner år sedan. Detta sammanföll med massutdöendet av dinosaurier, och det är möjligt att detta banade väg för fåglarnas snabba utveckling genom att konkurrensen från andra dinosaurier minskade (dinosaurierna dog alltså inte ut, utan fåglarna är de kvarlevande dinosaurierna).

Släktträdet bekräftar många tidigare kontroversiella resultat, som att falkar är närmare släkt med tättingar än med örnar, och att papegojorna är tättingarnas närmaste släktingar. Det visar även ett antal överraskningar, som att flamingor och doppingar plus duvor, flyghönor och duvrallar (som bara finns på Madagaskar) tillsammans bildar en av de två huvudgrenarna i ”kronan” på släktträdet.

Trots den hittills oöverträffade mängden analyserade DNA-data så är några få släktskapsförhållanden fortfarande osäkra, såsom placeringen av den säregna hoatzin från Amazonas. Analyserna avslöjade även att studier av proteinkodande gener kan ge missvisande resultat när det gäller släktskapsförhållanden, och istället grupperar arter utifrån levnadsförhållanden.

Studien visade även att fåglar jämfört med de flesta andra ryggradsdjur har färre gener, färre repeterade element och mindre variation i organisationen av gener. Flera andra jämförelser av bl.a. skelett-, muskel-, fjäder-, syn- och tandgener visade på intressanta skillnader mellan fåglar och andra grupper av ryggradsdjur.

Svensson/SLU

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Svensson on Patreon!
Become a patron at Patreon!