En del tror att det inte fanns tiggare i Sverige innan de romska tiggarna från Balkan dök upp. Det är inte sant. Tiggeriet kom tillbaks i stor skala på 1990-talet när de stora mentalsjukhusen i Sverige stängdes och många som vårdats på institution i hela sitt liv släpptes ut. Många av dem kunde inte försörja sig utan ägnade sig åt såväl tiggeri som burksamlande. Med tiden dog många av dem och tiggeriet kom allt mer att övertas av människor från fattigare länder i Europa, främst romer från Rumänien och senare också från Bulgarien.
Dick Harrison påpekar detta i en artikel i GP som i övrigt främst beskriver tiggeriet i Sverige ur ett historiskt perspektiv. Men det är fel att påstå att det på 1960- och 1970-talen inte fanns några tiggare i Sverige. På 1960-talet fanns det fortfarande resandegrupper som levde på knivslipning etc och luffare med begåvningshandikapp, psykiska problem eller bara avvikande livsmönster som drog runt mellan gårdar på landet för att tigga. Det var dock inte så vanligt med tiggare som idag. Dessutom fanns det från 1960-talet och framåt missbrukare, i allmänhet också hemlösa, som tiggde. Dessa säljer idag tidningar som Faktum istället.
I själva verket har det alltid funnits tiggeri, men lite olika grupper av människor har ägnat sig åt tiggeri beroende på period. Under de goda tiderna från mitten av 1960-talet till mitten av 1980-talet var tiggarna mycket få.
På 1930-talet var det vanligt att arbetarfamiljer fick tigga för att få tillräckligt med mat. Med missbruk i familjen eller långvarig arbetslöshet blev det ofta nödvändigt för att kunna få tillräckligt med mat på bordet.
Tiggeri blir vanligare när samhället är orättvist, när fattigdomen är stor. Så som det är i dagens Europa där fattigdomen och misären för många romer i Rumänien och Bulgarien är i det närmaste ofattbar. Att de väljer att flytta till Sverige för att tigga är i det läget inte speciellt förvånande. Bara en europeisk välfärdsstat kan minska tiggeriet genom att råda bot på den fattigdom som främst finns bland romer på Balkan.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Tiggeri, Tiggare, Dick Harrison, Fattigdom, Välfärdsstat, Välfärd, Luffare, Historia, Rättvisa, Romer, Resande, Samhälle, Politik
Tiggeriet kom tillbaka med regeringen bildt och eskalerade under regeringen reinfeldt. Kan det sägas tydligare? Tyvärr fegade Löfven ur och vågade inte ta chansen att krossa borgerligheten för gott i ett nyval. Om han mot förmodan hade förlorat i ett nyval skulle han alltid ha haft kvar möjligheten att mana ut massorna på gatorna.
Det sammanfalleri tid. Men det var inte Bildt-regeringen som la ner mentalsjukhusen. Utan socialdemokraterna.
Jag minns tydligt hur glada alla politikerna var över win/win politiken
när det gällde nerlagda mentalsjukhus, särskilt glada över att vara
överens. En ny politik som inte skulle kosta några pengar, patienterna
skulle ut och försörja sig, mentalsjukhusen var ju så hemska, men låg
fint i Beckomberga och Fruängen med stora parker omkring, de skulle bli bostadsrätter. Fastigheterna skulle bli lediga och inbringa pengar, driftskostnaderna skulle upphöra, politiker inte längre ansvara för mentalvård. Bara en försvarslös förlorare, som flyttade in i gamla avloppsrör tills de frös ihjäl.
Dagens tiggerisituation kan faktiskt inte jämföras med då. Varje matbutik, systembolag, pressbyrå, macdonalds mfl har fått en liten muggskramlare. På bara ett år blev vi ett sydeuropeiskt land. Det intressanta är vår otroliga hjälplöshet. Vi har tydligen ingen gränskontroll, den svenska staten verkar vara nerlagd. Kvar finns bara dess aptit på våra pengar. Det patriarkala protestantiska Sverige läggs i graven, ersätts av det nihilistiska underhållnings-sverige där man får skylla sig själv. Låtarna blir dummare och dummare, man får inget för skatten, men upp ska den ändå.
Du har rätt i att det inte helt går att jämför idag med då. Nu handlar det om fattiga från andra änden av Europa. De är dessutom många fler. Lösningarna är komplicerade och kräver internationellt samarbete. Vilket är svårt när länder som Rumänien och Bulgarien inte är intresserade. Lösningarna finns på europeisk nivå och inte på svensk nivå.
Lösningen är det vi ser nu, tror jag. Antingen har Sverige en gränskontroll, eller så blir vi som resten av Europa. Det blir nog svårt att hindra. Det blir alltså inte resten av Europa som blir som Sverige, utan vi som anpassas till någon slags genomsnitt.