Problemet med vargpolitiken är att ingen vill ta i det grundläggande problemet

Det finns nämligen en grundläggande sak som gör att det nästan inte spelar nån roll hur många vargar det finns i södra Sverige. Det spelar egentligen ingen roll på lång sikt om det finns 400 vargar eller 1 000 vargar i södra Sverige så lände de alla är alltför nära släkt med varandra. Inaveln kommer ändå att leda till att vargstammen inte klarar sig på lång sikt, oavsett storleken på jakten eller inte.

Problemet som finns är att det är alltför långt till andra vargbestånd och att området mellan beståndet är renbetesland där varg idag inte tillåts alls.För att vargstammen i södra Sverige ska klara sig på lång sikt krävs minskad inavelsgrad. Detta kan bara ske genom invandring av vargar från Ryssland/Finland. Idag är detta nästa omöjligt för de skjuts på vägen söderut i Sverige. All vargar som försöker etablera revir längre norrut i Sverige skjut också. En mer nordlig utredning av den svenska vargstammen skulle underlätta utbyte av vargar och gener med de vargbestånd som finns i Finland och Ryssland.

Vad som krävs för ett hållbart vargbestånd på sikt är därför att varg tillåts i det så kallade renbeteslandet. En sådan åtgärd kräver förändrar rennäringspolitik och en förändrad politik i förhållande till en av Sveriges minoriteter, samerna. Rennäringen bör släppas fri för alla samer och inte begränsas till en liten elit bland samerna:

Samelagen skall innebära att alla samer i grunden skall äga lika rätt på sina förfäders mark till kostnadsfri jakt, fiske, fångst, brännved, husbehovsskog och slöjdvirke m.m. Vid utövande av de samiska rättigheterna skall fri färdselrätt gälla. Grundläggande för rättigheterna är att dessa vilar på enskild urminnes hävd.

[…]

Rennäringen skall liksom idag regleras av en rennäringslag. Denna rennäringslag skall enbart gälla direkta rennäringsfrågor. Alla övriga frågor och rättigheter skall regleras av samelagen.

Den så kallade dubbelregistreringen på privat mark ska upphöra.

Alla renmärken, även de som konfiskerats av staten skall kunna användas.

Vid allt röstningsförfarande inom samebyn skall en person motsvara en röst.

Alla samer skall äga rätt att utöva de samiska näringarna.

Dessutom bör villkoren vara kommersiella och inga subventioner ges. Det betyder sananolikt att renskötseln kommer att ändras till sina former, men en sådan utveckling är som jag ser det naturlig och självklar. Ersättning för rovdjursskador ska förstås ges som i allt annat jordbruk i Sverige och så som sker med sälskador inom fisket.

När vi har varg i hela Sverige och nånstans mellan 500 och 1000 vargar bör licensjakt på varg självklart tillåtas. Målsättningen bör dock vara att Sverige i sin helhet ska ha mellan 1 000 och 2 000 vargar. med licensjakt varje år precis som med andra större rovdjur där hållbara bestånd finns som lodjur och björn.

Som det ser ut idag är jag mot licensjakt på varg, men samtidigt anser jag att den jakt som äger rum i vinter knappast äventyrar den svenska vargstammen. Det som är det grundläggande problemet för den svenska vargstammen är invalen och det kan inte jakten påverka i nån större utsträckning. Koncensus är i sig ingen framgångsväg heller. Inte så länge ingen vill ta itu med en av de viktigaste orsakerna till inaveln. Bristen på vargar i norra Sverige.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

7 svar på “Problemet med vargpolitiken är att ingen vill ta i det grundläggande problemet”

  1. Benägenheten att låta andra betala är det inget fel på. Lägg hela kostnaden på samerna. Faktiskt är det roligt.

    1. Mitt förslag är helt i enlighet med den politik som det största samepartiet vill ha. Så knappast kontroversiellt ur samisk synpunkt. Du har nog också missuppfattat kostnadsfrågan. Men jag tycker att rennäringen måste bära sig själv. Finns ingen anledning att subventionera den. Mer om det nån annan gång.

      1. Det grundläggande problemet är alltid att alla vill att någon annan ska betala. Samerna brukar beskrivas som förtryckta och bestulna, jag uppfattar stödet till ”branschen” som en ursäkt för alla storsvenska statliga ingrepp som gör den olönsam. Vargodling är bara ett. Jag skrattade stort och inte elakt när jag såg ditt förslag, armén av indignerade pk-protester kan lätt visualiseras.

        Själva idén att allokera skattemedel indrivna av hårt arbetande svenskar för att odla varg är surrealistiskt. Man har inget försvar, man lagar inte vägar, man väger blöjor och man odlar varg.

          1. Vi är väl överens om att inte vara överens om nyttan av skattefinansierad vargodling.

          2. Ja det är vi. Varför måste folk vara överens jämt. Men jag är inte säker på att vi är så oense. Jag är ju för licensjakt när väl vargstammen blivit tillräcklig stor. Precis som det sker med björn och lodjur.

          3. Det är fullständigt omöjligt att alla ska vara överens om ens så värst mycket. Det enda folk brukar vara överens om är att andra ska betala. I vargfrågan är de som bor långt ifrån vargen överens om att de som bor nära vargen inte drabbas av den oavsett vad de säger, medan de som bor nära vargen är överens om att de som långt från den inte ska bestämma över dem som bor nära den. Subsidiaritet hette en princip som skulle få alla att rösta ja till EU. Lokala beslut på lokala plågor. Det ordet ser man inte i någon tidning.

Kommentarer är stängda.