Kanske inte en stad, utan mera ett oberoende litet minirike i Suezkanalen. Närmare bestämt i Great Bitter Lake, kanalens bredaste ställe. Men låt gå, det fungerade som en stad och som ett självständigt samhälle.
1967 bröt sexdagarskriget ut. Suezkanalen stängdes i bägge ändar och spärrades av sänkta fartyg och bråte. 14 fartyg blev instängda i Great Bitter Lake och ett fartyg i Lake Timsah. De 14 fartygen i Great Bitter Lake lade sig ihop och bildade snart en informell sammanslutning vid namn Great Bitter Lake Association. Den instängda fartygsflottan kallades vanligen Yellow Fleet då ökensand med tiden färgade båtarna gula.
De 14 fartygen var:
MS Münsterland, Tyskland
MS Nordwind, Tyskland
MS Nippon, Sverige
MS Killara, Sverige
MS Essayons, Frankrike
MS Lednice, Tjeckoslovakien
MS Melampus, Storbritannien
MS Agapenor, Storbritannien
MS Port Invercargill, Storbritannien
MS Scottish Star, Storbritannien
MS Djakarta, Polen
MS Boleslaw Bierut, Polen
MS Vassil Levsky, Bulgarien
SS African Glen, USA
Det ensamma fartyget i Lake Timsah, MS Observer, var från USA och det ingick inte i Great Bitter Lake Association.
Besättningarna blev kvar några år, men togs hem efterhand. Fartygen var dock hela tiden bemannade ända tills de frisläpptes år 1975. Endast de två tyska fartygen kunde då lämna kanalen för egen maskin. Från 1972 hade dessa dock skötts av ett norskt företag.
Under tiden i kanalen upprättade fartygsbesättningarna ett eget postsystem, de hade gudstjänster ombord på tyska Nordwin, biograf på det bulgariska fartyget Vassil Levsky och badhus på Killara som hade en pool. Fotboll spelades på Port Invercargill som var det största fartyget. Under tiden de var instängda hade de egna olympiska spel, tävlingar och turneringar av olika slag.
De svenska fartygen såldes till Grekland medan de låg i kanalen. De grekiska ägarna slutade underhålla fartygen och 1975 bogserades de till Piraeus där de gjordes i ordning och sattes i trafik igen.
MS Killara
