Det register över kvinnliga brottsoffer som funnits hos Söderortspolisen i Stockholm under många år flera gånger anmälts och rapporterats av en kriminalinspektör som arbetade på polisstationen ifråga om än inte på den avdelning som upprättade och underhöll registret. Flera interna polisutredningar har startats under årens lopp men lagts ner nästan omedelbart eller så har utredningarna på annat sätt ”försvunnit”.
Den aktuella databasen över kvinnliga brottsoffer har funnits i 10 år och den första anmälningen gjordes sommaren 2012. En internutredning startades och lades ner efter en dag. Efter ett nytt brev om registret startades en ny utredning som ”försvann” och sedan ledde till ingenting.
Våren 2013träffades den dåvarande biträdande länspolismästaren Ulf Johansson (idag regionpolischef) och den kriminalinspektör som skrivit breven om registret. Johansson ska vi mötet ha informerats om registret, men inget hände förrän i september då kriminalinspektören hörde varefter utredningen las ner igen.
Det har uppenbart funnits en mycket kraftig motvilja inom polisen i Stockholm att utreda sig själva. Det är uppenbart att en ordning där polisen själva utreder misstänkta oegentligheter hos polisen inte fungerar som det borde. I själva verket innebär den ordning som finns idag att polisen utan större problem kan fortsätta med saker som kan vara olagliga.
En självständig myndighet som utreder misstänkta brott och olagligheter som poliser misstänks ha begått borde därför vara en självklarhet. Det går inte att lita på att polisen korrigerar sina egna fel eller att polisen utreder sig själva.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Register, Kvinnoregister, Brottsoffer, Söderortspolisen, Södertörn, Kriminalinspektör, Internutredningar, Polisen, Brott, Integritet, Samhälle, Politik
