Miljonprogrammet har varit omdebatterat sedan det kom till. Olika förklaringar och åtgärdsplaner har tagits fram för att förklara orsakerna till problemen och hur man ska komma tillrätta med dem. De boendes egna perspektiv har sällan kommit in i bilden. Rapporten ”Attraktiva miljonprogramsområden” beskriver fem miljonprogramsområden i fyra kommuner.
Områdena är belägna i Alby och Fittja i Botkyrka, Bergsjön i Göteborg, Lindängen i Malmö samt Ringdansen i Norrköping. Områdena har många likheter – de är alla storskaliga bostadsområden, de kom till ungefär samtidigt och de har liknande problem med utanförskap, dåligt rykte och låg attraktivitet. Jag har läst delen om Bergsjön och utgår från att den är signifikativ för resten av rapporten.
I stället för att försöka öka områdenas status på hela bostadsmarknaden menar Boverket att de ser till de boendes behov och önskemål. Det är mängder med fina ord och högtravande formuleringar i rapporten såväl som pressinformationen om den. De pratar om Siriusgatan som om den gatan vore ett under av bra funktion. Gatan har ju gubevars haft en rätt etniskt homogen befolkning sen den byggdes. Svenskar och finnar. De nämner inte att Siriusgatan i decennier var en av Göteborgs absolut värsta platser att bo. Har Bergsjön dåligt rykte så hade Siriusgatan det sämsta ryktet i hela Bergsjön.
Vad som inte nämns är de grundläggande problemen. Trångboddhet på grund av kraftig bostadsbrist i Göteborg, arbetslöshet och bristande service på grund av för litet befolkningsunderlag. Otryggheten i och kring kollektivtrafiken nämns i ett citat men utvecklas egentligen inte vidare. Inget nämns om hur stadsdelen rent praktiskt skulle kunna göras tryggare. Hur de gröna, bergiga och obehagliga områdena runt spårvägen och spårvagnshållplatserna ska kunna göras bättre eller hur trångboddheten ska åtgärdas. Löses inte sådan grundläggande problem spelar det ingen som helst roll hur ”kulturen” kan införlivas i stadsdelen eller hur ”involverade” befolkningen är. Utan verklig förädnring blir allt bara ett spel för gallerierna.
Det som främst behövs är inte upprustning av bostäder, kulturhus och sådant, även om det är bra. Det som behövs är större befolkning som ger underlag för bättre service, tryggare miljö kring hus, gator och spårväg, arbetstillfällen och fler bostäder. Arbetsmarknadssituationen kan inte lösas genom fina bostadspolitiska mål eller prat om att förorter egentligen är bättre än vad de verkar. Det krävs annat till det.
De andra sakerna kan delvis lösas genom att det byggs i Bergsjön. Bostäder och gator bör byggas längs med spårvägen där det är möjligt. Gängvägar ska ligga som trottoarer bredvid bilvägar. Hus ska ligga längs med bilvägar och trottoarer. Bergsjöns befolkning måste fördubblas för att servicenivån ska kunna bli rimlig. Förbindelserna ner till Partille måste förbättras. Det är trots allt den närmaste centrumbebyggelse som finns. Där finns en mängd affärer som ligger mycket närmare än Göteborgs centrum. Kanske borde spårvägen dras ner till centrala Partille. Inget av denna karaktär finns i rapporten. Där finns bara fluffiga och meningslösa ord som varenda människa kan hålla med om.
Det är mycket som inte är bra i Bergsjön. Samtidigt ska situationen inte överdrivas. Göteborg är inte Baltimore. Men rapporten från Boverket innehåller inga svar, inga förslag och ingenting som tyder på att det kommer att bli bättre än det är idag vad det gäller trångboddhet och otrygghet. Det är bara en samling högtravande ord.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Boverket, Attraktiva miljonprogramsområden, Förorter, Fittja, Alby, Bergsjön, Lindängen, Siriusgatan, Trångboddhet, Bostadsbrist, Arbetslöshet, Otrygghet, Göteborg, Stadsplanering, Bostadspolitik, Arbetsmarknad, Arbetslöshet, Trygghet, Samhälle, Politik
