Boknytt
Gulfen
Bitte Hammargren
Leopard förlag
Stammar med flaggor
”Staten det är jag”, sa franske kungen Ludvig XlV. Nästan samma kan man säga om Saudiarabien och småstaterna på den arabiska halvön (”Gulfen” eller Persiska/Arabiska viken). Staterna där är till stor del ”privategendom” för shejken/kungen, kungafamiljen, den rojalistiska släkten, stammen, ätten, religionsgruppen, minoriteter med medborgarskap, den egna fundamentalistsekten, det islamska prästerskapet, alla prinsar, överklassen, statsbyråkratin, militären och säkerhetstjänsten.
Lägg till familjefejder, släktfraktioner, generationsfalanger, palatsrevolutioner, överklasstödda heliga krigare, ultraortodoxa mullas. Lägg till en ständig spänning mellan sunni- och shiamuslimer, som är majoritet eller minoritet beroende på land. Lägg till olika slags islamtolkningar innanför och utanför sunni-shia-huvudspåret. Du får ”En framtida krutdurk” (bokens undertitel).
Bortsett från upproret i Bahrain framstår dock Gulfen ännu ytligt sett som ganska stabilt och relativt opåverkat av den arabiska våren. Och ganska okänt, så denna ytterst kunniga bok fyller verkligen en kunskapsklyfta. Samtidigt som den är rappt skriven.
Fram träder en härva av explosiva, dynastiska, politiska, religiösa, etniska, kulturella och andra kommunitära gruppkonflikter. Plus patriarkal könsapartheid av värsta slag. Det kokar uppenbarligen under ytan i de arabiska kungadömena, och när den sociala explosionen kommer i oljeregionen kommer hela världen att påverkas.
Som bränsle tjänar också kampen om makt och olja mellan de regionala stormakterna Saudiarabien med dess nord-sydliga sunni-allierade, och Iran med dess öst-västliga shia-allierade. Stormakter som USA och Ryssland stödjer cyniskt de regimer som gynnar dem oavsett att det handlar om barbariska, förtryckande, (halv)absolutistiska, maffiaktiga, statsterroristiska medeltidsdiktaturer i nästan hela Mellanöstern (under den teknikmodernistiska skyskrapeytan).
I centrum står i varje kungastat den traditionella islamska härskareliten med dess personkulter. De angrips (eller stöds) av diverse islamistiska extremister (wahhabiter, salafister etcetera). Dessa vill på sikt ersätta deras stater med ett allomfattande islamskt shariastyrt kalifat, som förenar hela den muslimska gemenskapen i världen (umma) mellan Marocko och Filippinerna.
Den andra oppositionen består av frustrerade, otåliga, västmoderna, sekulära eller islammoderata/liberala muslimer bestående av urban ungdom och medelklass. Som kräver frihet, mänskliga rättigheter, rättsäkerhet, korruptionsbekämpning, jämställdhet och ett slut på segregationen mellan könen.
Arbetarklassen står utanför då den väsentligen består av asiatiska gästarbetare utan fackliga och politiska rättigheter som bygger moderna städer i rasande fart under livsfarliga och slavliknande arbetsförhållanden (plus sextrakasserier av kvinnliga hembiträden). I många fall utgör den utländska arbetarklassen befolkningsmajoriteten.
De utsätts för frihetsinskränkningar, diskriminering, etnisk apartheid och rasism.
Problemet är att demokrati betyder folkmakt, och det finns inga nationella folk i Mellanöstern. Bara en splittrad, söndrad mångkulturell mosaik av olikartade subkulturer. Några verkligt fungerande nationalstater med allmän samhällsolidaritet har man inte lyckats bygga.
Människan är evolutionärt och genetiskt programmerad till att känna tillit och solidaritet med vad de uppfattar som ”den egna gruppen”. Denna grupp kan vara en så kallad social konstruktion, men när den väl är på plats blir den kulturellt trög och svårförändrad (min kommentar och nedan).
I Mellanöstern är det inte den inkluderande nationen som är ”den egna gruppen” utan mer klaner och trosgemenskaper (släktband och idélikhet förenar). De är ofta i konflikt, och staten blir en arena för gruppkamp om landets resurser. Allt detta ligger bakom uttrycket ”stammar med flaggor” för regionens stater/länder.
Även svenskar kan ha detta gruppseparatistiska beteende. En ny undersökning bekräftar att Spaniensvenskar lever i sina egna ekonomiska, sociala, kulturella, religiösa och allmänt subkulturella bubblor. Vissa lär sig inte ens det nya hemlandets språk fast de kanske bor kvar där för resten av livet.
En debattartikel i Göteborgs-Posten den 24 maj 2015 tar upp problemet med mångkulturell splittring även i Sverige. Hur ska man framgångsrikt integrera människor i det svenska samhället, när många av dem kommer från ett Mellanöstern där nationsbegreppet knappt existerar? Några citat ur debattartikeln i GP:
”Tillit är grundbulten. För att främlingsfientliga attityder inte ska kunna mobiliseras i det politiska systemet krävs att medborgarna har förtroende för statens institutioner och samhällets förmåga att ge skydd mot ekonomiska och sociala hot, samt att medborgarna har positiva förväntningar på framtiden.”
”Det ställer också krav på invandrarna och deras barn att förstå sin nya omgivning. Många av dem som nu kommer hit har erfarenheter av samhällen präglade av krig, korruption och svag respekt för mänskliga rättigheter. Många kommer från kulturer som främst baseras på tillit till den egna familjen, släkten och klanen. Det är viktigt att dessa attityder förändras.”
”Vill man främja integration mellan religiösa och etniska grupper bör man stärka civilsamhället i andra dimensioner än religion och etnicitet. Man bör avstå från att ge stöd till religiösa friskolor då det bidrar till segregation efter religiösa och etniska linjer. Det är individer som har rättigheter, inte ”kulturer”.
Hans Norebrink
P.S. Vad som ständigt förvånar mig i islam (och i andra religioner) är besattheten av ytliga duttiga utanpådetaljer som skägg, beslöjning, könsseparation alkoholförbud och svinförbud. Religionernas kärna är ju människokärlek. I enlighet med det borde alla muslimer (och andra religiösa) protestera mot Mellanösterns våld, tortyr och diktatur (ja, det är diktatur även om fega svenska politiker inte vågar säga ordet). Och skilj på stat och religion – i Sverige som i Saudiarabien!
Läs mer: AB, SVD, Hedvigs bokhylla, Sydsvenskan,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Gulfen, Bitte Hammargren, Stam, Stat, Klan, Familjefejder, Klanstrider, Persiska viken, Islam, Religion, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar, Bahrein, Diktatur, Demokrati, Rasism, Samhälle, Politik, Kultur, Böcker
