Sveriges Natur, Naturskyddsföreningens tidning, har gjort en granskning av gruvbolag i Sverige. De har koncentrerat sig på de många små som inte har tillräckligt kapital, som har tveksamma affärer i diktaturer eller ingår i brottsutredningar. Det är inga problem med granskningarna i sig, även om det mesta funnits publicerat på denna blogg långt innan Sveriges Natur publicerade sin granskning (länkar till enskilda inlägg och gruvbrytning finns i ett tidigare inlägg om saken). I princip skulle de ha kunnat skriva hela artikelserien utifrån inlägg som jag publicerat, förutom bitarna om det finansiella läget där de hade fått följa länkar från mina inlägg. Alla viktiga siffror i bokslut finns nämligen offentligt tillgängliga på sajter som exempelvis allabolag.se. Om de gjort det eller inte har jag ingen aning om, men det är väl inte sannolikt.
Däremot vet jag att de anlitat Emanuel Sidea, en journalist som tidigare skrivit vad som kan uppfattas som ett beställningsjobb för ett av Sveriges största gruvbolag. Ett gruvbolag med tveksamma affärer i diktaturer, ett bolag som har figurerat i brottsutredningar och med ägare som har sina holdingbolag placerade i skatteparadis osv. Sidea menade i artikeln att bolaget ifråga kritiserades alltför mycket och hårt. I motsats till de bolag Sidea och hans medförfattare tar upp i Sveriges Natur är detta bolag som helt utelämnats i deras artiklar (dessa fanns tidigare tillgängliga på nätet, men finns inte längre) ett stort företag, Sveriges tredje största gruvföretag. Lundin Mining. Innan den märkliga debattartikeln skrev han också flera artiklar i DN och på andra håll om familjen Lundin som i praktiken till stor del kan betraktas som hyllningsreportage. Hyllningsreportage som han kallar granskningar.
Lundin Mining och Lundin Oil är säkerligen inte värre än andra bolag i samma branscher. Men ägarfamiljen har sina ägarbolag i skattesmitarländer och är därmed självklart mer intressanta att granska än många andra. Det tycker dock inte Sidea. Därför är han en olämplig granskare av gruvindustrin.
Artiklarna i Sveriges Natur är bra. Det är inte frågan om det. Det de tar upp är relevant och gruvföretag borde inte få öppna gruvor eller prospektera om de har för dålig finansiell situation. Att bara förekomma i en brottsutredning eller ha tveksamma affärer i diktaturer kan däremot inte vara ett skäl att inte tillåta ett bolag. Det är dock viktigt att kritisera sådana bolag och granska dem. Men Sidea tycks inte vilja granska ett visst bolag. Därför är det olämpligt att Sveriges Natur anlitat honom.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Gruvbrytning, Media, Miljö, Natur, Sveriges Natur, Naturskyddsföreningen, Emanuel Sidea, Lundin Mining, Lundin Oil, Gruvbolag, Granskning, Journalistik, Samhälle, Politik
