Filmerna om Johan Falk och GSI bygger på verkliga händelser

De första filmerna om Johan Falk och GSI bygger på de verkliga händelser som beskrivs i alla de böcker och tidningsartiklar som handlar om polisinfiltratörer som Max Åström och Peter Rätz. Inflitratören Frank Wagner i filmserien bygger på Peter Rätz och flera av de saker som sker i filmerna hände också verklighetens Peter Rätz:

En av polisens infiltratörer, Frank Wagner, förs in i hotellrum som är inplastat från golv till tak. Han placeras på en stol och en man sätter en ljuddämpad pistol mot hans huvud.

– Erkänn att du arbetar för polisen, säger det ryska gangstergängets ledare.
Det hela slutar med att infiltratören övertygar det tunga kriminella gänget om att han inte arbetar för polisen. Och han säger till gängledaren:

– Gör du det där en gång till så dödar jag dig.

Vi har sett liknande förut. I framförallt amerikansk film. Manusförfattarna brer på och skickliga actionregissörer får det att bli än mer dramatiskt. Är därtill skådespelarna bra så blir det nästan trovärdigt.

Men i den serie Johan Falk-filmer som nu börjat sändas på söndagskvällarna i TV4, är vissa scener direkt hämtade från verkliga händelser. Scenen från i söndags med det inplastade rummet har inträffat. Och i filmversionen är den inte nämnvärt dramatiserad.

Polisens infiltratör som fick uppleva det här var Peter Rätz. Så här berättar han själv i boken, Peter Rätz – nio år som undercoveragent, som jag skrivit om hans liv:

När Peter Rätz kommer in i rummet är golvet och väggarna täckta med byggplast av den typ man använder för att täcka med när man målar. De enda möbler som finns där är två pinnstolar som står mitt emot varandra. Mitt i rummet. På den ena stolen sitter en man som Peter inte träffat tidigare.

– Han pekade på den andra stolen men sa ingenting, berättar Peter.

– Hur reagerade du?

– Jag var mest nyvaken, trött och sur över tjafsandet om när vi skulle ses, så jag reagerade inte så mycket.

– Vad hände sedan?

– Han tog fram en pistol och riktade den mot mitt vänstra öga. Och två, eller om det var tre andra ryssar kom in bakom mig med pistoler i händerna. Han som satt mitt emot mig sa: ”Din historia stämmer inte, vi tror att du är polis.”

– Vad tänkte du då?

– Att det var kört, säger Peter. Ett inplastat rum så att det inte ska kunna bli blodstänk på golv och väggar, i kombination med att dom här proffsen kanske faktiskt hade fått fram att jag arbetade åt polisen.
– Så vad svarade du?

– Efteråt har jag insett att det egentligen bara finns två sätt att reagera på i en sån situation. Antingen bryter man ihop, berättar allt och ber för sitt liv, eller också spelar man tuff och nekar stenhårt.

– Och du valde vadå?

– Ingetdera. Jag var trött och grinig och sa: ”Men skjut då för fan, jag är jävligt trött på det här.” Någonstans i bakhuvudet hade jag nog fattat att antingen visste dom och då skulle dom ändå döda mig, eller också bluffade dom för att testa mig.

Mannen mitt emot Peter, som senare visade sig vara en före detta överste i KGB, började skratta högt och länge. Och in från en sidodörr kom kvinnor med champagne och kaviar.

– Vi måste ju testa dig, säger översten som nu hade rest sig upp och klappade om Peter.

– Okej, sa Peter, fortfarande lika grinigt. Men om du gör det en gång till så dödar jag dig.

Det blev tyst i rummet. Alla stirrade på Peter och översten. Så börjar översten skratta igen, samtidigt som han räckte Peter ett glas champagne.

– Han nickade uppskattande mot mig, log och sa: ”Du måste vara den mest galna jävel jag träffat i hela mitt liv, ” berättar Peter.

Många har insett att Frank Wagner motsvarar Peter Rätz, men det är också uppenbart att andra personer i de första filmerna också delvis baseras på verkliga personer som exempelvis Carin Götblad, Leif Jennekvist och Olle Liljegren. Patrik Agrell i filmserien motsvarar för sin del polisen Tage Åström. Kanske finns också en person som bygger på Max Åström med. Detta är personer som alla varit inblandade i de händelser som beskrivits i böckerna om Olle Liljegren, Peter Rätz och Max Åström.

Johan Falk-filmerna (förutom de tre första fristående) handlar om korrupta poliser som använder olagliga metoder med ledningen godkännande men där ledningen vägrar ta ansvar för det som sker när det går åt helvete. Underhuggarna får stå där med halsen bar. Det är precis som med verklighetens Carin Götblad och heroinaffären på Gotland (finns med i filmerna), med Carin Götblad, Leif Jennekvist och Dan Andersson kring annan olaglig polisverksamhet.

I de senare Falk-filmerna finns istället många kopplingar till verkliga brott i Göteborgsområdet, Bombdådet mot åklagaren Barbro Jönsson, sprängningen på Storgatan och andra verkliga händelser. Även i verkligheten finns det kopplingar mellan sprängningen på Storgatan, i alla fall mellan de som var inblandade i den och andra bombdåd eller hot mot krogar, nämligen Bandidos och Mehdi Seyyed. Bandidos var ett av de gäng som Peter Rätz infiltrerade.

Peter Rätz och Joel Kinnaman om inspelningen av Johan Falk

Läs också:

Böckerna om Peter Rätz, Max Åström, Olle Liljegren, Tage Åström med flera är många:

Dick Sundevall, Peter Rätz – nio år som undercoveragent, 2008
Dick Sundevall, Hanteraren, 2009
Karin Aspenström & Peter Rätz, Rättslös, 2014
Karin Aspenström, Brännmärkt, 2013
Lasse Wierup, Infiltratören, 2008
Tage Åström, SSI – Den aningslöse, 2013 (samma grundstory som i filmen Johan Falk – Spelets regler)
Tage Åström, Kodnamn mormor, 2014

Flera av böckerna finns också i nyutgåvor med nytt material.

Mer: DAST, Mc-Razzia, Paragraf,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp böckerna hos Bokus

Köp böckerna hos Adlibris 

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Filmerna om Johan Falk och GSI bygger på verkliga händelser”

Kommentarer är stängda.