Guillou och Perssons gemensamma romanuniversum

Leif GW Perssons deckarserie om poliserna Jarnebring, Johansson, Holt med flera utspelar sig i samma universum, i samma värld, som Guillous romaner Tjuvarnas marknad, Fienden inom oss och Men inte om det gäller din dotter. Det gör även Guillous Ondskan och böckerna om Coq Rouge. Det har dessutom gjorts flera filmer och TV-serier med utgångspunkt från både Persssons som Guillous böcker.

Böcker av Leif GW Persson som utspelas i Guillou och Perssons gemensamma universa:

Boken Grisfesten är inspirerad av verkliga händelser, närmare bestämt den så kallade Geijeraffären eller bordellhärvan. Även tredje boken, Samhällsbärarna verkar utgå från verkligheten, nämligen fallet Machnow och Basebollligan. Machnowfallet ägde rum samma år som Samhällsbärarna kom ut. Persson förnekar dock att så är fallet och han förnekar i allmänhet också att Grisfesten bygger på Geijeraffären. Det finns naturligtvis en hel massa böcker och förstås också filmer om Geijeraffären, vilket jag återkomma till vid annat tillfälle.

Palme och Palmemordet berörs i den trilogi som kallas Välfärdsstatens fall och de böckerna är alltså också inspirerade av verkligheten. Enligt det så kallade polisspåret kring Palmemordet så förekommer det kopplingar mellan Basebolligan och Palmemordet. Leif GW Persson förespråkar för sin del ofta en variant av polisspåret och det gör också kriminalförfattaren och tidigare piloten Anders Jallai som skrivit böcker med koppling till Palme, spioneri med mera. Om Palmemordet finns en mängd litteratur som jag inte ska ta upp här, men det finns flera varianter av polisspåret som tas upp i olika böcker. kanske är då Gunnar Walls böcker om Palmemordet det bästa om detta. Dessa böcker är Mörkläggningen (utgiven i 2 delar år 1996) och Mordgåtan Olof Palme från 2010.

Förutom Palme behandlas den så kallade Stay Behind-rörelsen i Sverige i den första boken i trilogin Välfärdstatens fallMellan sommarens längtan och vinterns köld. I den andra delen av trilogin, En annan tid, ett annat liv, är det ambassaddramat på den västtyska ambassaden 1975 som inspirerat Leif GW Persson och i den tredje delen, Faller fritt som i en dröm, utgör Palmemordet och Palmeutredningen centrum i berättelsen.

Även vad det gäller Linda – som i Lindamordet, menar en del människor att boken har ett verkligt brott som förlaga, nämligen ett mord på en 18-årig kvinna i Örebro är 1998. Leif GW Persson har avfärdat detta.

Den otrevlige och obehaglige Evert Bäckström förekommer i flera av Perosson böcker,och spelar huvudrollen i tre,  Linda  – som i Lindamordet, Den som dödar draken och Den sanna om Pinocchios näsa. Lars Martin Johansson är en av huvudpersonerna i Grisfesten, Profitörerna, Samhällsbärarna trilogin Välfärdsstatens fall och Den döende detektiven. I samma böcker förekommer Bo Jarnebring. Han finns också med i TV-serierna Den vite riddaren och Anna Holt (se nedan).

TV-serier

Anna Holt är huvudpersonen i tre TV-serier som har visats på SVT där manus skrivits av Persson och Guillou. Kronologiskt sett utspelar sig den första serien, Den vite riddaren efter Anna Holt – Polis.

Filmer baserade på Perssons böcker

Goltuppen brukar inte vara med i uppställningar över filmer och romaner i Persson och Guillous gemensamma universa men jag tar med den då Lars-Peter Forsman, huvudperson i Goltuppen, också finns med i Grisfesten. Problemet är att han är gammal i Grisfesten, men yngre i Goltuppen.

Böcker av Jan Guillou som utspelas i Guillou och Perssons gemensamma universa (exklusive Hamiltonböckerna om också utspelas i samma fiktiva värld:

Medan Det stora avslöjandet och Ondskan är delvis självbiografiska böcker så har Tjuvarnas marknad för sin del hämtat inspiration från verkligheten i form av Lidingöligan och Skandiaaffären. Även mordet på Anna Lindh nämns i boken.

I Guillous böcker Tjuvarnas marknad, Fienden inom oss och Men inte om det gäller min dotter figurerar polisen Anna Holt som också förekommer i tre TV-serier (se ovan) samt i Perssons böcker Grisfesten, En annan tid, ett annat liv, Linda – som i Lindamordet, Faller fritt som i en dröm och Den som dödar draken. Journalisten Erik Ponti finns också i de tre nämnda böckerna av Guillou samt i Ondskan, Det stora avslöjandet och Hamilton-böckerna (se nedan). En vän till Erik Ponti, Pierre Tanguy förekommer  i Tjuvarnas marknad, Fienden inom oss, Men inte om det gäller min dotter, Ondskan och Det stora avslöjandet såväl som i de flesta Hamiltonböckerna.

Hamilton-böckerna (Coq Rouge-serien)

Carl Hamilton figurerar som huvudperson i de elva första böckerna och som biroll i de två senaste.

I böckerna finns det hela tiden anknytning till och inspiration från verkligheten och så här står det på WIkipedia om Hamilton själv:

Hamiltons liv före den första boken är till viss del höljt i dunkel, men vissa fakta går att utläsa ur böckerna. Han var under gymnasietiden aktiv i den intellektuella vänstergruppen Clarté och Palestinarörelsen och bodde under studenttiden i en lägenhet på Östermalm i Stockholm. Hans far vägrade att ha med honom att göra på grund av hans politiska övertygelser. Värnplikten genomförde han som attackdykare i marinen. I Fiendens fiende berättar DG (Den Gamle), som är hans närmaste chef och mentor, att Hamilton rekryterades som agent när han var 22 år och skickades på en fem år lång utbildning i USA för att bli en Navy SEAL. Vid sidan av den militära utbildningen i USA avlade han samtidigt en pol mag i statsvetenskap med databehandling vid UCSD i San Diego och tränades av CIA. Han återkom till Sverige 1981 och bör således ha undergått utbildningen mellan 1976 och 1981.

I boken Den demokratiske terroristen får Hamilton anställning på den operativa avdelningen av OP5, Sveriges militära underrättelsetjänst. Den verkliga motsvarigheten heter idag KSI och är en del av den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). Hamilton är i böckerna verksam på OP5 i olika befattningar tills han i En medborgare höjd över varje misstanke befordras till generaldirektör för Säkerhetspolisen.

KSI är mer känt under det namn som organisationen bar på 1960-talet och i början av 1970-talet, Informationsbyrån, IB.

Wikipedia uppger också att det enligt Guillou själv är så att Carl Hamilton som person är baserad på en studentaktivist och greve vid namn Gabriel Oxenstierna.

Hamilton, TV-serier

Hamilton, Filmer

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp böckerna hos Bokus

Köp böckerna hos Adlibris 

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Guillou och Perssons gemensamma romanuniversum”

  1. ”Leif GW Perssons deckarserie om poliserna Jarnebring, Johansson, Holt med flera utspelar sig i samma universum, i samma värld, som Guillous romaner Tjuvarnas marknad, Fienden inom oss och Men inte om det gäller din dotter. Det gör även Guillous Ondskan och böckerna om Coq Rouge.”

    Att böckerna utspelar sig i samma universum och att de delar karaktärer innebär dock inte att det är samma slag av litteratur. Det finns en stor skillnad mellan Coq Rouge böckerna (och dess ”medeltida blåkopia” Arn-böckerna) och övriga böcker i både Guillous och Perssons författarskap. Coq Rouge och Arn böckerna, även om de rent hantverksmässigt är skickligt skrivna, har mer gemensamt med traditionella amerikanska thrillers än vad de har med den samhällskritik (t.ex. Ondskan) och satir (t.ex. personifierad av Bäckström), som finns i de andra böckerna. Själv har jag mycket svårt för den glorifierande och inte sällan våldsförhärligande superhjälteskultur, som Hamilton och Arn representerar. Utifrån mina utgångspunkter är det ganska dålig litteratur.

    1. Jag kan inte uttala mig om Guillous böcker är bra eller inte. Jag har inte läst dem, förutom Tjuvarnas marknad som jag tycker är bra. US-amerikanska spänningsromaner kan vara mycket bra så jag utesluter inte att Guillous också kan vara det. Jag har däremot läst alla utom de två sista av Leif GW Perssons böcker. Jag tycker alla är bra.

      1. ”…, förutom Tjuvarnas marknad som jag tycker är bra.”

        Håller med dig. Ondskan är också läsvärd. Brobyggarna är också intressant.

        ”US-amerikanska spänningsromaner kan vara mycket bra så jag utesluter inte att Guillous också kan vara det.”

        Spänningsromaner kan absolut vara bra men där jag tycker Guillou går fel är att han använder ”superhjältar” (Hamilton respektive Arn), närmast perfekta karaktärer med näst intill övermänskliga egenskaper. Därtill tycker jag det ibland är excesser i våld vilket är helt onödigt. Bra spänningsromaner kan skapas utan både ”superhjältar” och excesser i våld.

Kommentarer är stängda.