Mönstren känns snabbt igen. Vi får förklarat för oss att det är tillfälligt, att passkontroller införts på bestämd tid, att digital övervakning underlättats för att möta ett förestående hot. Det är lätt att glömma att avgörande samhällsförändringar ofta genomförs från maktens sida just under förevändningen att det är tillfälliga undantag, men att de tillfälliga strukturerna snabbt görs permanenta när de väl är på plats. Inte nödvändigtvis för att det var tänkt så, men för att det är så makt fungerar och för att verkligheten som visade sig så svårkontrollerad inte lär bli fogligare med tiden. Mediala röster som tycker om att låta förnuftiga talar gärna om ”realism” och ”ansvar”, men det som egentligen sker är att makten är oförmögen att hantera verkligheten och i panik försöker förändra verkligheten istället för den politiska situationen. Ett samhällsklimat präglat av panik bäddar inte för god problemlösning.
Att franska polisen väljer att förhindra klimatmarschen i Paris är ett led i logiken och visar på just hur undantaget utnyttjas för att förhindra obekväma fenomen – detta är sant även om det skulle visa sig finnas en reell hotbild mot klimataktivisterna. Det otäcka är att när makten inte vill hantera klimatförändringarna med politiska åtgärder så spelar Europas befolkning med i logiken. I undantagstillståndets febriga samhällsdebatt blir allt en fråga om ställningstaganden och allt färre nyanser ryms. Vice statsminister Romsons illa formulerade twitterinlägg om helgens klimatmöte i Paris skulle ha förblivit en ickefråga om det inte vore för hur den mediala logiken pressar alla frågor till sin symboliska spets, ivrigt påhejade av en nätmobb som tappat all känsla för proportion. Att bry sig om klimatmötet blev att inte bry sig om Frankrikes döda.
Det är då grupper som vill betrakta klimatförändringarna ideologiskt får inflytande, antingen det är borgerligheten som vill intala oss att marknaden ordnar allt på egen hand, gröna liberaler som vill göra allt till den konsumerande individens ansvar eller högerextremister som ser all förståelse av den större verkligheten som hot mot fosterlandet. Men oavsett hur påträngande den politiska verkligheten är hösten 2015 går det inte att förneka den i längden.
Klimatförändringar är som vår tids kollektivt undanträngda minne. Vi vill ha vilka skäl som helst för att slippa ta itu med det, men liksom en traumatisk upplevelse kan det inte förnekas. Det gör sig alltid påmint och ju längre vi låter tiden löpa ju allvarligare blir effekterna. Vi får inte glömma att extrem torka och översvämningar spelar avgörande roll för den politiska och sociala utveckling som i sin tur genererar befolkningsflykt. Dagens flyktingsituation är gårdagens politiska oansvar och hur morgondagens situation kommer se ut bestämmer vi just nu.
Ursprungligen en ledare i Internationalen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Flyktingar, Gränskontroller, Klimatmarschen, Paris, Panik, Åsa Romson, Klimatförändringar, Klimat, Klimathotet, Flyktingpolitik, Terrorism, Frankrike, Regeringen, Samhälle, Politik
Det tråkiga är att vi aldrig lär oss av historien. När judarna först tex tvingades bära Davidsstjärnan, jag lyssnade på en podcast med den 91 åriga prisade kvinnan som överlevde förintelselägret med Alexandra Pascslidaou som hon pratade med. Kvinnan har åkt ner till Autswich igen med kronprinsessan Victoria. Hon heter Hédi Fried . Hon sa att när hon bar Davidsstjärnan såg hon det inte så allvarligt. Tyskarna ville bara visa vilka som var judar. Men, man ska ta allt allvarligt. Minsta grej, säger hon. Därefter fördes judarna till gettot, fick ta med sig 20 kilo var. Och väl i gettot pratade tyskarna om transporten och judarna fördes till tågvagnarna till boskapsdelen . I vagnen Hédi Fried placerades med sin mor och far och syskon var så mycket folk att en del fick stå. Dom satt i den här vagnen med endast två hinkar . En hink för behov och en hink med vatten . Törsten var värst. Tre dagar och tre nätter tog resan. Väl framme i förintelselägren blev hennes far slagen . Män till vänster, kvinnor och barn till höger. Hon såg aldrig sin far mer. Det går lyssna här;
http://fairtalks.podbean.com