Vargar orsakar inga ekonomiska skador

Naturvårdsverket har redovisat en socioekonomisk analys av gynnsam bevarandestatus för varg inom regeringsuppdraget som handlar om att utreda gynnsam bevarandestatus för varg. Redovisningen är ett underlag till regeringens och Naturvårdsverkets fortsatta arbete med vargförvaltningen.

Varg kan orsaka skador och andra problem för bland annat rennäringen, tamdjursägare och jägare. Varg kan även skapa oro och på så sätt påverka människors vardag.

? Vi har förståelse för att vargen påverkar människor på olika sätt och för den enskilda människan kan påverkan vara stor, både ekonomiskt och i form av psykisk stress. På samhällsnivå finns det däremot ingen omfattande ekonomisk påverkan på verksamheter och näringar från varg säger Maria Hörnell Willebrand, chef för enheten för Viltanalys på Naturvårdsverket.

Vargförekomst påverkar inte verksamheterna som helhet så att deras utövning påtagligt försvåras ur ett ekonomiskt perspektiv. Detta gäller även de verksamheter som har mest problem med vargförekomst – tamdjurhållning, renskötsel och jakt. Dessa har enligt tillgänglig statistik kunnat fortgå och utvecklas under senare år, trots att vargpopulationen har fortsatt växa. Exempelvis har antalet fårbesättningar ökat det senaste decenniet, detta även i Mellansverige där huvuddelen av de cirka 400 vargarna i Sverige finns. För esnkilda fårägare kan sannolikt vargangrepp någon gång få avsevärda konsekvenser men i stort finns ingen negativ socioekonomisk påverkan:

För fårägare kan ett vargangrepp eller till och med bara en överhängande risk för vargangrepp utgöra det som får verksamheten att läggas ned, vilket i sin tur leder till minskat naturbete. Men fårnäringen i stort visar på ”en god utveckling”.

När det gäller rennäringen menar Naturvårdsverket att det behövs mer forskning kring indirekta skador på renskötseln, ”både för att skapa samsyn kring kostnader orsakade av varg och för att kunna utveckla effektiva skadeförebyggande åtgärder”.

Även om jägare upplever att vargarna utgör en ökad konkurrens om älg och att det finns risk för att jakthundar angrips så menar Naturvårdsverket att det inte finns några ”tydliga tecken på att en meningsfull jakt inte har kunnat fortgå”.

– Generellt är älgtätheten i vargtäta områden hög men det är viktigt att fortsätta följa utvecklingen av relationen mellan jaktbart vilt, varg och jägare. Markägare har pekat på att de har intäktsförluster på grund av prisförändringar på jakträttsavtalen i samband med vargetableringar. Enligt en exempelberäkning kan förlusten uppgå till cirka en miljon kronor per vargrevir, skriver Naturvårdsverket.

Rapporten tar dessutom upp rovdjursturism, vilket blivit aktualiserat nyligen när prisbelönt ekoturism hotas av vargjakt. Det finns så pass få entreprenörer som enbart är inriktade på varg att populationsstorleken inte anses utgöra en begränsning.

Första delen av uppdraget handlade om att utreda vad som krävs för att vargpopulationen i Sverige ska anses ha gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet, vilket Naturvårdsverket bedömer att vargstammen nu har. Utifrån den analysen har Naturvårdsverket lämnat en redovisning av hur socioekonomin påverkas av en vargpopulation som har gynnsam bevarandestatus.

Naturvårdsverket har använt regeringens beskrivning av socioekonomiska förutsättningar som utgångspunkt för begreppet socioekonomi: ”hur rovdjurens närvaro påverkar förutsättningarna för näringsliv, rekreation, fäboddrift, jakt och människors vardag”.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

3 svar på “Vargar orsakar inga ekonomiska skador”

  1. Vargfrågan är en marginalfråga (jag har inget emot vargar men tror heller inte att den svenska faunan går under utan dem – de var ju faktiskt i praktiken ”utrotade” under ganska många år). Problemet är att pseudofrågor, som denna, får ett oproportionerligt stort fokus på bekostnad av verkliga samhällsfrågor.

    1. Jag tro du undervärderar vikten av en sån här fråga. På landsbygden är det i högst grad en levande och viktig fråga, jämförbar med gängkriminalitetens vikt i många förorter.

      Båda frågorna är i det stora hela ganska marginella (gängbrottslighet utgör cirka 10% av all brottslighet) men betydelsefulla för dem de berör.

      Vargfrågan handlar inte bara om vargar, utan om jakt, markägande, fåruppfödning, biologisk mångfald. Fler vargar leder exempelvis till större biologisk mångfald men det gör också betesmarker. Dessutom handlar det om skogsbruk, älgar, björnar, samer, rennäring, turism med mera. Precis som fiske är det en fråga som kanaliserar mycket annat och har betydelse långt utöver det som själva frågan egentligen handlar om.

      1. Undervärdering eller övervärdering, det jan man se på olika sätt. Om vi begränsar oss till biologisk mångfald (biologisk mångfald handlar för mig om att bevara grundläggande livsbetingelser för planetens överlevnad och inte om återinplantering av en viss djurart) är – för mig – klimatfrågan det allt överskuggande. Ändå förmår vargfrågan att skapa en uppmärksamhet – som ibland – blir både större och mer intensiv än klimatetfrågan utan att det för den skull för den sistnämnda frågan framåt. Istället för klimat riktas uppmärksamheten – utöver en del medias frosseri i vargskräck – mot ersättning till drabbade fåruppfödare och älgjaktskvoter. Frågor som förståss även de måste få sin lösning men, som på det stora hela, är marginella.

        Jag har, som sagt, inget emot vargar och visst kan man tänka sig att annat kan kanaliseras, genom att diskutera vargar, dock kan jag inte frigöra mig från risken för fokusförskjutning.

Kommentarer är stängda.