Jägarjämlikheten

Det dominerande synsättet bland forskarna sedan länge är att jägarsamhället var jämlikt. Ingen romantik. Olof Larsson läste mitt inlägg om klassamhället, men tvivlar på att jägarsamlarna var jämlika, hur kan man veta det så långt efteråt? Han tvivlar också på vår potential till osjälviskhet, men det är också utforskat av evolutionsforskare och hjärnforskare. Vi är lika ”goda” som ”onda” av vår mänskliga natur.

Det finns ännu idag jägarsamlare som studeras och har studerats i Amazonas, Kongobäckenet, Kalahari, Andamanerna, Irian Jaya, Papua-Nya Guinea och norra Australien. Hundratals år tillbaka i tiden har det forskats och rapporterats om jägarsamlare.

Arkeologiska undersökningar kan visa om klasskillnader förelåg i olika samhällen genom att se hur människor begravts, och genom att se hur de ätit. Det går också att se hur de dött och då kan man se hur våldsamma de var (man ser skador av vapen som dödat).

Jägarsamlarlivet är och var ofta slitsamt, men ibland arbetade/arbetar de kortare än vi och socialiserar och vilar resten av tiden. Det var och är ett farligt liv med rovdjur, sjukdomar, olyckor. De krigade/krigar ofta och fler dog av våld och krig i deras samhällen i procent än i våra samhällen. De kunde ibland ha en ekologisk medvetenhet, men överallt dit jägarna kom efter Afrika så dog snabbt de stora bytesdjuren ut, och en trolig hypotes är att de utrotades av jägarnasamlarna.

Kvinnorna var och är ganska jämställda, men könen har ofta olika arbetsuppgifter. Helt säkert är det dock inte att män automatiskt var jägare och kvinnorna samlare. Jag såg en dokumentär från jägare-samlare (med visst jordbruk) i Ecuador nyligen och där följde dottern med på jakt efter menstruationen.

Krigiskheten kan bero på att det fanns så många politiska enheter som stred med varandra. När större stater uppstod blev det färre krigsmöjligheter. Våldet kan bero på att det inte fanns någon överordnad stat som opartiskt dömde i konflikter.

Å andra sidan var den allmänna folk-beväpningen i jägarsamlarsamhället en garant för jämlikhet och demokrati, med vapnen var alla ungefär lika mäktiga. När staten kom som en särskild speciell våldsapparat öppnade det för att en elit kunde kontrollera vapenmakten, alltså bli en ny härskande klass.

En del jägarsamlare väljer fortfarande att leva utanför resten av världen, bland annat i Amazonas och på indiska Nicobarerna. Men de flesta dras in i den moderna världen av gevär, eld, stålgrytor, yxor, sjukvård, skydd, säkerhet, skolor och en möjlighet att se nya världar. Jägar-samlarsamhället var INTE romantiskt. De lockas ofta av vår livsstil.

De gamla hierarkiska (klasskapande) däggdjursinstinkterna fanns också kvar så jägar-samlare har hela tiden fått kämpa för sin jämlikhet mot alfahanne-tendenser. Och de såg till att idealet att dela med sig lika genomdrevs. Det fanns/finns en stark Jantelag att inte förhäva sig, då blir man förlöjligad, mobbad, utskrattad, fördriven eller dödad om man inte ändrar sig.

Tendenser till jämlikhet fanns troligen redan hos våra apliknande förfäder, så de finns också hos dagens apor, som schimpanser och bonobos. Vad gör att de och vi kan genomdriva jämlikhet? Jo, vår intelligens, speciellt sociala intelligens, och vår samarbetsförmåga och vår kommunikationsförmåga.

Majoriteten i flocken av apor och människor kan helt enkelt med hjälp av dessa förmågor samla sig i majoriteter mot minoriteten av potentiella och reella alfahannar. Apor har ändå alfahannar, men flocken kan gripa in i maktkampen mellan alfahannar och ”lägga sin röst” på den alfahanne de föredrar. Hos människor är dessa sociala, intelligenta och kommunikations-förmågor än större, vilket stärker flocken än mer. Till det kommer ”the great equalizer”, den store maktutjämnaren vapen.

Mer om detta i mina olika bokrecensioner som finns att ta fram på sajten :

# ”The World Until Yesterday – What Can We Learn From Traditional Societies” av Jared Diamond.
# ”War Before Civilization – The Myth of the Peaceful Savage” av Lawrence Keeley
# ”The Collapse of Complex Societies” av Joseph Tainter
# ”Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitarian Behavior” av Christopher Boehm
# ”The Origins and Nature of Sociality” av Sussman och Chapman
# ”Empatins tidsålder – Hur naturen lär oss att skapa ett humanare samhälle” av Frans de Waal. Och en mängd andra böcker av honom du kan kolla.
# ”Samarbete” av Patrik Lindenfors
# ”Nästan allt om människanEvolutionen, generna, moralen och mycket mer” av Johan Frostegård. Samt hans ”Den ekonomiska människans fall”.
# Lasse Bergs tre Kalahariböcker, men de är romantiserande.

Det var de viktigaste tror jag. Sen har jag följande rekommendationer jag läst men inte hunnit recensera än:

# ”Supercooperators – Atruism, Evolution and Why We Need Each Other to Succeed” av Martin Nowak
# ”Before the Dawn – Recovering the Lost History of Our Ancestors” av Nicholas Wade.

Se även följande böcker jag inte hunnit läsa än:

# ” The Righteous Mind”
# ”Moral Tribes”
# ”Just Babies”
# Who´s in Charge?”

Hans Norebrink

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

4 svar på “Jägarjämlikheten”

  1. Denna artikel finner jag betydligt mer mångskiftande och därigenom mer tankeväckande än den förra mer ”romantiskt” färgade.

    ”Vi är lika ”goda” som ”onda” av vår mänskliga natur.”

    Säkerligen, men det är inte så att det ”goda” tar ut det ”onda” vid varje tillfälle. Våra egenskapers vikt skiftar, som jag ser det, utifrån den situation och den miljö vi befinner oss.

    En bild av mycket gamla jägarsamhällen (nu talar jag inte om de spillror som finns kvar) är att det i princip fanns mer resurser än vad som kunde förbrukas. I denna miljö är det inte svårt att dela, de ”goda” egenskaperna kan då antas få stor vikt. Problemet uppstår då resurserna blir knappare och en fördelningsproblematik uppstår. Andra mänskliga egenskaper blir då starkare. Egna behov och inte minst den egna avkommans behov kommer i fokus med följd att konfliktrisken ökar.

    ”Det går också att se hur de dött och då kan man se hur våldsamma de var (man ser skador av vapen som dödat).”

    För mig är det ganska troligt att även jägarsamhällets konflikter ytterst berörde resurser (likt i princip alla den moderna historiens krig). Konflikterna var förstås småskaliga och kanske berörde kontrollen över bra jaktpass eller fångstrika fiskevatten. Det kan förmodas att jägarsamhället var ett slag av ”flocksamhälle” där olika ”flockar” stred mot varandra. Organiserad strid kräver organisation. Organisationer, särskilt ”militära” sådana, bygger ofta på hierarkier. I situationer som dessa förfaller det sannolikt att människans mer hierarkiska egenskaper träder fram vilket ger alfahannarna ett helt annat utrymme.

    Min slutsats att mänskligheten idag, där resurshantering och resurskonflikter är överallt närvarande, befinner sig i en totalt annan situation och miljö än vad de urgamla jägarsamhällena befann sig i. Vi kan därför inte förvänta oss att den balans, som fanns mellan mänskliga egenskaper i jägarsamhället skulle kunna skapas i dagens värld. Därtill är – tyvärr – skillnaderna allt för stora. Förvisso kan vi lära av historien – även om människan alltid haft svårt att göra detta – men dagens lösningar måste ta sin utgångspunkt i nutiden och dess ofattbart stora komplexitet.

    1. Svar från Hans Norebrink:

      När jag började läsa om jägarfolken fanns det fortfarande, som jag uppfattade det, en viss romantisering, men idag ser man detta ursprungliga klasslösa samhälle med kunnigare och därmed nyktrare ögon (utom Lasse Berg som läser in sin personliga optimism i sina iakttagelser och därmed skönmålar). Det var inte helt könsjämställt, de var inte så där naturligen Moder Jord-ekologiska som indianerna ofta framställs som i amerikanska filmer, och de flesta var definitivt varken fredliga eller fridsamma. Men de var jämlika, men inte utan att ständigt behöva hålla koll på potentiella alfahanneämnen.

      Som Anders Svensson skriver ( http://blog.zaramis.se/2016/01/18/kan-klass-avskaffas/#comment-2469712846) så har vi nog i grunden samma syn. Människan har en medfödd natur i olika aspekter. Men vi är inga slavar under biologi, evolution, gener och instinkter – tvärtom är det vår medfödda kulturella flexibilitet som med social intelligens ligger bakom mänsklighetens framgångar (och mycket av allt elände vi ställt till med).

      Därför kan vi påverka och omskapa det mänskliga samhället med kultur och politik. Men det är nog svårt att bygga samhällen som alltför långt avlägsnar sig från våra medfödda tendenser. Själva språkens bipolära motsatser ond-god, självisk-osjälvisk, kollektivistisk-individualistisk avslöjar antagligen det beteendefält vi har att röra oss inom (som du skriver skiftar vårt beteende efter situation och miljö).

      Att vidmakthålla ett samhälle på en av dessa ”ytterkanter” är nog svårt. Se Kinas kulturrevolutionära försök med ”tjäna folket”, och se vad som händer när all auktoritet bryter samman och ren rå självisk maktkamp utan regler och lagar präglar samhället – som i östra Kongo.

      Du skriver att det troligen fanns mer resurser än som kunde förbrukas i det gamla jägarsamhället. Det tror jag är fel. Överflöd på resurser fanns nog bara i urhavet innan de encelliga organismerna hade uppfyllt oceanerna. Sedan dess har livet varit en ”kampen för tillvaron” som Darwin skrev. Det har inte funnits resurser för alla och några har slagits ut i denna kamp för överlevnad. Detta är ju själva kärnan i evolutionsteorin.

      Det fanns under jägartiden på ett sätt mer resurser än idag, men inte i förhållande till den tidens teknologi. Ett jägarsamlarliv skulle vi exempelvis aldrig kunna återgå till, eftersom det kräver enorma ytor per invånare för att fungera. Därför striderna mellan olika människoflockar under jägarsamlatiden. Som du själv säger var dåtidens liksom dagens krig i grunden en evolutionsmaterialistisk kamp för resurser.

      Om det fanns överflöd av resurser som gjorde människor goda och villiga att dela på jägarsamlartiden, varför skulle de då kriga så mycket. Du motsäger dig själv här.

      Människan är en social varelse enligt huvudreceptet ”vi och dom”. Hon har tendenser till konkurrens och samarbete individer emellan och samhällen emellan (handel, partnerbyte, koalitioner för att motstå farligare grannar vilket bidrog till alt större samhällen).

      Evolutionärt (biologiskt) och materialistiskt (marxistiskt) handlar både individkamp och kollektivkamp om kamp om brisfälliga resurser. Man måste ha mat för att överleva, och skaffa skydd för att överleva attacker från andra som var ute efter samma resurser. Dessutom handlade det om kamp om kvinnor. Se alla krig som direkt leder till massvåldtäkter i alla tider och jorden runt. Evolutionen handlar ju om produktion för överlevnad och reproduktion för fortplantning. Det är individens och samhällets evolutionsmaterialistiska ”bas” på vilket en kulturell och ideologisk ”överbyggnad” reser sig (för att prata marxistiska).

      Man kan i sammanhanget ta upp den snabbt växande evolutionära förklaringsmodellen ”gruppselektion”. Inte bara individer konkurrerar så de mest lämpliga överlever, även samhällen gör det. Och då är det det mest altruistiska osjälviska samhället som överlever. Därför kan individkonkurrens som gynnar själviskhet överflyglas av gruppkonkurrens som gynnar osjälviskhet.

      Och så kan våra goda sociala egenskaper breda ut sig i människosläktet. Detta eftersom osjälviska samhällen fungerar bättre, slår ut själviska samhällen, och därmed gradvis ökar antalet osjälviska människor i mänskligheten. Redan Darwin skrev om gruppselektion, detta men sedan föll det i sort sett i glömska under hundra år.

      Det var speciella omständigheter som jägarsamlarsamhällets småskalighet och avsaknad av en statlig våldsapparat som möjliggjorde jämlikheten i det urkommunistiska samhället (jägarnasamlarsamhället). I vår tids storskaliga samhällen med statliga våldsapparater, centralism och arbetsdelning även mellan kroppsarbete och intellektuellt arbete är det uppenbarligen svårare att bygga jämlikhet. Ingen form av socialism har hittills lyckats hitta en form för modern jämlik socialism-kommunism-folkmaktsdemokrati.

      Jag hävdar ändå att samhället inte måste bygga på dagens situation som du skriver. Det måste byggas på våra varierande beteendetendenser, på vår mänskliga natur. Den är i stort oförändrad sedan jägarsamlartiden.

      Du skriver vidare att krigen under jägartiden måste ha lockat fram hierarkiska alfahannetendenser. Och visst hade jägarnasamlarna medicinmän och krigsledare. Men de utgjorde och utgör ingen priviligerad överklass. Däremot lockar de moderna krigen fram hierarki och antidemokratiska tendenser genom sin specialisering av krigsledning till speciella sociala kaster – militärer med vapen.

      I motsats till vad du menar tror jag att människan ständigt fått kämpa med resurshantering och resurskonflikter. Såväl i det småskaliga jämlika jägarsamlarsamhället som i dagens storskaliga ojämlika klassamhällen.

      Men jägarna fann en form att göra detta jämlikt, vilket vi i jordbruks-industrisamhället inte klarat av att finna trots ständiga försök sedan främst 1500-talet i tyska, engelska och franska revolutioner, och vår tids misslyckade realsocialistiska samhällsexperiment.

      Men då jämlikheten likväl finns som en beteendetendens i vår mänskliga natur, bör det rimligen vara möjligt att även idag bygga jämlika socialistisk samhällen där vi delar på makt och resurser. Det gäller ”bara” att hitta en fungerande politisk-kulturell form för detta.

      1. ”Men de var jämlika, men inte utan att ständigt behöva hålla koll på potentiella alfahanneämnen”

        I den kanske lite schablonmässiga bilden av jägarsamhället levde man likt rovdjuren på att fälla och förbruka de byten, som fälldes. Man samlade inte i förråd och byggde därför inte upp ”kapital” i egentlig mening. Fördelningsproblematiken var en fråga om det fällda bytet och inte om något som ackumulerats. Jämlikhetssträvandena i detta slag av samhälle blir därför väsentligt mycket enklare än när samhällsutvecklingen tog nästa steg och resurser började samlas i förråd och lador. I någon mening föddes kapitalismen i det ögonblick någons förråd och lador innehöll mer än vad som kunde förbrukas. I denna situation uppstår en annan balans mellan de mänskliga egenskaperna, en balans som driver bort från Jämlikhetssträvandena.

        ”Att vidmakthålla ett samhälle på en av dessa ”ytterkanter” är nog svårt.”

        Exakt, och det är utifrån detta jag drar slutsatsen att samhällets styrbarhet är begränsad, men absolut inte helt ostyrbart, vilket i sin tur leder till att det idealsamhället, utopin, är omöjlig.

        ”Om det fanns överflöd av resurser som gjorde människor goda och villiga att dela på jägarsamlartiden, varför skulle de då kriga så mycket. Du motsäger dig själv här.”

        Även om resurser fanns i överflöd, vilket är rimligt att anta då populationen av människor sannolikt var relativt begränsad i relation till det moderna samhället, innebär inte detta att alla resurser var lätta att tillgodogöra sig. Resurserna var givetvis lättare att tillgodogöra sig om jaktpasset var bra eller om vattendraget var mycket rikt på fisk. För mig är det mycket troligt att konflikter uppstod ur detta likt revirhävdande och revirstrider uppstår i djurriket. Det finns ingen motsägelse i detta.

        ”Och visst hade jägarnasamlarna medicinmän och krigsledare. Men de utgjorde och utgör ingen priviligerad överklass.”

        Detta kan vi med säkerhet inte veta. Arkeologiska fynd och spillror av jägarbefolningar ger inte en heltäckande bild utan endast fragment. För mig är det en romantisering att ett jägarsamhälle inte skulle kunna ha innehållet skiktningar. Det finns ingenting som säger att det hos vissa utdöda jägarbefolningar kan ha uppstått kulturer där alfahanar haft en mer ledandeställning än i andra.

        ”Men då jämlikheten likväl finns som en beteendetendens i vår mänskliga natur, bör det rimligen vara möjligt att även idag bygga jämlika socialistisk samhällen där vi delar på makt och resurser.”

        Detta förutsätter att beteendetendensen jämlikhet alltid skulle kunna undertrycka individualistiska tendenser. Båda är delar av människans egenskaper, egenskaper som kommer att fortsätta utgöra ett spänningsfält så länge det finns två människor på jorden. För mig är slutsatsen entydigt, ett socialistiskt samhälle i klassisk mening är omöjligt. Jag har en gång delat den syn du har men insikten om de mänskliga egenskapernas kontraster och komplexitet i kombination med realsocialistiska experiment, där man försökte sig på att undertrycka mänskliga egenskaper,

        1. Svar från Hans Norebrink:

          Hej Olof Larsson. Vi kommer kanske inte längre i vår jägardiskussion, så jag föreslår att vi avslutar en debatt som återupprepar sig. Jag tog upp alla negativa aspekter med jägarlivet och du fortsätter att prata om romantisering.

          Du verkar heller inte ha klart för dig hur mycket forskning som finns om jägarsamhällen i nutid och dåtid (kolla in min litteraturlista). Inte heller verkar du ha koll på hur mycket evolutionsforskning och hjärn-forskning som det senaste halvseklet har visat på människans snällare sidor (se min och etnologiprofessor Åke Dauns bok ”Snällare än du tror – Människan social av naturen”. Jag har också på Anders Svenssons sajt recenserat en mängd nya böcker om människans goda altruistiska sidor.

          Människan präglas av konkurrens och samarbete, individualism och kollektivism, själviskhet och altruism. Båda sidorna finns och måste få utlopp i samhällsbygget. Men uppenbarligen kan man bygga samhället än åt det ena än åt det andra hållet. Båda sidor finns ju med i människans natur. Så vi kan alltså politiskt bygga bättre samhällen än idag.

          Ett fullständigt gott konfliktlöst jämlikt utopiskt samhälle vore att pressa den ena sidan av vår natur för hårt. Men visst var välfärdssamhället och folkhemmet under efterkrigstiden ett bättre samhälle än dagens nyliberala med växande klyftor. Visst var 60-talet bättre än 30-talet, 1800-talet, 1600-talet. Det går alltså att bygga samhällen som är olika grad ”onda” och ”goda”.

          Men det finns ingen slutstation som tanken på det utopiska slutliga moderna kommunistiska samhället med klasslöshet och konfliktlöshet för evigt. Det är att vara fången i den felaktiga västerländska framstegstron. Det är samma ovetenskapliga utvecklings-ödestro som nyliberalerna har (”historiens slut”, ”den enda vägen”, ”det finns inga alternativ” – kallat TIVA av Thatcher). Lika fel från vänsterns som högerns sida att tänka så dogmatiskt och ideologiskt förblindat.

          Historien tar aldrig slut. Vi kanske hela tiden kommer att växla mellan jämlika och ojämlika samhällen. Att införa socialism är ingen garanti för att inte kapitalismen ska återkomma, det visar hela det gamla östblockets nutidshistoria. Klasskampen är för evigt. Klassamhället kan ständigt återkomma

          Men om vi kan bygga ett kapitalistiskt samhälle som lutar åt den ena sidan av vår mänskliga natur, varför kan vi inte bygga ett socialistiskt samhälle som lutar åt den andra sidan av vår mänskliga natur? Det är rimligen lika möjligt att bygga kapitalism som socialism. Båda uttrycker varsin del av den mänskliga naturen ju!

          Dessutom. Det finns inga fel i sig med konkurrens, själviskhet och individualism. Du kan konkurrera inom ramen för samarbete, socialistisk tävlan. Du kan vara självisk i så måtto att du tar ansvar för dig själv, och din försörjning, och din familj i första hand (helt naturligt och självklart). Du kan vara individualistisk i så måtto att du tänker själv, kommer med egna initiativ, diskuterar alternativ, självförverkligar dig. Njuter av stunder av självvald ensamhet.

          I själva verket är ju socialismens mål inte robotisering och likriktning som realsocialismen urartade i. Tanke är att i ett jämlikt socialistiskt samhälle ALLA ska kunna förverkliga sig själv. Bort med den likriktade ekonomiska diktaturen på arbetsplatserna, den robotisering och likriktning av arbetare och tjänstemän som sker där, bort med underlydandet och fram för alla anställdas arbetsplatsdemokratiska kreativitet på jobbet! Det är ju den kapitalistiska fabrikskulturen som förstörde hantverkarmångfalden och tvingade människor att bli utbytbara tjänare åt maskinerna.

          Du säger vidare att jämlikheten blev svårare när fler saker producerades och blev begärliga. Möjligen, men vi däggdjur har levt i 250 miljoner år, och lika länge har vår socialitet utvecklats, och bland våra djurförfäder härskade ett ojämlikt hierarkiskt ”klassamhälle”. Först med jägarna kom jämlikheten. Det är rimligen från vårt långa djurarv som vår ojämlikhetstendens härstammar, inte från jordbrukssamhället som bara har 12.000 år på nacken.

          Vad gäller resurser har de ständigt varit begränsade och därmed har man kämpat om dem, dels mellan folk och etniska grupper, dels inom folk i form av klasskamp. Så var det förr, så är det nu, så kommer det att vara under överskådlig tid. Där snurrar du till det i dina resonemang.

          Jag instämmer med dig att en klassisk socialistisk framtidsstat (den klasslösa moderna ”kommunismen”) är en omöjlighet. Som jag redan sagt är vänsterns tro på ett utopiskt samhälleligt sluttillstånd fel – ojämlikheten kan ständigt återkomma, för historien har inget slut. Dessutom är vänsterns tro att vi skulle kunna få ett konfliktlöst klasslöst samhälle fel – konflikter kommer alltid att finnas i mänskliga samhällen, även socialistiska. Vi har alltid potentiella alfahannar med oss.

          Sen är det som sagt fel med den stalinistiska och maoistiska ”Tjäna folket”-tanken a´la Moder Teresa. Det behövs som sagt även konkurrens, själviskhet och individualism – inom solidaritetens och socialismens ramar. Och viktigt: individuellt självförverkligande är ju en av vitserna med att avskaffa klassamhället som inte tillåter att ALLA människor får chans att utvecklas till sin fulla potential.

          Det är dags att bygga om vänstern med insikten att 1800-talsmarxism och 1900-talsleninism är överspelat. Både kommunister och socialdemokrater har misslyckats med att bygga socialism, även om folkhemmet var det kanske bästa samhälle vi skådat med sin mänskliga kapitalism och vissa socialistiska inslag. Dags att lämna trosdogmer, dags att bygga socialistisk ideologi på evolutionsvetenskapens lärdomar om människans natur, och på ekologins lärdomar om naturens skörhet och begränsningar.

          Vi behöver en omstart av vänstern som i södra Europa. Vi behöver en prövande mångfaldig vänster som inte tror att den har alla svar utan ständigt diskuterar inom ramen för en tolerant debatt (som läget absolut inte är idag!). Vi behöver en vänster som gör kritik av sina monumentala misstag, som skär av banden med de gamla socialdemokratiska och kommunistiska partierna och historierna. En vänster som börjar om på nytt med en röd och grön grundideologi som är fast, men med en flexibel hållning till hur vi kommer framåt mot den nya ekosocialismen. Vi behöver en ödmjuk vänster med många röster.

          Slutligen: Som 70-talsmaoist desillusionerades jag av maoismens hyckleri och misslyckande. Men Mao hade ju faktiskt rätt när han sa att nya klassamhällen kan växa fram under socialismen – inom själva det kommunistiska partiets ramar, och att detta skulle kräva mer kamp och kulturrevolutioner framöver.

          Hans Norebrink

Kommentarer är stängda.