Av de cirka 5 600 anmälningar som lämnades in mot polisanställda anställda i andra rättsvårdande myndigheter och riksdagen 2015. Men bara 2,5 procent av dessa anmälningar redovisades för åklagare i form av förundersökningsprotokoll. Drygt 90 procent av anmälningarna gällde polisanställda.
Detta beror på att det finns flera problem inom polisen i Sverige. Dels internutredningssystemet i Sverige som är strukturellt vansinnigt. Misstänkta poliser utreds nämligen av sina gena kollegor. Men det finns en tysthetskultur inom polisen. Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap menar att det går att göra nånting åt:
En lösning tror han är att utredningarna blir händelseinriktade, inte brottsinriktade.
– I Sverige blir du misstänkt och då håller polisen ihop. Det skapas en tysthetskultur. Det har man lyckats bryta i till exempelvis England, där det inte är något stigma att internutreda vad som har skett.
I Storbritannien utreds misstänkta brott inom polisen av en särskild myndighet skild från polismyndigheterna.
Enligt Polismyndighetens avdelning för särskilda utredningar beror den stora andelen nedlagda utredningar på att många anmälningar rör ingripanden där polisen har rätt, och ibland skyldighet, att använda våld. Det verkar inte vara en hållbar förklaring och DennisTöllborg avfärdar den helt:
Men den beskrivningen är fel enligt Dennis Töllborg. Han pekar i stället på att det finns en stor tröghet i systemet när det gäller att utreda brott som misstänks ha begåtts av polisen.
– Poliser blir ju fällda i Sverige, men de blir fällda för småskit. När det är skjutningar eller någon dör i arresten, sådana allvarliga saker, då är det ofta väldigt svårutrett, säger han.
Det svenska systemet skador utan tvekan förtroendet för polisen och rättsväsendet. Det är inte bra när det kan misstänkas att polisers misstänkta brott inte utreds ordentligt och det är inte bra när poliser håller kollegor bakom ryggen när dessa misstänks för att ha begått brott.
Av de 5 562 anmälningar som kom in till Polismyndighetens avdelning för särskilda utredningar i fjol gällde 90 procent polisanställda. Men myndigheten utreder också anmälningar mot exempelvis domstolsanställda och riksdagsledamöter.
Brott Andel i procent
Tjänstefel 54 procent
Våldsbrott 16 procent
Stöld, snatteri 5 procent
Ofredande 4 procent
Människorov, olaga frihetsberövande 3 procent
Skadegörelse 2 procent
Dataintrång 2 procent
Olaga hot 2 procent
Ärekränkning 2 procent
Brott mot tystnadsplikt 1 procent
Hemfridsbrott, olaga intrång 1 procent
Övriga brott 8 procent
Även om brottsutredningar alltså i allmänhet läggs ner så kan det ändå handla om till exempel olämpligt beteende. Därför lämnas information om alla anmälningar mot polisanställda också till gruppen för skiljande- och disciplinärenden, GSD, som bland annat utreder om handlandet ska medföra någon arbetsrättslig påföljd, till exempel varning eller löneavdrag.
Redovisningsandelen, alltså andelen avslutade ärenden som redovisats till åklagare som förundersökningsprotokoll, var 2,5 procent som jag skrivit ovan.
? I stort sett alla i redovisningsandelen leder till åtal, eftersom åklagare är förundersökningsledare i samtliga fall i dessa ärenden, det vill säga en åklagare från Särskilda åklagarkammaren. Det är ändå en låg siffra, som vi håller på att analysera, samtidigt vill jag betona att våra ärenden är grundligt utredda, säger Ebba Sverne Arvill avdelningschef för avdelningen för särskilda utredningar till polisen.se.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ebba Sverne Arvill, Polisers brott, Åtal, Internutredningar, Dennis Töllborg, , Brott, Polisen, Storbitannien, Samhälle, Politik
