Trålning är som att kalhugga havsbottnen
Muddring och sandsugning är som att kalhugga havsbotten, men utan att följa upp det med någon återplantering efteråt. Trålning, mer exakt bottentrålning, är mer besläktat med plöjning av en åker. Fiskare vill komma tillbaka till samma fiskeplatser varje år och de vill inte spendera tid och pengar på att söka efter nya områden att fiska i. Det är tidsödande att leta efter nya platser och bränslet är dyrt.
Det finns säkert mycket goda skäl till varför muddring och sandsugning, som tar bort marina livsmiljöer på havsbotten omkring en meter djupt eller mer får absolut noll negativ publicitet, medan fiskare i småbåtar som fiskar med bottentrål utpekas som de stora skurkarna.
2. De vill fånga all fisk omedelbart och sen gå vidare
Vilka företag vill sätta sig själva i konkurs efter en säsong eller två? Det kan säga vad man vill om även de mest styvnackade fiskeriföretag och yrkesfiskare, men dessa människor är inte är dumma. Fiske är en ekonomisk verksamhet. Det handlar om att fånga samma sak år efter år och sälja det till samma personer år efter år.
Ta en ordentlig titt på palmoljeproduktionen och kom sedan tillbaks och berätta om du fortfarande tycker fiskeriverksamhet är ondskan personifierad.
3. Ett gäng rika kvotbaroner dominerar hela branschen
Det finns mycket få jättestora fiskeriföretag, faktiskt bara en handfull i hela världen. Men inget av dessa är fiskeriföretag hör till de stora bland världens riktigt stora livsmedels- och jordbruksföretag. Inom fisket finns ingen motsvarighet till Coca-Cola eller Monsanto. Även fiskejättarna är dvärgar i jämförelse. 90% av världens fiskeriföretag är själva verket rena familjeföretag.
4. Redskapen är lika stora som en jumbojet
Det finns fiskeredskap som är tillräckligt stora för att rymma flera jumbojet, men de är väldigt få, mycket dyra att göra och använda samt används för specifika fisken. Det redskap som kan vara så stort är framförallt snörpvad (ringnot). Även om det alltså finns mycket stora fiskeredskap, finns det också mycket stora lastbilar, kyrkor, sjukhus, gårdar, datorer, tåg och flygplan av rimliga och acceptabla skäl, inte minst för de stordriftsfördelar som stor utrustning möjliggör på vissa områden.
5. Vattenbruk är vägen framåt
Det beror på vilket vattenbruk vi talar om. Odling av rovfisk som lax eller havsabborre kräver fisk som foder. Detta kräver vildfångad fisk för att göra fodret.
Pangasius utfodras däremot med soja men har lågt näringsvärde i jämförelse med fet fisk som sill eller lax medan odlade räkor är nära kopplade till storskalig förstörelse av tropiska mangroveskogar och odlingsbar jordbruksmark.
6. Fiskenäringen är döende
Världsfångsten har i stort sett varit stabil under de senaste tio-15 åren. Fiskeriverksamhet förändras mycket idag, men det är inte en döende verksamhet.
7. Trålning är dåligt
Det kan vara. Det behöver inte vara. Det finns inga fiskeredskap som helt bra och ingen som är helt dåligt. Jo, fiske med dynamit är inte en så bra idé. Men trålning är fler olika saker. Flyttrålning (pelagisk trålning) är inte dåligt på nåt sätt. Trålen rör inte botten. Bottentrålning kan vara dåligt och utarma bottnarna.
Det finns dock vissa fiskarter som inte kan fångas på annat sätt än genom trålning. Det är dessutom också så att passiva redskap som älskas av miljörörelser också kan orsaka allvarlig skada om de används felaktigt.
8. Vi kan rädda haven genom att förbjuda fiske
Knappast. Muddring, stora vindkraftverk, plastföroreningar, olje- och gasutvinning, övergödning och en massa andra aktiviteter, för inte tala om alla saker militären gör som vi aldrig någonsin hör om? Det kanske inte är farligt för haven alls? Eller?
9. Torsken är praktiskt taget utdöd
Det är ett påstående som saknar all form av sanning. Det finns gott om torsk på vissa håll och mindre på andra. Men torsken har varit i fara på många ställen tidigare.
10. Vissa fiskarter har utrotats och de flesta är överutnyttjade
FAO: s siffror är att 30% av bestånden är överfiskade, utfiskade eller under återhämtning från utfiskning. Omkring 50% utnyttjas till fullo. Men det är rubrikvänligt att klumpa ihop de två siffrorna och säga att 80% av bestånden är fullt utnyttjade eller överexploaterade.
Men det finns bestånd som överutnyttjade och fiskeriverksamheter har saker som de behöver ta itu med, precis som alla andra livsmedelsindustrier.
Ingen fiskart har någonsin fiskats till utrotning, även om det kan hävdas att blåfenad tonfisk kan ha fiskats så hårt att det skulle kunna närma sig ett tillstånd av genetisk svält med resultat att arvsmassan blir genetiskt urvattnad.
11. Vi behöver fiskefria zoner för att förhindra att fiskarter utrotas
Det finns inga patentlösningar och fiskefria zoner är inte en universlalösning på problemen inom fisket. De kan använda som en del i ett åtgärdsprogram för att göra fiskeriverksamhet mer miljövänligt, men det är inte den bästa lösningen på problem med överfiske (överexploatering).
12. Det är enkelt. Vi behöver bara förbjuda …
Att förbjuda fiske är ingen lösning alls. Fiske behövs då fisk är en mycket bra proteinkälla för människor. På jordklotet är det dessutom väldigt många som är beroende av fiske för sin försörjning.
Anders Svensson
Inlägget är inspirerat av ett inlägg av författaren Quentin Bates. Punkterna (myterna) är direkt tagna från hans inlägg då jag håller med om dem, vissa resonemang också (och är lite lösligt översatta från hans inlägg) medan andra resonemang är mina egna. På vissa punkter är jag inte överens med honom och på andra tyckte jag hans resonemang var för komplicerat. Förutom att skriva för fiskeritidningar så skriver Quentin Bates också kriminalromaner.
Ursprungligen publicerat på fiskebloggen Njord, Sveriges största webbsajt om fiske.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sandsugning, Muddring, Trålning, Bottentrålning, Fiskeförbud, Fiskefria zoner, Fiskodling, Kvotbaroner, Fiskeriföretag, Snörpvad, Fiske, Samhälle, Politik
