Detta kriminella nätverk började utredas efter att polisen fick ett anonymt tips. Vid en inledande spaningen kunde polisen konstatera att de hade mer pengar än vad som var rimligt med tanke på deras officiella jobb som städare. 1978 reste en ung turkisk man kallad ”Ian” i ett radioprogram om ärendet, till Diyarbakir i östra Turkiet. Där hämtade han upp ett redan förpackat parti heroin.
Bill och Bull
Många affärer gjordes upp på en restaurang som hette Bill och Bull i just Sollentuna. Ägarna hette Tefik Seker och Naif Durak. Seker var bekant med ”Ian” och byggde upp ett nätverk som tog in heroin från Turkiet. Hösten 1979 fick polisen ett nytt tips om heroinlangning. En man som de fått tips om i ett anonymt brev greps, men det hela följdes inte upp mer då de inte ville röja något om den större utredningen som pågick.
Ligan ansågs vara väl sammansvetsad och mycket centralstyrd av en enda man. 4 personer var centralgruppen, Knife(Naif Durak?), Gildis (Yildiz), Tefik Seker, ”Ian”. De hade dock svårigheter att sälja partiet. Ian misslyckades helt som säljare och försäljningen till langare sköttes av de tre andra. Ian var den ende av turkisk härkomst, men född och uppvuxen i Sverige. De andra var kurder så namnet på ligan som media och polisen använde var onekligen illa valt.
Ligan använde också en lägenhet i Vårby söder om Stockholm i verksamheten. En man som levde ett lugnt familjeliv där fungerade som gängets lagerhållare. Denne man greps i en taxi när han transporterade heroinet till huvudmännen i Sollentuna. Ett paket med över 1 kilo heroin hittades i bilen. Därefter gjordes tillslag på en lång rad adresser runt omkring i Stockholm.
Många gripna, häktade och åtalade
Sammanlagt greps 28 personer på några dagar som misstänkta för inblandning i affären. Alla de centrala personerna greps den första dagen förutom ”Ian” som var i Turkiet där han stannade till 1980 då han återvände frivilligt. Åklagaren i ärendet hette Per Durling. Många gripna anhölls med en gång, men flera blev inte anhållna utan släpptes. Durling ansåg inte att det var en speciellt organiserad liga utan att det handlade mer om amatörer.
Sammanlagt var det 42 häktade åtalade personer. Förutom Durak och Seker var det också bland annat Mahmut Cinkitas och Bekir Ünsall. De två sistnömda smugglade i mars 1979 tillsammans Cinkitas
Den totala mängden heroin de dömdes för var 36 kilo. Polisen uppskattar att det egentligen handlade om dubbelt så mycket. Fängelsestraffen blev totalt 205 år.
Domar
”Ian” fick 8 års fängelse. Han förnekade kraftigt att han hade någon som helst ledande roll. Han dömdes som varande en ledande person trots att han då bara var 18 år. När ett radioprogram gjordes 2006 om detta så vidhöll han denna uppfattning. ”Ian” berättade också om hur han först satt på i Kumlabunkern tillsammans med Svartenbrandt, senare på Norrköping ihop med Bergling och Baresic. I fängelset hade han till en början ett stor hämndbehov men ändrade sig. På fängelset började han med universitetsstudier.
Mahmut Cinkitas och Bekir Ünsall dömdes för sin del för ett mord på en pizzeriaägare som hette Hirant Selikman. Dessutom för narkotikabrott. Naif Durak fick 10 års fängelse och satt på Hallanstalten tillsammans med Baresic.
Flera av de dömda hade bankkonton i Turkiet där pengar från försäljningen satts in och poliser, tullare och andra myndighetspersoner i Turkiet var helt klart inblandade i heroinaffärerna.
PKK-spåret
Naif Durak flyttades i januari 1986 till fängelset i Täby för att komma närmare sin familj på Malmvägen i Sollentuna. Han kom senare att friges villkorligt och kom att spela en roll för det så kallade PKK-spåret som utreddes i samband med Palmemordet:
Den 13 maj inkom det ett tips som kom att ha stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av Holmérs huvudspår. Uppgiftslämnaren var en finsk fängelsekund vid namn Seppo Ahlström. Han påstod att han under sin tid på Täbyanstalten den 10 februari samma år åtagit sig att skaffa fram två stycken revolvrar åt två av sina medintagna. Beställarna – den ökände kroaten Miro Baresic och kurden Naif Durak – lät göra gällande att vapnen ifråga skulle användas under ett bankrån.
Ahlström hade planerat att ordna detta under sin permission den 15 februari. Han tog då kontakt med en 45-årig finländare som ska ha hjälpt honom att få fram de två revolvrarna av fabrikatet Smith & Wesson. Dessa ska senare på kvällen ha levererats hemma hos Naif Durak i Sollentuna.
Denna historia har kunnat styrkas av Ahlströms f. d. hustru, som satt tillsammans med honom under taxifärden, men hon har sagt att hon aldrig följde med in i lägenheten samt av taxichauffören, som bekräftar att han kört dessa personer under den aktuella kvällen.
Att Ahlström satte detta i samband med mordet på Olof Palme kan förklaras med att han under sin fängelsetid vid ett tillfälle hört Durak och Baresic svära över Olof Palme som representant för den svenska rättsapparatens oförsonliga inställning.
Men även om allt detta skulle stämma, vilket man har goda skäl att ifrågasätta, så ter sig kopplingen till Palmemordet minst sagt svag. För det första är det ett mäkta tvivelaktigt påstående att mordvapnet skulle vara en grovkalibrig Smith & Wesson. För det andra finns det ingen tydlig förbindelse mellan Naif Durak och PKK.
Läs mer:
- Turebergsnätverket i Sollentuna
- Edsbergsnätverket – Sollentuna
- Gängland Stockholm – Sollentuna/Tureberg
- Gängland Stockholm – Sollentuna/Edsberg
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.