Seglivad Marx

Karl MarxBoknytt
Karl Marx – En biografi
Sven-Eric Liedman
Albert Bonniers förlag

Seglivad Marx

När realsocialismen (”kommunismen”) föll trodde många att Marx skulle dras med i fallet. Men så har inte skett. Allt medan den numera globala nyliberala finanskapitalismen brett ut sig, krisat och sargat de gamla välfärdssystemen i väst, så upptäcker många att dagens samhälle får all fler likheter med Marx 1800-tal.

Plötsligt känner vi igen oss i hans samhällsanalyser. Men är det därför befogat med en 700-sidors-biografi om Marx? Ja, för Sven-Eric Liedman kan sin Marx och har sammanställt allt, inklusive senaste forskningsrön om honom. Så får vi en sannare bild av dennes tänkande att använda i analysen av dagens nygamla råkapitalism.

Nu tror ju jag att man måste vara inbiten vänster för att orka med en sådan här tegelsten, med all filosofi, all beskrivning av tidsandan, alla personliga detaljer. Men liksom det behövs böcker för en bred publik, behövs det böcker för de specialintresserade. Denna megabok känns om det ultimata Marx-verket.

Det viktigaste budskapet i boken är att Marx inte var (ideologiskt låst) marxist – vilket redan han själv påpekade. I det vitt spridda Kommunistiska manifestet gör sig dock redan Marx skyldig till förenkling och förgrovning av sin egen lära, menar författaren. Hans efterföljare tog vid, och tolkade om, och byggde på med marxism, engelsism, leninism, stalinism och även maoism. Skapade marxismen-leninismen (Mao-tse-tungs tänkande).

Det var en idéutveckling mot dogmatism, determinism (ödestro), ortodoxi, stadieteori, systembyggande, schematänkande, diktatur, elitism, enpartidism, centralism, statism, ledarkult, debattenfald, byråkratism, pseudovetenskap, censur, hyckleri, nya klassklyftor, terror. Först förstelnades och förminskades Marx tankar av vänsterideologer, senare av auktoritära makthavare i realsocialismens länder.

Men Marx själv byggde inget monolitiskt och enhetligt tankesystem. Tvärtom. Han kunde efter tid och omständigheter pendla mellan reform och revolution, allmän rösträtt och proletariatets diktatur, väpnad kamp och demokratisk reformstrid, tendenser till historiedeterminism – och de politiska tillfälligheternas spel, grälsjuk polemik och kompromissande samarbete, fanatism och tolerans.  Han var en prövande natur, ständigt på väg, en politiskt engagerad forskare, och en skarp kritiker av kapitalismen, enligt boken. En stark förespråkare för arbetarklassens befrielse och socialism.

Efter murens fall finns inte längre någon officiell marxism. Och befriad från historiskt bråte kan den sanne ursprunglige Marx träda fram ur skuggorna och inspirera dagens vänster. Det menar mycket kunnige Göteborgsprofessorn, idéhistorikern och författaren Sven-Eric Liedman, 77, som i femtio års tid läst, tänkt och skrivit om judisk-tyske Karl Marx.

Själv var jag stelbent maoistisk arbetare på sjuttiotalet, och jag upptäcker nu i boken flera för mig okända och inspirerande sidor i Marx författarskap. Under Pariskommunen 1871 tänkte sig Marx exempelvis ett Frankrike indelat i suveräna lokaldemokratiska kommuner – sammanfogade regionalt och nationellt via representativ demokrati. Det är en för mig (numera) sympatiskt tanke om decentralisering och småskalighet. Där makten inte delegeras uppifrån och ner, utan nerifrån och upp. Helst snålt och misstänksamt (min kommentar).

Det var ett konkret förslag från Marx i linje med målsättningen att utplåna skillnaden mellan stad och land, stat och folk. För rimligen skulle denna politiska maktspridning (i ett socialistiskt samhälle) gå parallellt med en ekonomisk maktspridning via urban storindustri uppbruten och fördelad på de rurala landsbygdskommunerna – för med dagens allt snabbare, effektivare och globalare kommunikationsmöjligheter finns väl inte längre ett tvång att samla allt i storstäderna? (Det är mitt svar på Sven-Eric Liedmans frågeställning om hur en decentraliserad politik ska kunna enas med en centraliserad ekonomi).

I linje med decentralismtanken funderar Karl Marx också kring arbetarkooperativa företag (fria associationer) – inte som enskilda experiment utan som nationellt samordnade produktions- och distributionsgemenskaper (Varför inte samordnade viahorisontella nätverk, istället för centraliserad vertikal toppstyrning, undrar jag).

Vidare. Realsocialismen var oerhört miljöförstörande. Men det framkommer att Marx ”visst bekymrade sig för miljön. Den materiella produktionen var för honom ett samspel mellan natur och människa som i och med kapitalismen hade satts ur spel.” En tidig medvetenhet om miljön alltså (om än ibland överdriven i nutida verk om Marx).

En annan vanföreställning som utreds är Marx syn på religionen: ”Religionen är inte något som en ondsint överhet utdelar till folket. Det är folket själv som söker lindring och tröst i religionen”. Den är inte ett opium för folket, utan folkets opium.

Marx själv visste ju också om att religion fanns med på den progressiva sidan i de stora revolutionerna; den tyska på 1500-talet, den engelska på 1600-talet och den franska på 1700-talet (liksom i Kinas Taiping-uppror).  Den fanns även med i 1800-talets vänster och Marx med ”sin tveklösa ateism tillhörde (han) en minoritet bland dem.”

Fram lyfts även Marx humanism. Befrielsen av människan, alla människor. Individens rätt till frihet och självförverkligande i fria och självförverkligande demokratiska gemenskaper. Utan förfrämligande alienation från produktion och samhälle. Utan borgerlig ekonomisk diktatur. Utan den kapitalistiska arbetsdelningen. Utan uppdelningen mellan stad och land, och mellan kroppsligt och intellektuellt arbete. Människan i centrum snarare än den proletära klasskampen och partiet. (som jag förstår det).

Just uppdelningen mellan handens och hjärnans arbete upptog mycket av Marx tankar. Det räcker inte med att krossa den borgerliga staten och upphäva privategendomen. Genom utbildning måste klyftan mellan fysiskt och ”andligt” arbete överbryggas för att utplåna klassamhället. Arbetsdelningen var enligt Marx ”det radikalt onda som stympade människorna”, skriver Sven-Eric Liedman. Människan måste i framtiden bli allsidigt kunnig.

Marx såg människan som en i grunden social varelse. Han menade att ”människan först måste vara en samhällsvarelse innan hon kan bli en individ.” Människan är aktiv, kollektiv och blommar upp i gemenskap. Men under kapitalismen kan varken arbetaren eller kapitalisten utveckla sin naturliga mänsklighet.

Samtidigt hade han en luddig syn på människans väsen. Och författaren lyckas inte – trots att han ständigt återkommer till detta tema – att få någon ordning på hur Marx såg på människans väsen, annat än att det var föränderligt och påverkat av samhället.

Inte undra på – varken Marx eller Liedman har någon djupare evolutionär kunskap (jag avstår från att kommentera författarens tankar om könsorgan och produktivkrafter…). För självklart har människan med sig en bestämd (om än flexibel) mänsklig natur från våra djuriska och mänskliga förfäder (min kommentar). Plus får dock Marx av mig för att han inte trodde på att ”skapa en ny människa” (vi har den människa vi har, min kommentar).

Författaren menar också att Marx inte såg människans irrationella sidor, och hänvisar till synen på nationalism. Men nationalism kan ju evolutionspsykologiskt förklaras som den moderna tidens version av människans medfödda gruppism och socialitet (vi och dom). Här lider Marx, Liedman och vänstern av samma blindhet inför detta fenomens uppenbart evolutionära bakgrund (anser jag).

En däremot matnyttig tanke som Sven-Eric Liedman tar upp är motståndstankarnas tusenåriga historia. Marx ser ju också likheter mellan socialismen och urkristendomen, som i sin tur har rötter i judendomen före vår tideräkning. Sedan är det väl också troligt att socialismen har sitt yttersta ursprung i det mänskliga jägarsamlarsamhällets egalitet, och när det efterträddes av klassamhällena så väcktes motståndet mot att förlora jämlikheten (spekulerar jag).

Men Marx trodde inte på ett ursprungligt paradisiskt ursamhälle, utan såg klassamhällets och produktionens alienation som människans ständiga följeslagare – vilket var rätt och fel. Jägarsamlarsamhället var inget paradis men däremot ett klasslöst jämlikt urkommunistiskt samhälle.

Samtidigt ser han privategendomen som det stora onda som skapade klassamhället: ”Själva privategendomen har sitt ursprung i jordägandet som i sig innebär att människan underkastas en herre”, förklarar författaren Marx tankar.

Men även det är – som jag förstår det – överspelat enligt evolutionsvetenskapen. Före det långvariga jämlika jägarsamlarsamhället levde våra djurförfäder i ojämlika hierarkiska grupper där vissa fick mer av resurserna än de andra. Redan där fanns början till ojämlikhet och klassamhälle. Redan där ”privatiserade” de mäktiga och starka för egen räkning mer av ”samhällets” resurser än som tillföll de vanliga flockmedlemmarna. Eliten mot folket. Ett frö till klassamhället och människans utsugning av människan redan då.

Klassamhällets, privategendomens, ojämlikhetens och kapitalismens ursprung finns alltså enligt denna evolutionära vision i våra djurförfäders sociala organisationssätt. Socialismens ursprung finns i det motstånd som väcktes när jägarsamlarsamhällets jämlikhet efterträddes av jordbrukets klassamhälle. Jämlikhetstankarna bars vidare i religiös form fram till den sekulära upplysningen; liberalismen, socialismen och marxismen.

Ja, egentligen ska vi väl varken använda uttryck som marxism eller darwinism, menar jag. Marx och Darwin var stora vetenskapsmän, Marx även en politiker (en aktionsforskare). Men vetenskapen och kunskapen om människan och hennes samhälle går ständigt vidare. Därför är det fel att låsa sig i halvgamla ”ismer”.

Socialismens tanke är som sagt äldre och större än så. Till och med en del av vår mänskliga natur. Det om något borde väl trösta de desillusionerade vänstermänniskor som köpt högerns tes att människan endast är självisk till sin natur.

Vi är i själva verket lika mycket osjälviska till vår natur. Och i den delen av vår medfödda sociala natur längtar vi omedvetet tillbaka till jägarsamlarsamhällets jämlika gemenskap. Den vi socialister ska återskapa – men utan dess fattigdom och farlighet.

Hans Norebrink

# Författaren döljer inte att Marx kunde uttala sig rasistiskt och proimperialistiskt, mot irländare och andra folk – och antisemitiskt (trots det egna judearvet). Marx var också en ofta patriarkal manschauvinist i sin inställning till familjen och kvinnorna.

# Marx var odogmatisk i historieframställningen. Han tog upp det så kallade asiatiska (statliga) produktionssättet som ett undantag i klassamhällets utveckling (fast det kanske snarare var den europeiska privatfeodalismen som var undantaget?). Han kunde tänka sig att Ryssland hoppade över ett kapitalistiskt stadium, och att den ryska miren (bondekommunen) kunde få leva kvar som en del av en framtida socialism.

Läs mer: Sydsvenskan, YA, DN, AB

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Seglivad Marx”

  1. Problemet var inte Marx utan att Lenin med flera förvandlade hans teorier till ideologi och stelbenta dogmer. Marxismen, som levande modell för att förstå maktförhållandena i samhället, förlorade då i värde. Detta har ”gammalvänstern” fortfarande inte insett.

  2. Det ser ut som en intressant bok. När det gäller hans anhängare och deras metoder, undrar jag om inte de egentligen verkar i hans anda? Jag vill minnas att han själv la ner första internationalen, när den inte gjorde som han ville i någon politisk organisationsfråga. Jag kan å andra sidan ha fel där.

Kommentarer är stängda.