Kriminella gäng – alkohol och tobak

Historiskt sett har alkohol varit en klassisk smuggelvara för orga­niserad brottslighet, men till följd av att EU­-reglerna medger att var och en numera kan ta in stora kvantiteter för ”privat bruk”, är smuggling av alkohol inte längre så attraktiv för organiserad brottslighet. Marknaden för införsel och illegal försäljning av alkohol hålls snarare uppe av enskilda individer och mindre nätverk enligt Brå:s rapport om kriminella gäng och nätverk.

Flera av de som lämnat uppgifter till Brå:s rapport menar att åtskilliga av dem som ägnar sig åt alkoholsmuggling och storskalig distribution är tämligen specialiserade och verksamma inom sina fack. Däremot har de kontakt med stora delar av den kriminella miljön. Smugglarna är allt från tidigare straffade personer utan reguljär inkomst till personer i självdefinierade grupper. Polisen träffar på personer utan registrerade inkomster, men som i Tyskland köpt alkohol för tiotusentals kronor. ”Kurirer” eller ”ombud” används med lånade fordon.

Beställningar görs på internet, och sedan åker smugglarna ned till gränsbutiker i Tyskland och för hem varorna i överfulla bilar. Väl i Sverige distribueras alkoholen företrädesvis till lokala langare, krogägare, svartklubbar och privatpersoner. Langarna är inte sällan missbrukare som drygar ut sina inkomster med att sälja flak med starköl till ungdomar. Arbets­platser kan också vara en leveransplats för grossisterna, och van­ligtvis har personer där gjort en gemensam beställning. Det finns också exempel på att alkohol levereras till småbutiker.

Även om smuggling av alkohol inte längre är en så stor nä­ringsgren för de kriminella nätverken, är alkohol fortfarande en intressant vara som det går att tjäna pengar på. En metod som används är att ta in stora mängder alkohol på legal väg och ut­nyttja företag med tillstånd att hantera punktskattepliktiga varor med uppskov att betala punktskatten.

Det förekommer också illegal försäljning av alkoholpartier som härstammar från transport­ och lagerstölder på den legala mark­naden.

I rapporten nämns vissa självdefinierade grupper i sam­band med de två senast nämnda brottsuppläggen. Den organisationsform som enligt Brå verkar vara minst framträdande på den illegala alkoholmarknaden är förortsbaserade nätverk.

Lönsamheten är god samtidigt som straffsatserna är låga jämfört med till exempel hantering av narkotika. Dessutom är upptäckts­ risken liten, särskilt när legala företag används. Brottsligheten är avancerad, och brottslingarna använder bolag som har tillstånd att impor­tera cigaretter utan att betala punktskatt förrän tobaken säljs vidare. Kontakter uppges finnas med cigarettfabriker och upplag utomlands. När cigaretterna når Sverige ”försvinner” de genom att dolt säljas vidare till grossister eller småbutiker, och det enda som återstår är en målvakt för ett företag som är skyldigt stora belopp i utebliven punktskatt.

Cigaretter kan också smugglas in i landet, och det kan då handla om märken som egentligen inte existerar på den legala mark­naden eller piratkopierade cigaretter från kända märken. Ofta kallas dessa förstnämnda ”märken” för ”illicit whites”. Varorna är accepterade av kunder i breda lager, vilket är en stor skillnad mot tidigare då efterfrågan framför allt begränsades till kända märkescigaretter.
Utöver import och smuggling tillkommer försäljning av cigaretter från transport­ och lagerstölder.

Den importerade, insmugglade eller stulna tobaken säljs genom servicebutiker och liknande kanaler, inte sällan i förorterna. Denna distributionsform genom legala kanaler innebär en stor skillnad mot exempelvis illegal alkohol, som inte kan nå ut till konsumenterna på samma öppna vis. Det är därför vanligt med ”svarta” cigaretter i de studerade storstädernas minilivs och liknade butiker.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!