I en TV-krönika i DN skriver Catia Hultquist om hur svårt det är att tro på att kvinnor kan vara onda. Det är ett märkligt resonemang. Det finns ingen ondska i sig. Handlingar är onda, men inte människor. Människor begår onda handlingar men är inte onda. Eftersom ondska inte är något som finns som ett tillstånd hos personer är det svårt att tro på ondska. Det är ingen skillnad vare sig det gäller män eller kvinnor.
Att tro på att kvinnor begår onda handlingar, begår brott, hämnas etc är däremot rätt svårt. Därför att det är ovanligt. Det är främst män som begår brott. Unga män. Det är mycket ovanligt med grova brottslingar som är kvinnor. Det förekommer naturligtvis, men är sällsynt. Det är därför inte underligt om det uppmärksammas när kvinnor begår brott.
Men de fall Hultquist tar upp som exempel på hur mycket de få kvinnor som begår grova brott uppmärksammas skulle varit lika uppmärksammade om män begått brotten som exempelvis Knutbyfallet, Arbogamorden och nu den 41-åriga kvinnan som misstänks för flera mord. Hon misstänks för att ha mördat sin man inklusive försök till försäkringsbedrägeri, för att ha mördat sin far, försökt mörda sin mor och som har varit misstänkt för sexuella övergrepp osv. Som en modern brittisk deckare. Hade en man begått brotten (vilket ju mycket väl kan vara fallet med mordet på kvinnans far) så hade det hela varit precis lika uppmärksammat.
Om en främmande man kom upp till en dörr på ett hus och mördade två barn i ett svartsjukedrama skulle det vara förstasidesnyheter i många dagar och veckor. Så också när det var en kvinna, som i Arboga. Ett religiöst betingat mord där en svagare person utnyttjats av en stark personlighet som Knutbyfallet skulle även det bli en stor grej i media. det är ju som en lite mildare version av True Detectives fösta säsong.
Det är svårt att tro på att kvinnor begår brott. Därför att det är ovanligt. Det är en sund och rimlig reaktion att det är svårt att tro att brott begås av kvinnor. För kvinnor begår mycket få brott. Att tro på ondska är religiöst trams. Det finns ingen ondska i sig. Ingen person som av sig själv är ond. En person begår onda handlingar (som naturligtvis inte måste vara brott) av en mängd olika orsaker, begår brott av en mängd olika orsaker. I stort sett alla kan begå brott, till och med de mest bestialiska brott. För det krävs inte att ondska existerar. Utan bara att vi är människor.
Om ondska är förmågan att begå onda handlingar, att vara fyllda av hämndbegär etc är vi alla fyllda av ondska. Det är konsekvensen av Catia Hultquists resonemang. Denna hållning blir helt orimlig som jag ser det. Det är schartauanernas tro om att alla är syndare. Det vill jag inte ha tillbaks.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ondska, Catia Hultqvist, Kvinnliga mördare, Kvinnliga brottslingar, Mord, Barnamord, Religion, Brott, Våld, DN, Samhälle, Politik
