Mer poliser och mer resurser till polisen är inte vad som behövs

De problem som finns i vissa av Sveriges fattigare områden går inte att lösa med större resurser till polisen eller fler poliser. Det grundläggande problemet ligger inte där utan står att finna i ökade klassklyftor (ökade ekonomiska klyftor), segregation, arbetslöshet, sysslolöshet, trångboddhet och bostadsbrist. Vem som helst inser att polisen inte kan lösa dessa problem.

Det är dessa problem som är grunden till den hopplöshet och håglöshet som präglar många ungdomar i dessa områden. En inställning till livet som gör att ungdomarna mycket väl kan välja ett liv i kriminalitet istället. Det ger i alla fall status och pengar i detta nu. Det är denna hållning från många ungdomar som ger ett hat mot samhället och angrepp på samhällets representanter if rom av stenkastning etc. Kriminalitet kan polisen i viss mån bekämpa. Det går bar om det gör i samarbete med det övriga samhället och med mjuka metoder. Hårda metoder har motsatta effekt. Kriminalitet måste självklart beivras och det gör också polisen. Det kan göras på olika sätt.

Att gå in och bara gripa ungdomar på måfå och trakassera dem ger dåligt resultat. Det kan visserligen får polisen uppklarningsprocent genom att antalet personer om grips för ett brott med en uppklarning som ligger på 100 procent ökar. Innehav av narkotika. Men i andra änden skapar ett sådant agerande från polisen upplopp, stenkastning och myndighetshat. Om polisen istället bara griper de som är misstänkta för brott, arbetar för att bygga upp ett långsiktigt förtroende i problemområden och behandlar alla personer som människor så blir resultatet bättre. Det är detta som gjort att skjutningen på Vårväderstorget kunnat lösas, det är en stor del av det som gjort att det inte finns några bilbränder i Göteborg just nu.

Långsiktigt räcker det dock inte med polisiära insatser, det behövs sociala insatser och ekonomiska insatser också. Både på det personliga planet och det kollektiva och gemensamma planet. Individer som dömts måste få hjälp att komma tillbaks in i samhället utan att hänvisas till brottsligheten igen. Det behövs minskad arbetslöshet för att det ska vara möjligt. Om arbetslösheten minskar minskar också de ekonomiska klyftorna och dessutom får gängen svårare att rekrytera nya personer. Det behövs fler bostäder så trångboddheten kan minska och unga vuxna kan flytta hemifrån. Minskad trångboddhet och gena bostäder för unga vuxna innebär att många ungdomar kan sluta använda gatan som vardagsrum. Då minskar möjligheten för gängen att rekrytera.

För att minska segregationen behövs det också fler bostäder så att folk kan flytta runt mer, men det behövs också ett stopp för alla privatskolor som idag ger segregationen en kraftig skjuts framåt och dessutom innebär dess i huvudsak vinststyrda skolor ökade klassklyftor.

Ungdomars behov av att hänga på gatan och sysslolöshet på fritiden kan också delvis åtgärdas genom satsningar på aktiviteter för ungdomar, i form av fritidsgårdar och stöd till föreningsliv. Det är i sig själv ingen lösning, men bidrar till en lösning av problemen. Det kan ses i stadsdelar där det finns aktiva fritidsgårdar med långsiktigt perspektiv eller där det finns föreningar med stor attraktionskraft på ungdomar. Där har det aldrig eller mycket sällan förekommit bilbränder och angrepp på poliser (något som dock alltid varit ovanligt i hela Göteborg förutom under en period i Backa, jag har bara kunskap om just detta på göteborgsnivå).

Mer poliser och mer resurser till polisen är alltså inte vad som behövs för att lösa problematiken i många av Sveriges fattigare områden. Det som behövs är istället satsningar på fler bostäder, minskad arbetslöshet, sysselsättning på fritiden och minskad segregation genom avprivatisering.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Mer poliser och mer resurser till polisen är inte vad som behövs”

  1. I första hand torde det krävas en politik med full sysselsättning som mål. Inte en politik som utgår från inflation och sen får det bli som det blir. Med annat att hoppas på än snabba klipp blir det mindre kriminalitet.

    Det är rätt väl känt (utom bland politiker och mediefolk) vad som skapar full sysselsättning, och har varit så sen 30-talet. Nämligen stora offentliga investeringar då privata företag inte vill investera. Precis så enkelt är det.

Kommentarer är stängda.