Hög tid för skattechock!

Att tala ekonomi i termer av ”vinnare och förlorare” har blivit något av en medial paradgren. För den som ser samhället som något mer än bara din egen plånbok brukar vinnare/förlorare-spelet vara en källa till uppgiven ilska över samtidens enfald och nyliberala överideologi. Logiken att göra varje skattekrona till en förlustpost för den arbetande, som om det inte skulle finnas människor med behov av fungerande skola, vård eller omsorg i deras direkta omgivning, är så totalt genomliberal att det är svårt att tro att någon människa kan köpa den.

Men ibland går det att vända på resonemanget, även i bred media. I TV4:s Nyhetsmorgon 20/9 visade Marcus Oscarsson upp budgetens ”vinnare och förlorare” i ett klipp som uppskattats och delats på sociala medier av olika personer med vänstersympatier. Det var pedagogiska bilder på hur vanligt folk tjänar på regeringens budget, hur du gynnas av att ta cykeln när momsen på reparationer sänks, hur personal­tätheten i välfärds­sektorn kommer öka och så vidare. Förloraren som målades upp var en flyktingprofitör och tillika kemikaliegrossist som nu kunde se sina bekväma vinster begränsas kraftigt. För en gångs skull var det faktiskt en vacker tavla som målades upp. Man önskar bara att den var sann.

Det är förstås sant att regeringens budget ser något bättre ut än vad den skulle ha gjort under alliansens styre, men någon rödgrön skräll – såsom både regering och opposition gärna framställer det – är den verkligen inte. Det tillhör den mediala logiken att framställa de marginella skillnaderna mellan blocken som avgrundsdjupa. Verkligheten är emellertid stöpt i en väldigt nyliberal form som ingen av parterna vill bryta sig ur. Stora ord till trots är återhållsamhet det enda budgeten signalerar och något brott med alliansperiodens ekonomiska politik finns inte i sikte.

Men eftersom ingen av parterna vill låtsas om att de är överens om det mesta får vi dagligen matas med utspel om ”skattechocker” för överklassen för att höginkomsttagare drabbas av, upp till, en hundralapp i månaden. Samtidigt har vi ränteavdragen, som skall vara en hjälp för den som behöver ta lån till husköp, men som i själva verket snarast är en omflyttning av trettio miljarder skattekronor per år från den fattigaste tiondelen av befolkningen till den rikaste. De nyliberala dogmerna om hur samhället skall organiseras finns det knappast någon seriös debattör som försvarar. Ändå ligger samma omfördelningspolitiska kurs fast som vi tvingats vänja oss vid i över trettio års tid.

Vad vi behöver är en verklig skattechock. Läget är gyllene; behoven är enorma men Sveriges ekonomi verkar gå som tåget gjorde på nittonhundra­talet. Det finns en vrede mot orättvisorna som progressiva rörelser kan organisera kring och samtidigt finns pengarna som behövs för att finansiera bygget. Vad som saknas är viljan.

Ursprungligen en ledare i tidningen Internationalen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Sebbe Persson

    ”Det är förstås sant att regeringens budget ser något bättre ut än vad den skulle ha gjort under alliansens styre, men någon rödgrön skräll – såsom både regering och opposition gärna framställer det – är den verkligen inte. ”

    Budgeten är främst en illusion för att dölja en fortsatt konsolidering av den nyliberala samhällsutvecklingen. Den innehåller inga som helst fördelningspolitiska delar och det är ynkligt att vänsterpartiet låter sig köpas av den. I budgeten finns ingen progressiv beskattning (justeringen av brytpunkter innebär främsta att några fler i den övre medelklassen får betala några hundralappar i statlig skatt men detta är inte progressivitet) och det finns ingen förmögenhetsbeskattning. Dessutom ökas, eller det kanske redan har införts, omfattningen av vad som ingår i RUT.

    I detta sammanhang är momssänkningen på cykelreparationer patetisk och att ens peka på den visar bara på hur långt in i det ”rödgröna” manupulationsnumret man lurats. Sänkt reparationssmoms, glasögon för barn, fria läkemedel för de riktigt gamla eller vad det nu kan vara är inget fel i sig men det är ”brödsmulor”, som för tankarna till välgörenhet men absolut inte till fördelning. Detta är inte vänsterpolitik!

    För mig finns skillnaden mot ett alliansstyre på marginalernas marginal. Om inte fegisarna i vänsterpartiet lyckas bättre så låt alliansen ta över. Då kommer nyliberalismen att bli tydligare eftersom alliansen inte, till skillnad det ”rödgröna” styret, har nån ambition att dölja den. Detta skulle kunna leda till en motreaktion mot nyliberalismen värd namnet. Ibland måste man våga för att vinna, vänsterpartiet vågar ingenting utan spelar endast med i det nyliberala spelet. Ynkedom!

  • Eftersom den stora ojämlikheten skapas genom ägande och kapital, inte genom löner, är det märkligt att kapital inte beskattas i Sverige vilket det gör i nästan alla i-länder. Inte ens arv beskattas, och det är också ovanligt. Sverige skulle kunna kallas kapitalisternas paradis.

    Men när V föreslog en förmögenhetsskatt slog S och Mp bakut, det vill de inte vara med om. Så i den här frågan är de mer reaktionära än t.ex. CDU i Tyskland eller gaullistpartiet i Frankrike.

    • kapital i form av fastigheter beskattas dock även i Sverige även om det numera heter avgift istället för skatt och går till kommunen istället för staten och begränsas av takbelopp så att rika slipper undan att betal det som vore rimligt för dem. Fastighetsavgiften behöver dock takbelopp i förhållande till inkomst för att inte exempelvis fattiga skärgårdsinvånare ska tvingas bort.

      • Sebbe Persson

        Inkomsttak blir en utmaning att hantera. Risken är att fastighetsägandet skrivs över på familjemedlemmar med låg eller ingen inkomst. Kapitalbeskattning måste hanteras som en helhet och inte plottras bort i delar, först då får den en verklig effekt.

        • Vi kan inte ha en skatt som gör att fattiga skärgårdsinvånare eller såna som jag själv tvingas bort från våra bostäder. Jag bor i ett hus som inte kostade nånting att köpa för 40 år sen. Idag är taxeringsvärdet mycket högt och marknadsvärdet skyhögt. En icke-inkomstrelaterad avgift utan tak skulle gör det omöjligt för mig att bo kvar när jag och min fru blir pensionärer. Precis som bidrag kan det visst inkomstrelateras. Om det inte görs blir resultatet som idag. Rika betalar nästan ingenting i förhållande till sin inkomst. Fattiga betalar mycket.

          En inkomstrelaterad fastighetssavgift är helt enkelt rimligare även om en del rika kommer att försöka smita undan. Idag finns det maxtak för hur mycket nån ska betala i pengar vilket gynnar rika. Det borde istället vara ett tak som består i en maxandel av inkomsten.

          • Sebbe Persson

            Jag har inget att invända mot din problembeskrivning, min poäng är väl snarare att fastighetsbeskattning kanske inte är den mest optimala formen av kapitalbeskattning om den nu är den enda förmögenhetsbeskattning som skall förekomma.

          • Det är vi överens om.

  • Nej, tomten står ju för 70-80% av värdet just där jag bor. Det löser inte problemen för alla äldre på den ö där jag är född heller. Men jag är egentligen helt överens med dig om allting du skriver.

  • super_leggera

    Vi lever under permanent skattechock; först försvinner halva lönen, sen är det moms på drivmedel, 75% skatt på bostadsbyggande begränsar nybyggandet och driver upp bopriserna. Men var är chocken; skatt på moms på skatt i lager på lager vid källa på källa är ju uppe i 60-70%?

    Chocken är att pengarna inte räcker till något. För att bibehålla statens konsumtionsnivå, dvs vad politikerna säljer till oss för våra egna pengar för att de ska återväljas, krävs ständiga skattehöjningar, som numera möter motstånd.

    Varför öppnar de inte pandoras ask och bara trycker nya pengar åt sig själva, att betala oss, för att vi ska betjäna varandra och dem? Istället för den permanenta osthyveln som sakta skär ner all offentlig verksamhet. Nu tar vi lån i banken för att bo, istället kunde man lyfta ut pengar med helikopter till offentligt anställda. Bankerna skapar pengar ur ingenting, låt staten göra det, utan att genast lova hela mellanöstern gratis uppehälle i Degerfors. Däri ligger svårigheten; att välja vad de nya pengarna skulle köpa.

    En del av politikerna förstår inte möjligheten (exempelvis mp fattar ingenting och gör bara skada), andra inser risken och låter riksbanken hålla på med minusränta istället.

    Frågan är om inte ökad penningmängd är bättre än minusränta.