Ingen läsning för rasister

Svenskarna och deras fäderBoknytt
Svenskarna och deras fäder
Karin Bojs & Peter Sjölund
Albert Bonniers förlag 

Ingen läsning för rasister

Ingen föds till svensk – man blir det genom kulturell uppfostran. Därför kan adopterade och invandrare bli svenskar – genom integration till det folk de kommit att bosätta sig hos. Själv är jag plastfarfar till Kina-adopterade Lisa och hon är 100 procent svensk.

Det är inte heller genetiskt släktskap som utgör en etnisk grupp, en nation. Ett folk kan ha genetiska rötter från många håll, men kan ha fogats samman av historiska tillfälligheter till en sammanbindande kultur, till en vi-grupps-samhörighet, till en solidaritetsgemenskap (som Sverige ska vi se).

Men ganska ofta finns det en överlappning mellan genetiskt och kulturellt arv. Och använder man både DNA-prover och arkeologiska lämningar kan man numera få fram en allt säkrare bild av människans historia.

Det har vetenskapsjournalisten Karin Bojs och DNA-släktforskningsexperten Peter Sjölund tagit fasta på i intressanta och spännande ”Svenskarna och deras fäder – De senaste 11 000 åren”, där de följer DNA från svenska mäns Y-kromosoner.

Och finns det rasister som tänker logiskt så är det ingen munter läsning för dem. De främlingsfientliga anhängarna till ”rasrenhet” har ju även tidigare fått veta att alla människor är släkt och kommer från Afrika. Och att den vita och den gula underarten av människosläktet är uppblandade med neanderthal-gener – vilket den svarta underarten inte är.

Nu får extremhögern veta att vi svenskar är det gen-kulturblandade resultatet av flera utifrån kommande invandringsvågor, bland annat från östra Europa och Mellanöstern. Det var dessutom invandrare från dagens Syrien och Turkiet som införde jordbruket, och invandrare från östra Europa som gav oss vårt indoeuropeiska språk!

Till råga på allt var den ursprungliga jägarbefolkningen i Sverige mörkare i hyn och bonde-invandrarna från dagens turk-arab-värld var ljusare. Detta på grund av D-vitamin. Jägarna fick D-vitamin från fisk och säl, medan bönderna fick ljus hy för att kunna bilda tillräckligt med D-vitamin i solen!

Och det blir ”värre”. För att börja från början så kom de första invandrade jägarnasamlarna till Sverige från Sydeuropa för 11.000 år sedan (efter istidens slut). Runt 10.000 år sedan kom den andra jägarsamlarinvandringen österifrån rundande Östersjön.

Och en del av dessa människor som kom långt österifrån kan ha tagit med sig genen EDAR. Denna idag sällsynta (men dock) genvariant finns annars hos östasiater och indianer. Det skulle betyda att vi svenskar och kanske andra vita européer skulle ha inblandning av gener från det som man förr (idag politiskt inkorrekt) kallade den gula rasen.

Efter de två jägarsamlar-invandringarna kom bönderna och jordbruket för 6000 år sedan i en tredje invandringsvåg – från (idag kurdiska, iranska, arabiska) Mellanöstern där det europeiska jordbrukets och sädesslagens vagga stod. Så sent som för 5000 år sedan levde två kulturer jämsides i Sverige; äldre mörka jägare och nyare ljusa bönder.

Ungefär vid denna tid kom också den fjärde invandringsvågen. Efter två vågor jägare och en våg bönder kom herdarna från östra Europas stäpper. Det var yamnakulturen som införde de indoeuropeiska språken i Europa (och metallurgi). De i sin ur var en blandning av ryska jägaresamlare och bönder från Mellanöstern.

Dagens skandinaviska språk härstammar till två tredjedelar från de dåtida indoeuropéernas språk. Resterande tredjedel är från det äldre jordbrukssamhället. Enstaka ord är kvar från jägarsamlartiden – exempelvis ”säl”.

För några tusen år sedan kom söderifrån till Sverige yamnaättlingar i form av bronsåldersmän. Efteråt kom järnåldern. Och båda dessa tidsåldrar innebar att stora rikedomar skapades, och att ett allt tydligare klassamhälle med rika och fattiga (bönder och slavar) uppstod.

Förutom de indoeuropeiska språken utvecklades parallellt på stäpperna i nuvarande Ryssland de finsk-ugriska språken, som kom att ge upphov till samerna i norra Sverige. Men de som alla andra folk är genetiskt och kulturellt blandade.

Boken går vidare i historien och tar upp vikingarna, som reste i väst och i öst, handlade, plundrade, och tog slavar. En del av deras slavar har lämnat spår i den svenska befolkningen (så vikingarna var inga ariska rasrenhetsivrare precis).

Senare invandrargrupper behandlas fram till nutiden i boken. Intressant vore att få veta mer om hur stor andel de varit/är av den svenska befolkningen. De verkar ha varit ganska få – exempelvis vallonerna var inte fler än tusen personer, och skogsfinnarna ett antal tusen.

Det är lite svårt att hänga med i alla slags gener och ”gensläktnamn”. Allt förklaras inte heller. Alla ”De vanligaste grenarna av Y-kromosomer hos dagens svenska män” tas inte upp om jag inte missat något. Men det är detaljer och jag hoppas på en spännande fortsättning när forskningen kommit längre.

Hans Norebrink

# En del folk vill inte låta sig gentestas för släktskapshistoria. Jag påminns om indianerna i Bolivia som inte ville veta av att de en gång kommit från Asien – de var platsens urfolk! Men som boken korrekt säger så är det svårt att stoppa framväxten av ny kunskap – oavsett om man gillar de nya faktarönen eller inte (något både vänstern och högern har svårt med).

# Boken uppmuntrar läsarna att bli medborgarforskare (bra idé) genom att gentesta sig själva och därmed bidra till utforskningen av mänsklighetens släktskapsförhållanden. Många tips om detta, men jag skulle vilja ha ett enkelt råd: ”Gör det testet hos det företaget, punkt”.

Läs mer: DN, YA, Fokus, SR, HD, SVT, GP,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!