Seger åt hamn­arbetarna!

När Thatchers konservativa regering tvingade in England i sitt nyliberala stålbad stod den avgörande striden när fackföreningsrörelsen skulle tvingas på knä. Mest känd är förstås den stora gruvarbetarstrejken 1984-85, vilken kom att symbolisera starten på den ekonomiska era som vi idag, trettio år senare, lever i slutfasen av. Men uppgörelsen med det enorma gruvarbetarfacket var i själva verket snarare slutfasen på en lång offensiv mot den brittiska arbetarrörelsen. Strategin gick nämligen i flera steg; först kuva de små stridbara facken, sedan ta sig an de tröga jättarna. Allt för att isolera varje arbetsmarknadskonflikt. Att kapitalet lärt sig av sina segrar är det inte tu tal om.

Skandiahamnen

Skandiahamnen. Bild: Averater. Licens: CC by SA

Sedan Göteborgs hamn privatiserades har konflikter mellan arbetarna och de nya ägarna uppstått med jämna mellanrum. Maerskägda APM Terminals som driver containerterminalen har det senaste halvåret profilerat sig som särskilt konfrontativt. I mitten av november fick Hamnarbetarförbundet nog entreprenörens förhandlingsovilja och facket tog till stridsåtgärder med blockad mot övertid, inhyrning och nyanställning, krönt av en serie punktstrejker. Arbetsköparen har sedan dess gått på offensiven mot vad de kallar vilda strejker och ropen på inskränkningar i strejkrätten har haglat på debattsidorna.

Hamnarbetarförbundet är majoritetsfack i Göteborgs hamn och organiserar 85 procent av de arbetande. Ändå vägrar arbetsköparen teckna kollektivavtal och hänvisar till att de redan har kollektivavtal med Transportarbetareförbundet. Att inte erkänna ett obekvämt fack som motpart är en beprövad strategi vid arbetsmarknadskonflikter, men branschorganisationen Sveriges Hamnar har gått längre och förespråkar en ändrad lagstiftning där alla fackförbund på en arbetsplats skulle omfattas av fredsplikt så länge kollektivavtal tecknats med ett fack. Vad följderna av en sådan lagstiftning skulle bli är lätta att se. Bara för arbetsköparen att upprätta kollektivavtal med en lojal organisation och alla andra fack skulle vara fullständigt bakbundna.

När Transportarbetarförbundet som är ett betydligt tyngre fack, om än i minoritet bland hamnarbetarna, vägrar att stödja strejken agerar de i händerna på näringslivet. Att låta sig söndras på grund av organisationsegoism och gammalt ont blod är en farlig väg att gå för en arbetarrörelse som redan gett upp allt för mycket.

Att APM Terminals i skrivande stund sagt sig beredda att gå med på Hamnarbetarförbundets krav om oberoende medling visar på att kamp lönar sig. Allt är långt ifrån avgjort, inte minst som arbetsköparen kräver att facket skall avbryta alla pågående åtgärder för att sätta sig vid förhandlingsbordet. Men ett fackförbund som dragit sig för kamp i varje givet läge hade aldrig nått dit Hamnarbetarförbundet kommit. Det är också därför branschorganisationerna pumpar ut så mycket propaganda varje gång hamnen blir skådeplats för konflikter. Knäck de radikala facken först.

Det finns ingen annan väg än att sluta upp i solidaritet. En seger för hamnarbetarna är en seger för hela arbetarrörelsen!

Ursprungligen en ledare i tidningen Internationalen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Sebbe Persson

    ”När Transportarbetarförbundet som är ett betydligt tyngre fack, om än i minoritet bland hamnarbetarna, vägrar att stödja strejken agerar de i händerna på näringslivet. ”

    Och detta är det jävligaste av allt. Att APM Terminals agerar som de gör är det väl ingen som blir förvånad över. Kapitalistiska företag fungerar precis så här och har alltid gjort det d.v.s. inte det minsta märkligt. Transportarbetareförbundet däremot lever som LO-fack i tät symbios med socialdemokraterna och har därigenom en direkt relation till makten i form av vår i allt väsentligt nyliberala regering (som vissa – varför fattar jag inte – ses som en ”vänsterregering”). I Göteborg sitter en socialdemokratisk kommunledning ytterst ansvarig för Göteborgs Hamn AB som anlitar privata operatörer. Tacka fan för att intressekonflikten i detta leder till den situation vi ser idag.