Lodenius har delvis rätt i sin kritik av extremvänsterrapport

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har framställt en rapport om så kallad våldsbejakande vänsterextremism. Det Anna-Lena Lodenius har rätt i är att det är olämpligt att en person som kommer från den autonoma vänstermiljön, dvs den miljö som granskas i rapporten, har skrivit rapporten. Måns Lundstedt. Det bäddar för att det blir en partsinlaga och att kritisk granskning uteblir.

Hon har däremot fel när hon jämställt vänsterextremism med andra extremister som högerextremister och islamister. De senare existerar i praktiken inte som organiserad kraft i Sverige och de förstnämnda är extremt mycket mer våldsbenägna än den så kallade extremvänstern. Och desutom motståndare till demokrati vilket extremvänstern inte är.

Det är också uppenbart att Lundstedt underskattar våldsfetischismen och överdriver jämställdheten i den autonoma/anarkistiska miljön. Där har Lodenius en poäng även om hon i sin tur överdriver våldet inom den autonoma/anarkistiska vänstern. Hennes kritik handlar i stort sett enbart om den aspekten och är ganska lätt att avfärda på grund av det. Den stämmer inte med verkligheten helt enkelt och är osunt våldsfixerad.

Rapportförfattaren Måns Lundstedt gör också ett annat klart fel. Han skriver utifrån föreställningen att den vänster som inte kan betraktas som autonom är ett icke-kommunicerande kärl gentemot den autonoma vänstern. Det är inte sant, varken före eller efter Göteborg 2001. Alla typer av vänsterrörelser deltog under Göteborg 2001 och samarbetade i olika nätverk. Likadant var det i de stora antikrigsdemonstrationerna innan Irak-kriget startade några år senare och så är det i flyktingaktivismen och i Ingen människa är illegal. Så var det också vid motdemonstrationerna mot nazisterna i Salem liksom vid ESF i Malmö och många andra mindre och större sammanhang.Att avståndet växte sig större mellan den breda vänstern och de autonoma är helt enkelt inte sant.

Den begränsade utsikt som finns från högskolan och den autonoma/anarkistiska miljön gör också att Lundstedt total missar vad den breda vänstern tycker om Göteborg 2001. Det finns många inom vänsterpartiet som anser att det var anarkisternas fel att det blev så oroligt, men de flesta anser att det i första hand var polisens fel. Att den breda vänstern skulle anse att AFA startade kravallerna som Lena Nyberg skriver i ineldningen till rapporten är inget annat än fria fantasier. Det var under kravallerna så att Vänsterpartiets ledning tog avstånd från de autonoma liksom Kommunistiska Partiet. Uppfattningen bland Vänsterpartiets medlemmar var och är en annan, framförallt i Göteborg.

Jag är överens om beskrivningen av två tendenser efter Göteborg 2001, men i Göteborgs fanns bara en, en vändning mot vardagen som Lundstedt kallar det. Men i huvudsak kom den autonoma rörelsen att förbli en isolerad aktiviströrelse vilket Lundstedt inte låtsas om. Den framgångsrika Flyktingamnestikampanjen 2005 var till stor del en skapelse av den autonoma vänstern ihop med Svenska Kyrkan och delar av den bred vänstern som Socialistiska Partiet.

Lundstedt verkar ha en mycket begränsad kunskap om vad som hänt i Göteborg som kanske har den största vänstermiljön i Sverige, men också en miljö där autonoma/anarkister tycks spela en allt mindre roll. I Göteborg har också Revolutionära Fronten (RF) under hela sin existens samarbetat med organisationer inom övrig vänster och har haft gemensamma medlemmar med RKU, Kommunistiska Partiets Ungdomsförbund. Delar av RF har alltid deltagit i både Syndikalisternas 1:maj tåg och i Kommunistiska Partiet. Vändningen mot vardagen tycks också ha blivit den autonoma/anarkistiska rörelsens undergång. Flyktingrörelsen som tog fart hösten 2015 har dominerats av helt andra krafter.

Till slut. Jag anser begreppet våldsbejakande extremism är flummigt och missvisande. Meningslöst. Det finns i dagens samhälle mycket få grupper, organisationer, rörelser och personer som helt tar avstånd från våld. Nästan alla människor och rörelser är i någon mån våldsbejakande. det som skiljer dem åt är taktiska och strategiska överväganden. Dvs när, var, hur och varför våld är rimligt. Detta gäller alla partier och politisk organisationer från nazister längst ut på högerkanten till anarkister längst ut på vänsterkanten inklusive moderater, liberaler och sossar. alla tar avstånd från en del våld, men inte från annat.

Peter Larsson i Aftonbladet tycker att kritiken mot rapporten och Lundstedt som Lodenius framför är felaktig då Lundstedt bara sammanställt forskning som finns. Problemet är att han inte gjort det. Material som stöder min uppfattning och material som stöder Lodenius uppfattning har nästan helt lämnats åt sidan och inte beaktats. Mycket viktiga händelser, en del av av samma betydelse som Göteborg 2001, har i stor utsträckning utelämnats, Salemmarscherna, Antikrigsdemonstrationerna mot kriget i Irak, Flyktingamnestikampanjen 2005, ESF 2008 i Malmö, avslöjandena av ledande autonoma i Norge och Sverige som agenter för säkerhetspolisen med mera.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

About these ads

  • Blev lite förvånad när jag läste den där rapporten då den inte som vanligt var en massa icke-insatt svammel med långsökta kålsuparteorier, som det brukar vara, utan mest bara tråkig. Nu var det ungefär som att läsa en studentuppsats på A-nivå. Lodenius avslöjande att det är en av de autonoma själva som skrivit rapporten tyckte jag först var jätteroligt, sen mest märkligt. Finns det ingen intern kritik mot att medlemmar i Allt åt alla (om han nu var medlem) skriver rapporter åt den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism?

    Lodenius själva kritik tycker jag inte är mycket att hänga i granen. Att Joel Bjurströmer fick det längsta straffet efter attacken i Kärrtorp och att Västeuropas 70-talsterrorister inte nämns förändrar väl knappast helhetsbilden.
    Intressant det du skriver om dubbla medlemskap i RF och RKU, det kände jag inte till, men det kunde väl inte varit uppskattat av ledningen i RKU? En sak till, du skriver ”Flyktingrörelsen som tog fart hösten 2015 har dominerats av helt andra krafter.” Det håller jag inte riktigt med om vad gäller Malmö, i övriga landet kanske det stämmer.

    • I Göteborg har det helt klart varit andra än autonoma som dominerat flyktingrörelsen. Överhuvudtaget tycker jag autonoma och anarkister är osynliga i Göteborg. I Malmö är det väl sannolikt annorlunda. Men jag tror Malmö är undantaget i så fall. Stockholm kanske också till viss del, men på alla småorter vet vi att det är andra än anarkister/autonoma.

      Nä det gäller RKU/RF så har KP och RKU alltid hävdat att det inte existerat, men jag är bekant med en av de personerna.

    • SJW

      Kopplingen mellan RF och grupper som RKU är ju knappast okänd, de fanns ju enda in i Ung Vänster och Vänsterpartiet (vilket accepterades innan det blev offentligt, först då reagerade UV/V).

  • Jag anser iofs att frågan om våld är en taktisk fråga. Men som du säger så är det en metod som inte leder framtå i vårt samhälle. Våd i självförsvar är en helt annan sak.

    • SJW

      Fast den synen på offensivt våld är ju också en av anledningarna till att ni vänsterligister tom har mindre folkligt stöd än nazisterna.

      Vanliga människor tänker inte som er, ett sådant synsätt är fullständigt förkastligt för oss.

      • Nu vet jag inte om vi verkligen ska kalla dig en vanlig människa, Jimmy. Men okej, du är lika vanlig som jag och jag är en vanlig människa. Vanligt folk tänker på alla möjliga sätt helt enkelt.

    • Sebbe Persson

      Visst, det går att se våld som taktik men i ett samhälle som vårt funkar det, precis som du säger, inte. Med andra ord är det en jävligt dålig taktik att slå någon på käften för att denne någon råkar ha andra åsikter eller värderingar. RF är därför inte bara patetiska med sitt ”revolutionära våld” utan också skitdåliga taktiker. De sänker sig till en facistoid nivå i sin jävla våldsromantik. Det räcker att SD-nissarna och andra nassar springer runt med sina helvetes järnrör.

      Dessutom har våld för mig alltid med människovärde att göra då det i grunden handlar om att skada en annan människa, så förbannat hårdhudad är jag inte att jag kan släppa den moraliska aspekten i detta även om jag inte är så naiv att jag tror att våld alltid kan undvikas (även om jag var vapenvägrare på den tiden det begav sig)

      • Vi är överens. Fast vapenvägrare var jag inte, Jag är ju epileptiker så jag blev befriad. Men våld har en tendens att inte leda till permanenta lösningar och till mer våld. Det ska undvikas om det går att undvika.