Boknytt
The Evolution of Everything
Matt Ridley
4th Estate
Evolutionär högeranarkism
Boken snabbt: Oplanerad biologisk evolution är bäst i naturen. Oplanerad kulturell evolution är bäst i samhället. Ut stat, politik, demokrati. In individ, marknad, kapitalism.
Bortsett från spridda intressanta ljusglimtar blir mitt slutliga recensionsomdöme följande: Jag kan inte minnas när jag senast läste en så irriterande nyanslös bok. I stort sett är författaren ett klimatförnekande högerspöke, som borgargnäller om staten.
Jag kommer att tänka på när jag som tonårig USA-stipendiat på high school i en småstad i majsstaten Iowa läste bland annat ekonomi. Då fick jag lära mig att det finns tre fall av ekonomisk diktatur – de statligt styrda ekonomierna hos kommunism, socialism/socialdemokrati och fascism.
Och ett fall av ekonomisk demokrati – den fria kapitalismen. Konsumenterna röstade ju demokratiskt genom sitt fria val av varor…
Det verklighetsfrämmande resonemanget utlämnar att socialismen/socialdemokratin innebär politisk demokrati. Och att de kapitalistiska företagen och arbetsplatserna styrs som ekonomiska diktaturer. Detta förvridna sätt att tänka missar också att fascismen samregerar med det privata näringslivet, och ideologiskt vill elitistisk överklassdiktatur av övermänniskor. Medan kommunismen ideologiskt vill jämlik folkdemokrati (om ej i praktiken…).
Författaren till ”The Evolution of Everything – How Small Changes Transform Our World” bygger vidare på detta kallakrigetålderstigna svart-vita tänkande och motsätter sig byråkratier, politiker, planer, regleringar. statsapparater, samt allmänt ”styrning ovanifrån!”. Detta helt oavsett om maktutövningen är i form av demokrati (folkmakt) eller diktatur (elitmakt).
Istället bör individerna, företagen och marknaderna styra sig själva ”underifrån” i form av en låt-gå-nyliberal-kapitalistisk- globalfrihandlande ekonomisk anarki. Matt Ridleys politiska skiljelinje går alltså inte mellan demokrati och diktatur, utan mellan stat (fel) och marknad (rätt).
Och det horribla antidemokratiska resonemanget sätter kapitalism före folkvälde. På samma sätt som det gamla östblocket satte (vad de kallade) socialism före demokrati. Lika fel båda. Politisk demokrati måste vara överordnat de olika samhällideologierna – annars är man inte demokrat(vilket jag anser vara självklart att vara oavsett om man står till vänster eller höger i politiken).
Men boken genomsyras också av ett annat lika horribelt antidemokratiskt sätt att resonera – ”det naturalistiska misstaget”.
Enligt det felaktiga (enligt mig och många andra) naturalistiska misstaget bör det som naturligen finns i naturen, efterapas av samhället. Naturens ÄR (fakta) ska efterliknas för samhällets BÖR (åsikt). Det som är biologiskt ska bestämma vad som bör gälla i kulturen. Men det är inte naturen som ska styra samhället – det är folkets kollektiva fria vilja manifesterad i rättvisa demokratiska val (självklart anser jag).
Vetenskapsförfattaren Ridley säger sig bygga på en evolutionsvetenskap utvidgad från naturen till samhället. På samma sätt som fri biologisk evolution styr naturen, bör fri kulturell evolution styra samhället. Styras av en generell princip – evolution – som i båda fallen är spontan, planlös, viljelös, omedveten, oorganiserad och emergerad (”bara uppkommen så där”) process.
På samma sätt som det naturliga urvalet i naturen sällar fram de för den rådande miljön lämpligaste (bäst anpassade) individerna, arterna och livslösningarna – så bör man låta spontana, ostyrda processer i den mänskliga kulturen automatiskt och utan tankeverksamhet sålla fram de bästa idéerna, företagen, individerna och sociala lösningarna i samhället (liknar högerreaktionär socialdarwinism, men utan politisk styrning).
Allt kommer, enligt Matt Ridley att ordna sig på bästa möjliga sätt om man bara låter oplanerade gräsrotsprocesser nerifrån konkurrera med varandra utan att ”vi” lägger oss i detta. Låt den bästa lösningen för samhället växa fram utan någon planering eller tanke ovanifrån. Detta anser författaren vara vanligt-folk-makt nerifrån…
All ordnar sig, enligt honom, om vi bara slutar att lyssna på negativa miljöalarmister och auktoritära plansocialister som klåfingrigt vill påverka samhället. Det löser sig naturligt och spontant utan att ”vi” (alltså vår demokratiska vilja, min översättning) behöver ingripa. Bara vi passivt låter den liberala kulturevolutionen sköta allt av egen kraft.
Då löser denna anonyma kraft själv alla problem med marknad, befolkningsillväxt, klimat, konsumtion, ekonomi, kultur, miljö, tillväxt, teknik, moral, företag, lag, resurser, energi, samhälle, penningpolitik, stadsplanering, naturtillgångar, vattentillgångar, marktillgångar, matproduktion, sällsynta metaller, olja, kärnkraft, fattigdom och regering (det lilla som blir kvar). Som Matt Ridley själv säger:
”For far too long we have underestimated the power of spontaneous, organic and constructive change driven from below, in our obsession with designing change from above. Embrace the general theory of evolution. Admit that everything evolves.”
Detta sätt att se på samhället innebär direkt, eller i sin förlängning, ett avståndstagande från såväl diktatur som demokrati. Som ju båda innebär att medvetna beslut fattas ”ovanifrån” om hur vårt gemensamma samhälle bör fungera, styras och utvecklas nu och i framtiden (som jag ser det).
Det innebär vidare ett principiellt val av ett tredje alternativ. Som innebär att ingen egentligen bestämmer eftersom en låter de anonyma ”gudakrafterna” Utvecklingen, Framsteget och Framåtskridandet sköta samhällsproblemen. Det vill säga (marknadsdriven) anarki.
Alltså ideologin anarkism där staten avskaffas. Fast en inkonsekvent högeranarkism eftersom arbetsplatserna sköts som ekonomiska minidiktaturer. Dessutom en evolutionärt inspirerad anarki, byggd på Darwins utvecklingslära, utvidgad till styrprincip för hela samhället.
Det är fel tänkt (anser jag) eftersom man måste skilja påvetenskap som objektivt försöker beskriva faktaförhållanden (det som är), från ideologier som subjektivt driver en åsikt om hur samhället borde fungera (hur det bör vara). Samma misstag gjorde vänstern när de av Marx läror gjorde en kombinerad vetenskap och ideologi kallad marxismen – en omöjlig hybrid, anser jag.
Det finns andra mer omedvetna eller halvmedvetna försök att felaktigt sammanbinda vetenskap med ideologi. Som högertanken att människan är självisk av naturen, och därför fungerar bara den på själviskhet baserade kapitalistiska marknadsekonomin. Eller som vänstertanken att människan är god (eller formbar) av naturen, och därför kommer socialismen att fungera eftersom den frigör människans naturliga godhet.
Båda dessa luddiga halvsmälta tankespår utan genomtänkta kopplingar till evolutionsvetenskapen är förstås fel för de (som sagt) kopplar naturens är till samhällets bör (dessutom menar flertalet evolutionsforskare att vi är såväl egoistiska som osjälviska till vår natur).
Det är vi människor som viljemässigt och ordnat ska bestämma hur vårt samhälle ska se ut (min bestämda åsikt), inte gener och biologi – ett nerskällt tankefel som kallasbiologism.
Däremot är det vettigt att känna till våra mänskliga evolutionära drivkrafter, för att med den kunskapen på smartaste sätt kunna bygga samhället som vi ideologiskt och moraliskt vill ha det, som jag ser det.
Mitt exempel: Om kvinnor är bättre av naturen att vårda än män (eventuellt ett faktum), och vi ändå vill ha jämställdhet mellan könen (ideologisk princip). Då kan kvinnor få betalt för att stanna hemma med familjens barn det första året, och mannen det andra. Vi erkänner då att könen kanske är lite olika i beteende, men insisterar på deras lika värde, ansvar och möjligheter i familjen och i samhället.
Det för oss över till bokens intressanta ljusglimtar av kunskap. Som att många (förstås ifrågasatta) försök visar att unga pojkar väljer bilar och unga flickor dockor Kanske de kulturellt uppfostras och insocialiseras i samhället så?
Men hur kommer det sig då att unga apor från flera olika arter uppför sig likadant? Appojkarna väljer bilarna att leka med, apflickorna tar dockorna i försök som genomförts av forskare (gissningsvis även de försöken ifrågasatta av andra vetenskapsmän).
Ett annat förvånande faktum är att vårt mänskliga beteende, enligt vissa forskare, så lite påverkas av våra föräldrar. Det är de unga i grupp som mest påverkar sig själva, visar det sig. Ungdomsgrupper bildar spontant sociala statushierarkier, där man efterliknar varandra för att med gruppmarkeringar avgränsa och identifiera den egna gruppen mot andra.
Lek är ju ett sätt att förbereda sig för vuxenlivet. Kanske grupp- och statusuppdelningen är ett sätt att socialisera de unga in i det mänskliga etnicitetsbildande samhället (grupp till nation), eller i det mänskliga socialhierarkiska samhället (gruppstatus till klass). Det är mina spekulationer, samtidigt som jag poängterar att både klassuppdelning och strävan efter jämlikhet och rättvisa troligen ingår i det mänskliga beteendearvet.
Hans Norebrink
# Boken kan sammanfattas som en bisarr blandning av gammaldags socialdarwinism, modern nyliberalism, anarkistisk låt-gå-politik, rå individualism – samt ett djupt förakt för demokrati som ett kollektiv viljestyrt samhälle. Boken har dock då fått lysande recensioner i anglosaxisk press.
# Hela tanken med evolutionär anarki är absurd och skrämmande. Vi människor skulle frivilligt lämna över all makt till anonyma omedvetna samhällsprocesser som deterministiskt ödebundet skulle forma våra liv och våra samhällen, utan att vi själva skulle ha ett ord med i laget.
Bara hoppas på det bästa. Förlita oss på okända (oanade) samhällskrafter under ytan. Alltså den totala motsatsen till folkmakt = demokrati.
# Socialismens vision är inte statslös anarki, som lätt urartar till de starkas diktatur. Vänsterpolitiken på lång sikt är snarare mer av statslös demokratisk självförvaltning nerifrån (vilket även vänsteranarkister tror på vad jag vet).
# I många av mina recensioner har även jag tagit upp temat med evolution och samhälle. Men inte för att (grovhugget uttryckt) ”lyda” vår evolutionära natur, utan snarare för att ”lura” den.
Exempel: Män är av naturen möjligtvis mer maktsökande – så kvotera in 50 procent kvinnor i allt maktutövning (män med makt får ofta mer sex, men det får inte kvinnor med makt – jämför Bill Clinton och Angela Merkel).
# Författaren har skrivit flera bra böcker: ”The Origins of Virtue – Human Instincts and The Evolution of Cooperation”(= ”…selfinterest and mutual aid are not at all imcompatible.”)
Vidare ”The Red Queen – Sex and the Evolution of Human Nature”, ”Nature via Nurture: Genes Experience and What Makes Us Human”, ”Genome – The Autobiography of a Species in 23 Chapters”
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Demokrati, Kapitalism, Diktatur, Böcker, Kultur, Ekonomisk diktatur, Politisk demokrati, The Evolution of Everything, Matt Ridley, Libertarianism, Nyanslöst, Samhälle, Politik
”Anarkism” (lol, vilket skämt) Anarkokapitalism är och har aldrig varit anarkism (i betydelsen ”utan härskare”) eftersom den sätter det ekonomiska herraväldet som överordnad ledstjärna. ”Staten” avskaffas inte, den bara privatiseras och sprids ut till något slags ”nyfeodalistisk” ordning. Till och med ultraindividualisten Stirner vänder sig i graven.
(edit:Det är inte min mening att vara dryg mot Hans här. Jag syftar naturligtvis på att ”anarkokapitalisters” användning av ”anarkism” som etikett är ett dåligt skämt)
Svar från Hans Norebrink:
Jag håller med. Som jag skrev är det en hycklande högeranarkism eftersom den kombineras med ekonomisk diktatur. Och vänsteranarkism liknar småskalig socialism.
Dessutom , som du påpekar, byggs en ny global odemokratisk kapitaliststat upp via IMF, Världsbanken etcetera
Hans Norebrink
Visst är Ridleys slutsatser stolligheter men bakom dessa finns ändå anledning att reflektera. Det finns en gräns för hur formbart och styrbart samhället är. Allt beroende på att vi människor har olika egenskaper, olika intressen och olika prioriteringar. Vi människor är heller långt ifrån alltid rationella och förmår heller inte i alla situationer att vara solidariska. Dessa grundegenskaper kan vi inte förändra, det vi kan göra är att försöka förstå dem och förhålla oss till det och försöka skapa något som i alla fall är något rättvisare än det vi har idag. Ett idealistiskt drömsamhälle har jag dock – med stigande ålder – tappat tron på.
Svar från Hans Norebrink:
Jag håller med. Det är just därför jag vill att alla humanvetenskaper och humanideologier lägger till en grund av evolutionär kunskap om människan.
Vi människor är både solidariska och själviska, såväl rationella som irrationella (och det irrationella kan vara reaktioner som tjänade oss under stenåldern och blivit kvar). Evolutionen är inte perfekt utan bara så bra att ens gener tar sig vidare, om det funkar som det är ”tänkt”.
Därför, som jag väl skrev senast i Mao-kulturrevolutions-recensionen, måste vi bygga samhället med tanke på såväl evolutionär solidaritet, som evolutionär själviskhet.
Vänsterns uppgift är därför att hitta former för samhälls-byggande som ökar solidariteten och minskar egoismen. Så långt det går.
Med tanke på den mänskliga naturen med dess ärvda evolutionära drag är det förstås omöjligt att bygga ett idealistiskt drömsamhälle i betydelsen helt altruistiskt-osjälviskt. Men rättvisare än idag kanske?
Men eftersom vi är som vi är blir troligen inte ett sådant tänkt idealistiskt drömsamhälle ett idealistiskt drömsamhälle, utan kanske ett fasansfullt kontrollsamhälle, som vakar på alla människors varje felsteg.
Ett idealistiskt drömsamhälle kanske snarare är 70 procent solidariskt och 30 procent själviskt? Det realistiska kanske är det idealistiska?
Tanken på människans totala kulturella formbarhet är en felaktig vänstertanke. Vi föds med både trevliga och otrevliga beteendetendenser.
Hans Norebrink