Desinformatören Martin Kragh – slut som forskare?

Martin Kragh är en av de så kallade forskare som skrivit den famösa desinformations-rapporten där Aftonbladet Kultur, flera miljöpartister och Svenska freds- och skiljedomsförening­en utpekades som Putin-agenter.

Rapporten beskrevs till en början som utgiven av Utrikespolitiska Institutet. Men när allt mer kritik mot rapporten började strömma in gick Utrikespolitiska Institutets egen chef Mats Karlsson ut i media och svor sig fri från all medverkan. Rapporten var var helt och hållet något som Martin Kragh och Sebastian Åsberg själva fick ta ansvar för. Martin Kragh och Sebastian Åsberg arbetar på Utrikespolitiska Institutet. Den förstnämnde bara halvtid för han arbetar också halvtid på Uppsala Universitet.

Rapporten bygger på desinformation som spridits av den ökände Sverigedemokratiske desinformatör som går under namnet Egor Putilov (han heter egentligen Alexander Fridback) och är med andra ord inget annat än ren desinformation:

Bland de starkaste kritikerna av rapporten märks två medieforskare vid Umeå universitet. Det är Jesper Enbom och Erik Lindenius, som i sin podd Mediespanarna sakligt – men också med en stor del humor – går igenom rapporten bit för bit och sågar sönder den för avsaknad av vetenskaplig forskningsmetod så väl som pålitliga källor. De kommer fram till att om rapporten lagts fram vid Umeå universitet hade den underkänts. De anser också att det är ett stort problem att rapporten har spridits så okritiskt i svenska medier.

”Paradoxalt nog blir rapporten ett exempel på desinformation och visar hur lättmanipulerade medier är. Referenserna i artikeln och hur den är uppbyggd borde ha rest varningsflagg. Men journalister har uppenbarligen inte läst rapporten”, säger Jesper Enbom och tycker att det behövs en haveriutredning.
Även medieforskaren Ulrika Hedman vid JMG i Göteborg har på sin hemsida skrivit kritiskt om rapporten: ”Utifrån den teori, den bakgrund, den metod och det empiriska material som artikelförfattarna redovisar i sin artikel går det inte att dra de slutsatser som görs. Så enkelt – och så skrämmande – är det”, skriver hon och fortsätter: ”Att artikeln alls publicerats får mig också att fundera på tidskriften Journal of Strategic Studies och om den kan betraktas som seriös.”

De värsta anklagelserna har riktats mot Aftonbladet kultur, vars redaktion framställs som mer eller mindre direkt styrd från Kreml, enligt anklagelserna.

– Ibland kan man råka ut för drev efter att man har gjort en kackig publicering, men nu har vi ju verkligen rent mjöl i påsen. Anklagelserna är fruktansvärt grova, så vi har knappt fattat hur vi ska hantera det, säger chefredaktören Åsa Linderborg till branschtidningen Journalisten.

Främst är det Aftonbladets (och Internationalens) medarbetare Aleksej Sachnin, som återigen beskylls för att vara ”Putinagent” utifrån samma konspirationsteorier som den numera ökände Sverigedemokraten Egor Putilov spred i syndikalistiska Arbetaren. Att Putilov även denna gång är huvudkällan framgår när man studerar referenserna, även om rapportförfattarna, som uppenbarligen hade skrivit en stor del av rapporten när Putilov avslöjades som en bedragare i september förra året, har försökt att rensa bort honom som källa i noterna.

Sachnin, som är politisk flykting från Ryssland där han var en av ledarna för den stora proteströrelsen mot Putin 2011-2013, skrev i en kommentar till Aftonbladet kultur att han nu har beskyllts av ”båda sidorna i det nya kalla kriget för att vara en utländsk agent”. Han kallar rapporten för ett angiveri enligt stalinistisk tradition, och menar att den följer samma mönster som Putins propaganda i att misstänkliggöra oliktänkare genom att i media framställa dem som landsförrädare som jobbar åt främmande makter.

Den innehåller så många felaktigheter att kritiker menar att den omedelbart borde dras tillbaks:

Det är inte bara jag som har upptäckt att artikeln ligger kvar utan ändringar. När jag på fredag eftermiddag får kontakt med Svenska Freds ordförande, Agnes Hellström, berättar hon att de varit i kontakt med artikelförfattaren om just detta och fått förklaringen att “det långsammare tekniska alternativet” var det enda möjliga för korrigering. ”Det rimliga enligt oss vore att helt avpublicera artikeln tills korrigering av samtliga felaktigheter är gjord. Det är även något vi har kommunicerat till Martin Kragh.”

Författarna av den famösa desinformationsrapporten har inte vidtagit några förändringar av texten vilket de lovat att göra. De har inte avpublicerat artikeln (vilket är grymt enkelt, tar max en minut). Utrikespolitiska institutet och Uppsala Universitet har tagit avstånd från Kragh och Åsbergs så kallade forskning. Det är därför i nuläget mycket oklart vem som finansierat deras arbete med rapporten. Det hela kan i förlängningen dessutom innebär att Martin Kragh är slut som forskare och att hans arbete är i fara:

Jag frågar vad de från universitetets sida kan göra när det gäller Martin Kraghs artikel. Han svarar att de inte kan göra något i nuläget, men att det uppstår ett annat läge om det kommer in en anmälan om oredlighet i forskningen:

– Det har inte kommit någon sådan än, men jag vet att det har varit diskussioner. Jag vet att de här synpunkterna finns. Det kommer kanske en anmälan och då får vi ju ta det i så fall. Vi kan då ta ställning till om det är god forskning eller inte och om det finns någon oegentlighet bakom. Vi gör alltså ingenting i dagsläget utan det är upp till tidskriften som har publicerat artikeln. Har den refereebehandlats på vanligt sätt så utgår man ju från att den är schysst, men om det kommer in en anmälan så ska vi naturligtvis titta på den ordentligt.

Tyvärr har rapporten tagits på allvar av media och personer i en lång rad länder. Så också i Sverige där Expressen Kultur publicerat en bisarr artikel (skriven av kulturchefen Karin Olsson) med ”guilt by association” där flera personer som anses ha betett sig ”pro-ryskt” i sociala medier namnges. Däribland Donald Boström (som mig veterligen aldrig skrivit något om Ryssland) Tord Björk (medarbetare på denna sajt) och Aleksej Sachnin, samt Oleg Mezjuev som driver sidan ”Anti-Euromaidan” Sweden på facebook. Till saken hör dock att samme Oleg Mezjuev i sin facebookgrupp har beskyllt Aleksej Sachnin för att vara en CIA-agent som infiltrerat Aftonbladet för att sprida anti-rysk propaganda. Att Tord Björk skulle vara Putin-propgandist är bara dumheter. Att han är kritisk till den ukrainska regeringen är dock sant, men det gör ingen till en Putin-vän.

I Expressen-artikeln nämns också en lång rad personer med mycket tveksam agenda och som definitivt är Putin-vänliga, Jan Myrdal, antisemiten Israel Shamir, hans son Johannes Wahlström och Maj Wechselman. De har mycket lite med Alexej Sachnin eller Tord Björk att göra åsiktsmässigt och aktivitetsmässigt även om de kanske uttrycker likartade åsikter i vissa sammanhang och när det gäller vissa frågor (exempelvis motstånd mot NATO).

Även den duktige författaren Lars Wilderäng på bloggen Cornucopia cyklar helt fel i denna frågan. Sannolikt då han är lite för okunnig i frågorna, exempelvis vet han ingenting om Borotba

Läs mer om vänstergruppen Borotba i Ukraina, liksom om Egor Putilov.

Läs också: Rysskräcken uttryck för politisk desperation

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements