Islam i vården – ja och nej

På min arbetsplats Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har jag och några arbetskamrater sedan sekelskiftet bedrivit ett gräsrotsskött integrationsprojekt kallat ”Jämfalda” (jämställdhet och mångfald).

Projektet har främst gynnat invandrarkvinnor utan egna arbetslivserfarenheter, vilka har fått delta en månad i vårt arbete som patienttransportörer – samt en vecka i köket, och en i städet. Många av dessa kvinnor har varit muslimska, ett flertal har burit slöja (hijab), alla har varit bra människor.

Detta har fått mig att muntligen och skriftligen protestera mot att sjukhuskyrkan har stora, fina lokaler på bästa plats, medan muslimerna får hålla till godo med en svårhittad fönsterlös källarskrubb i sjukhuskulverten. Det är orättvist, ojämlikt och diskriminerande.

Islam är idag inne i en liknande process som långt tidigare de två andra invandrade Mellanösternreligionerna– kristendomen och judendomen. Nu står muslimerna inför uppgiften att skapa en helt integrerad svensk blågul islam. Då bör en välkomna islamska trosbekännare bättre än vad centrala Sahlgrenska universitetssjukhuset gör. Ge våra muslimska anställda nya, fina sjysta lokaler!

Men integration är en dubbel process. Religiösa symboler som slöjan, kippan och korset hör inte hemma på arbetsplatserna. Särskilt inte inom vården där speciellt människor med rötter i Balkan och i Mellanöstern kan ha mycket traumatiska krigs- och konfliktupplevelser i kontakt med muslimer, kristna respektive judar.

På sjuttiotalet gick jag själv omkring med den kommunistiska symbolen hammaren och skäran, i form av ett silversmycke runt halsen. Den betydde en sak för mig, och förstås en helt annan sak för de många förföljda flyktingar som hade invandrat från statsdiktaturerna i det realsocialistiska Östeuropa

Varför ska dessa som patienter på Sahlgrenska få denna för dem så hatade symbol uppryckt i ansiktet när de är sjuka? Det gör dem inte friskare! Det kan till och med vara traumatiskt, och därmed försena tillfrisknandet! Samma gäller andra symboler.

Religiösa och politiska symboler av allehanda slag hör helt enkelt inte hemma inom vården, eller på andra arbetsplatser. På jobbet ska samhörigheten, enheten och vi-känslan arbetskamrater emellan betonas. Potentiellt söndrande politiska, religiösa, etniska och/eller kulturella gränsmarkeringar inom arbetskollektivet bör undvikas.

Inombords får en självfallet tro och tycka vad en vill, och på fritiden lika självklart manifestera vilken åsikt, tro och grupptillhörighet (h)en önskar. Men på arbetet bör alla anställda hålla sig till en professionell yrkesroll gentemot kunder och patienter.

Det är för patienternas skull vi är på sjukhuset – inte för att skylta med våra privata åsikter och interna gruppsymboler.

Hans Norebrink, vårdarbetare, initiativtagare till ”Jämfalda”

PS Nu skyller Sahlgrenska delvis på lokalbrist, men ”finns det hjärterum så finns det stjärterum”. De hänvisar också till en interreligiös lokal utan specifika religiösa symboler, men den ligger lite avsides till på Sahlgrenska (Änggården). Och det är inte detsamma som en riktig islamsk bönelokal för våra trosaktiva muslimska medarbetare.

PSS Det finns på operationsavdelningarna enkla neutrala mössor som hygienskydd över håret. Vad jag förstår hindrar inget att även annan personal använder dessa vårdplagg.

Om man nu nödvändigtvis vill hålla fast vid en i grunden omodern patriarkal och kvinnoförtryckande sed – som kravet på kvinnor att dölja sitt hår från männens blickar.

Hans Norebrink

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Hampus Eckerman

    Här har vi accepterandet av SD:s världsbild. Så mycket har hatet normaliserats att t.o.m vänstern argumenterar för att klumpa ihop folk och döma dem som grupp. Vi ska visa hänsyn till de som hyser fördomar och istället kräva att de som attackeras anpassar sig till deras hatare.

    • Jag känner inte till att vänstern argumenterar så och tycker nog inte Hans N gör det heller. Hans N vill inte några religiösa eller politiska symboler. Inte kippa, inte kors, inte hijab ,inte hammaren och skäran, inga stjärnor. Hur det kan jämställas med SD förstår jag inte. De vill ju gärna ha kors. En helt legitim åsikt som jag ser det. Jag själv håller inte med Hans.

      SD vill knappast ha nån moské alls. Hans N vill ha en moské lika stor och placerad lika bra som kyrkan.

      • Hampus Eckerman

        Ska vi acceptera denna argumentation bör allt som har någon sorts personlig egenskap som helst förbjudas att ha inom vården. Alla märken med anknytning till sport, eftersom det kan ha funnits elaka huliganer. Alla märken med någon som helst sorts ideologisk hemvist. Alla märken till rock- eller popband. Och alla bör ha exakt samma frisyrer.
        Men Hans plockar ut specifikt religioner och rubriken pekar särskilt ut Islam. Jag ser det utan tvekan som ett normaliserande av SD:s tankegods om att det ska vara acceptabelt att hysa fördomar mot muslimer som grupp.

        • Jag tycker du har fel vad det gäller Hans artikel och SD etc. Det är helt legitima åsikter som Hans för fram som jag ser det och inte att hemfalla åt rasism eller SD-vurmande. Inte heller är det att sprida SD-tankegods. Däremot har du rätt i kritiken mot hans inställning i frågan om hijab, märken, kors. kippa etc. Jag delar inte hans uppfattning om det.

    • Svar från Hans N:

      Hans Norebrink: Hampus Eckermans inlägg har gett begreppet faktaresistens ett nytt fräscht ansikte. Liksom fulgreppet att bemöta sansad argumentation med gäll moralisk indignation. Krydda sedan med skuldbeläggning via association (”guilt by association”) där motståndaren kopplas till sd, fördomar och främlingshat – och därmed indirekt rasism.

      Jag har tagit initiativet till Jämfalda och drivit det på frivillig basis i sexton år. Därmed har jag hjälpt bland annat muslimska kvinnor till arbetslivserfarenhet, timjobb, vikariat, fasta anställningar och inspiration till vårdutbildningar. Flera muslimska kvinnor (och män och icke-muslimer) har idag jobb inom vården tack vare mitt initiativ. Kan det kopplas till sd. hat och fördomar?

      Att jag tagit upp just islam är att jag engagerat mig i frågan om den orättvisa fördelningen av lokaler mellan ojämlikt gynnade kristna och missgynnade muslimer på just min arbetsplats Sahlgrenska sjukhuset. Det är bara dessa våra två största religioner som har lokaler där (helst borde även judar, hinduer och buddhister ha lokaler där). Man kan ju tycka att religion inte har på ett sjukhus att göra, men andaktslokaler anser jag vara ett undantag, då andlig näring kan bidra till tillfrisknandet för vissa.

      I sammanhanget har jag tagit upp en annan diskussion om islam och indirekt andra religioner. Även där handlar det om kristna och muslimer – inga andra grupper går med symboler på sig. Den muslimska slöjan (hijab) är en väldigt påtaglig och utbredd religiös gruppsymbol på sjukhuset. De få små kristna halskorsen märks knappt, men är principiellt lika fel.

      Jag börjar alltså med orättvisan med muslimernas källarhål till moske´, men vidgar diskussionen genom att ta upp de kristnas fina lokal. Indirekt för jag en principiell diskussion om likvärdighet mellan alla religioner, islam, kristendom och alla andra – i lokalfrågan och i allt annat. Det innebär ju indirekt ett välkomnande av islam i vårt samhälle, en acceptans för dess rätt till en plats i Sverige. Alla religioners rätt till en plats i Sverige.

      Sedan tar jag upp den uppenbara muslimska religiösa annonseringen och gränsmarkeringen via den slöja vissa muslimska kvinnor har. Det tar jag sedan upp som en ytterligare principiell frågeställning. Att alla religiösa och politiska symboler bör förbjudas inom vården.

      Jag anför skäl för det: Patienter från Afrika och Asien kan ha mycket traumatiska konflikterfarenheter av andra religiösa grupper. Vi talar om mord, tortyr, våldtäkt, nerbrända hus, folkfördrivning och folkmord som de ortodoxkristna serbernas massaker på tusentals oskyldiga muslimer i Srebrenica.

      Vi talar om övergrepp av buddhister på hinduer i Sri Lanka. Om övergrepp av buddhister på muslimer i Burma. Om övergrepp mellan katolska kroater, serbiska ordodoxa och muslimer i gamla Jugoslavien. Om judiska övergrepp på palestinier och Palestina. Om kristna övergrepp på palestinier och muslimer i Libanon. Om övergrepp på kristna i Egypten. Om övergrepp mellan shia och sunni i Irak, Syrien, Saudiarbaien och Pskistan. Om övergrepp mellan hinduer och muslimer i Indien. Om buddhistiska övergrepp mot muslimer i södra Thailand. Om övergrepp på asssyrier och jazidier i Mellanöstern etcetra etcetera.

      Att så bemötas av vårdpersonal som bär religiösa symboler från ”fiendesidan” måste vara störande, oroande, ångestskapande och knappast förtroendeingivande. Det kan hindra tillfrisknandet eftersom själ och kropp hänger samman. Att jämföra detta med musik- och sportsymboler är ju ärligt talat rena löjan, liksom den idiotiska jämförelsen med samma frisyrer (man tar sig för pannan)!!!

      Ingen bär heller musik- eller sportsymboler eller liknande på Sahlgrenska. Det ska de heller inte göra. Vi har fått oss tilldelade vissa arbetskläder och de måste vi hålla oss till som våra yrkes- och professionella arbetskläder, som arbetsgivaren bestämmer över. Vi kan förlora vårt jobb om vi inte använder de korrekta kläderna. Vi vaktmästare strider sedan länge för att byta våra grå byxor till ”vård-vita” byxor som framhäver vårt patientnära arbete, men vi tillåts inte ha vita byxor med hot om uppsägning. Det ställs alltså krav på vår klädsel, lika för alla. Enda undantaget i sammanhanget är slöjan. Och det kan förstås diskuteras.

      Jag vänder mig mot alla religiösa och politiska symboler av även andra principiella skäl. Vi ska vara professionella och inte varken i utseende eller i tal annonsera våra privata åsikter om religion och politik. Vi ska ha en professionell attityd vilket innebär en yrkesroll och en viss distans till patienterna. Vi är deras vårdare och hjälpare, inte deras kompisar. Så är det ju i alla yrken, att man har en professionell yrkesroll på jobbet.

      Sverigedemokraterna betonar kristendomens ursprungliga svenskhet och islams invandrande främmandehet. Jag betonar att båda religionerna invandrat från Mellanöstern och att båda har en plats i Sverige, att båda är och bör vara svenska blågula religioner och naturliga inslag i Sverige (liksom förstås principiellt alla religioner). Därför bör de behandlas likvärdigt på sjukhuset. Är det resonemanget mot islam? Har det någonting med sd att göra?

      Vidare menar jag också principiellt att alla yrkeskollektiv, all personal på arbetsplatser bör betona sin sammanhållning, och ha samma enhetliga framtoning. Inte splittra upp sig etniskt, kulturellt, religiöst eller betona politiska skiljaktligheter på ett konfrontativt sätt. Detta sammanfaller med min socialistiska grundhållning att ena arbetarklassen, förena arbetarna oavsett deras religiösa och politiska privata åsikter.

      Hur kan dessa mina åsikter kopplas till anpassning till hat, hänsyn till fördomar, döma folk som grupp och acceptera sds världsbild? Jag för ju fram en positiv välkomnande bild av islam som en naturlig del av Sverige.

      Att jag kritiserar slöjan i jobbet gör jag av samma skäl som jag kritiserar hammaren och skäran på jobbet, fast jag själv är socialist. Då har ju detta principiella resonemang uppenbart inte med just islam att göra eftersom jag kritiserar mina egna åsiktsbröder om de bär sina symboler på jobbet!

      Sedan behöver vi ju inte acceptera att Jesus dog för våra synder för att vi respekterar kristendomen. Och vi behöver inta acceptera slöjan för att vi respekterar islam. Och vi behöver inte respektera dem som menar att kvinnlig könsstympning har religiösa och kulturella rötter.

      Män har i alla tider försökt kontrollera kvinnan och hennes sexualitet, vilket det finns djupa evolutionära skäl för. Slöjan är i grunden en av många sådana former av patriarkalt kvinnoförtryck.

      Hans N