Löfven fjäskar för prästdiktaturen

Sveriges socialdemokratiske statsminister Stefan Löfven har varit på statsbesök i Iran. Om någon undrar över syftet med resan räcker det med en snabb blick på hans resesällskap. Anförd av handelsminister Ann Linde (S) utgjordes delegationen av en stor grupp representanter för svenska (eller snarare olika multinationella) storföretag och, tillsammans med dem, organisationer som skulle vara värda en egen vers i den gamla progglåten Staten och kapitalet: Business Sweden, Exportkreditnämnden och Näringslivets Internationella Råd. Alla med hopp om att få en del av kakan på den stora marknad som öppnats sedan den av USA påbjudna blockaden hävts.

Blockaden mot Iran var inget som gynnade arbetarklassen och de breda folklagren. Det var tvärtom de som fick bära bördorna av de brister som uppstod. För att en bojkott mot en diktatur ska vara ett stöd åt de demokratiska krafterna krävs att den är en del i strategin för sådan krafter i landet självt. Så var det med bojkotten mot apartheidsystemets Sydafrika och så är det med bojkott­rörelsen mot Israel. De sanktioner som riktats mot Iran har på intet sätt stärkt arbetar- och demokratirörelserna i Iran men det var heller aldrig syftet, det har bara varit en del av USA:s och dess allierades maktspel.

Inte heller ligger det några förbättringar för Irans arbetare och fattiga bakom att blockaden hävdes, tvärtom. Iran tog i fjol det föga smickrande klivet in på den internationella fackföreningsfederationen ITUC:s lista över världens tio värsta länder när det gäller fackliga rättigheter. Fria fackföreningar är förbjudna, fackliga aktivister som trotsar förbuden trakasseras, fängslas och torteras. Detta är inget de internationella storföretagens direktörer ligger sömnlösa över, det är ju just sådana förhållanden de och andra företag jagar över hela världen. Landets ekonomiska frizoner, där bland annat 20 års skattefrihet och ”flexibla” anställningsförhållanden och banktjänster utlovas, fick säkert snålvattnet att rinna till ytterligare på representanterna för Volvo, Ericsson, SEB och övriga storföretag som deltog i resan.

För Löfven & Co:s försäljningsresa handlade självklart varken om mänskliga eller fackliga rättigheter, lika lite som att Scania, Volvo Cars eller Danske Bank är på en mission för att sprida ”svenska värderingar” i Iran. Det gällde inte ens om ”att skapa jobb i Sverige” som brukar vara det retoriska fikonlöv som vapenhandel med ljusskygga regimer döljs bakom. Det handlade enbart om att hjälpa dessa och andra bolag som den här gången valde att föra fram sina affärsintressen under svensk flagg att kapa åt sig marknadsandelar i konkurrens med andra företag.

Det hade naturligtvis funnits mängder med sätt att markera mot förtrycket om intresset hade funnits. Men eftersom Löfven och Linde inte på något sätt ville störa affärsintressena blir deras fjäskande istället ett stöd åt prästdiktaturen som stolt visar upp de vänligt sinnade besökarna, internationellt och inför hemmaopinionen.

Lika entusiastiskt och säkert som Löfven uttalade sig om den svenska statens möjligheter att stötta företagen med krediter och annat i Iran, lika svävande var han på frågan om de fackliga rättigheterna. Att landet rankas som ett av världens värsta när det gäller fackliga rättigheter, kommenterade den förre Metallordföranden med med orden: ”De har sina regler här som de naturligtvis måste följa. Jag kan inte det i detalj men jag vet att det inte finns samma fackliga möjligheter som vi har hemma, det är helt korrekt.” Ett uttalande som står ut i sin flathet även för att komma från Stefan Löfven.

Med i resesällskapet hade Löfven även sin efterträdare i IF Metall, Anders Ferbe. På metallfackets hemsida hotas företag som etablerar sig i Iran med att de ”kan förvänta sig en facklig blåslampa framöver.”

– De ska veta att vi kommer ställa frågor om hur det går i deras iranska verksamhet och hur arbetarnas rättigheter efterlevs, säger Ferbe. Kanske inte ett hot som direkt får direktörerna att skaka av skräck… Men så sitter Ferbe även med styrelsen i Business Sweden och det kanske var lite oklart vem han representerade på resan. Även för honom själv.

Urpsrungligen en ledare i tidningen Internationalen. Något editerad.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Svensson on Patreon!
Become a patron at Patreon!