Att städerna inte växer på landsbygdens bekostnad är vad Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) påstår i en ohederlig rapport. Problemet är att deras påstående faktiskt inte stämmer om vi tar bort villamattorna runt storstäderna från landsbygden, de områdena räknas till stora delar som landsbygd i IVA:s rapport.
I Sverige ökade befolkningen i landets tätorter med drygt 550 000 invånare mellan åren 2000–2010. Nästan 45 procent av ökningen skedde i de tre största tätorterna: Malmö (32 000), Stockholm (160 000) och Göteborg (54 000).
Under samma tid flyttade 453 000 människor från landsbygd till tätort. Samtidigt flyttade nästan lika många (395 000 människor) i andra riktningen, från tätorter till landsbygd. Bara drygt tio procent av tätorternas befolkningsökning skedde alltså via inflyttning från den svenska landsbygden. Resten av ökningen (nästan 90 procent) skedde istället via födelseöverskott och via inflyttning från utlandet.
På samma sätt ökade landsbygdsbefolkningen med ungefär 65 000 invånare via nettomigration och födelseöverskott. I slutänden innebär det att Sveriges landsbygdebefolkning bara minskade med 18 000 invånare mellan 2000–2010. Mellan 2010 och 2015 sjönk landsbygdsbefolkningen med 5400 personer, samtidigt som befolkningen i landets tätorter ökade med ytterligare 440 000.
Så långt ser IVA ut att ha rätt, men nu kommer det som gör att resonemanget blir fel. Om landsbygden del upp i tätortsnära och icke tätortsnära landsbygd, så har antalet invånare i den tätortsnära landsbygden ökat med 700 000 invånare mellan 1980 och 2010. Resultatet av detta är att städerna faktiskt växer på landsbygdens bekostnad. Befolkningen på den riktiga landsbygden minskar kraftigt medan städerna och deras närområden har en kraftigt ökande befolkning.
Villa och radhusmattorna i Onsala (det finns delar av Onsala som räknas som tätort och delar som inte gör det) och liknande områden är en del av storstaden och inte en del av landsbygden. Dessutom räknas många landsbygdsorter med kraftigt minskande befolkning som städer (tätorter) som exempelvis Grängesberg. IVA använder inte ett rimligt sätt att jämföra stad och landsbygd. Det finns mängder med andra orimligheter i sättet som IVA räknar på.
Alla IVA:s beräkningar och påståenden i rapporten om landsbygd och storstad faller på grund av dessa rena metodfel. De räknar delar av städerna till landsbygden. De räknar delar av landsbygden som städer. De jämför därför stad med stad och kommer fram till att det inte finns några stora skillnader och att staden inte växer på landsbygdens bekostnad. Inte direkt revolutionerande och dessutom helt fel.
Det är uppenbart att dagens stadstillväxt till stor del sker på landsbygdens bekostnad. IVA försöker blanda bort begreppen och de har producerat en ohederlig rapport vad det gäller just denna aspekt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Landsbygd, Stad, Landsbygdsbefolkning, Stadsbefolkning, IVA, Ingenjörsvetenskapsakademin, Tätorter, Städer, Stadsplanering, Klyftor, Befolkning, Samhälle, Politik
