Det är välkänt från forskning om brottslighet att hårdare straff inte leder till minskad brottslighet. Det är också känt att milda straff för unga minskar risken för återfall medan hårda straff permanentar en ung persons brottslighet:
Förslagen går samtidigt stick i stäv med mycket av den forskning som finns om förebyggande av ungdomsbrottslighet.
– Vi vet generellt att strängare straff inte ger minskad brottslighet. Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda för ungdomar, eftersom man snarare vet att unga tar mer skada av inlåsning än vad vuxna gör, säger Tove Pettersson, kriminolog vid Stockholms universitet.
Att forskning visat att unga tar mer skada av fängelse poängterar hon är ett av huvudskälen till att straffrabatten infördes från början. Hennes forskning har också kunnat visa att lättare påföljder minskat återfallsfrekvensen bland 15–18-åringar.
– Även när man kontrollerar för en rad andra faktorer är det så att de som kommer till öppen avdelning i ungdomsvården återfaller mindre i brott och framför allt i mindre allvarliga brott. Så det talar emot idén att mer repression skulle minska återfallen, säger hon.
Statistik och forskning visar samma sak. De unga brottslingar som döms till fängelse återfaller i brott i mycket högre grad än de som döms till milda straff eller inte döms alls.
Hårdare tag och hårdare straff är med andra ord kontraproduktivt. Det minskar inte brottsligheten och kanske till och med ökar den. USA har mycket hårda straff och mycket hög brottslighet, Sverige har milda straff och mycket låg brottslighet.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Brottslighet, Kriminalitet, Hårda straff, Ungdomsbrottslighet, Återfall i brott, Brott, Våld, Samhälle, Politik
