Lars Wilderäng gillar inte tillit och sammanhållning

Att bygga ett land och ett samhälle som fungerar bra, är tryggt och säkert, demokratiskt, rent och trevligt kräver tillit till varandra, till myndigheter och stat. Det har vi i Sverige, det visar exempelvis den senaste SOM-undersökningen om samhörighet och sammanhållning. Vi litar på varandra, vi litar på myndigheter, vi förutsätter att alla gör det som vi kommit överens om, följer lagarna, hjäper varandra. Därför är Sverige att av världens rikaste, tryggaste och bästa länder på i stort sett alla sätt, oavsett hur vi mäter.

Men Lars Wilderäng som skrivit en krönika i GP vill inte ha nån tillit, han vill inte att folka ska lita på varandra. För honom är det godtrogenhet (det finns säkerligen ett stort mått av det) och han anser att ingen annan än svenskar och Sverige försöker följa uppgörelser och avtal. Wilderäng förespråkar i sin krönika ett samhälle där misstro styr, där ingen ska lita på nån annan. Ungefär som Italien kanske. Ett av Europas mest korrupta länder. Ett land med svartjobb, brottslighet och fiffel.

I Wilderängs värld verkar det som om det är tilliten som är problemet. Orsaken till att saker går fel som exempelvis med de spärrade kontona på Svenska Institutets (SI) @sweden-konto på Twitter är att folk litar på varandra och det är inte bra enligt Wilderäng. I själva verket är det ju en ansvarig, en tillfällig curator, som kanske gått för långt och duperat några överordnade. Det är möjligt att tillit spelade roll för att det gick att genomföra, men i ett land som Italien hade kontot och upplägget med kontot aldrig fungerat över huvudtaget. Jag tycker nog att tillit även i detta fall är bättre än misstro.

Ett samhälle måste bygga på tillit och samhörighet för att det ska fungera bar och för att en bra välfärd ska byggas upp. Så fungerar Sverige. Det är bra. Men det verkar inte Wilderäng tycka. Han föredrar ett samhälle som bygger på misstro. Italien, USA, Pakistan etc. Länder där det inte finns tillit till andra eller till myndigheter. Han tycks vilja ha ett samhälle som bygger på misstro och egoism. Alla ska göra det som de själva tjänar bäst på. Inte det som vi alla tillsammans tjänar bäst på. Det är Wilderängs budskap. Ett sånt samhälle vill i alla fall inte jag ha.

Jag vill ha ett samhälle där folk litar på varandra. Där överenskommelser och avtal hålls, där myndigheter gör det vi förväntar oss, ett samhälle som fungerar, har ekonomisk framgång, samhällen som styrs med hjälp av solidaritet och gemenskap. Det blir bättre ett samhälle helt enkelt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements