Den som någon gång diskuterat det sexuella våldet mot kvinnor har med största sannolikhet fått höra diverse kreativa argument av slaget ”Vi vet faktiskt inte vad som hände, han är trots allt inte dömd.” Eller ”Hur skulle han kunna veta att hon inte ville, hon var ju full/hade flörtat/dansat porrigt/hade utmanande kläder/skrek inte/sa inte nej?”
Jag har haft de här diskussionerna så många gånger att jag inte längre förvånas men ofta funderat på vad som krävs för att män på djupet ska känna samma upprördhet och engagemang som kvinnor.
Det är vad Maria Sveland skriver i inledningen till en bra krönika om jämställdhet, kvinnoförtryck, män och kvinnor i ETC. Inledningen får mig att fundera över vilket slags män och kvinnor Sveland umgås med.
För inte en enda gång i hela mitt liv har jag stött på de argument som Sveland radar upp. Inte en enda gång har jag hört någon ifrågasätta en misstänkt våldtäkt i ett samtal eller en diskussion genom hänvisa till kvinnan uppträdande, kläder, stil osv. Jag är ändå 60 år gammal och har arbetat i industrin, alltid i mycket manligt dominerade miljöer, större delen av mitt liv. Men jag har aldrig hört män anklaga kvinnor för att de själva är ansvariga för att en man våldtog dem. Den bild Sveland målar upp känner jag inte igen. Därför undrar jag vad det är för slags människor hon umgås med.
Jag har förstås läst om rättegångar och läst förhörsprotokoll som hanterar frågan om sexuellt våld som om det delvis kan vara kvinnans eget fel att hon blev våldtagen. Men jag har aldrig hört resonemanget i det verkliga livet. Kanske har jag alltid valt bort att umgås med den typen av människor som Sveland tycks umgås med.
I diskussioner om rättssäkerhet har jag förstås hört folk som hävdar att en person som inte dömts ska betraktas som oskyldig. Det är ju den vanliga uppfattningen i de sammanhangen och också min uppfattning. Det gäller självklart också våldtäktsbrott och misstänkta våldtäktsmän. Att en våldtäkt inte kan bevisas och en misstänkt inte dömas betyder dock inte att våldtäkten inte skett. Att vara misstänkt betyder samtidigt inte att en person är skyldig.
Jag har dock aldrig hört detta rättssäkerhetsargument användas för att förminska kvinnors berättelse om eller upplevelse av en våldtäkt på det sätt Sveland menar sker. Men i detta fall kan det kanske misstänkas att det faktum att jag är man påverkar om jag hört argumentet i de sammanhangen eller inte.
Till slut tror jag ändå inte att vi som män upplever samma upprördhet och engagemang i frågan om sexuellt våld mot kvinnor. Vi har helt enkelt svårt att sätta oss in i vad det innebär att utsättas för sexuellt våld.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sexuellt våld, Våldtäkt, ETC, Maria Sveland, Brott, Våld, Jämställdhet, Samhälle, Politik
