Orimligt att naziterroristerna inte åtalas för terroristbrott

De tre nazister som åtalats för tre bomber i Göteborg åtalas inte för terroristbrott. Det är naturligtvis helt orimligt. Det är uppenbart för alla, utom för rättsväsendet eller kanske den enskilde åklagaren, att när organiserade nazister, medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) bedriver en bombkampanj så handlar det om terrorism. De har gått systematiskt tillväga och syftet är att injaga fruktan i befolkningen.

Åklagaren hävdar att dock att eftersom det inte är riktat mot en specifik folkgrupp (det står befolkningsgrupp i lagtexten) så är det inte terroristbrott. Det betyder i så fall att våld mot politiska motståndare i så fall aldrig är terrorism. Den svenske åklagaren menar alltså på fullt allvar att all terrorism på 1970- och 1980-talen inte var terrorism och att merparten av den terrorism som äger rum i Europa idag inte är terrorism. Attentat mot invandrare är enligt den svenska åklagaren inte heller terrorism med ett sådant synsätt. Den svenske åklagarens uppfattning är uppenbart helt orimlig.

Innan bombkampanjen var de två yngre av de åtalade, Anton Lundin och Viktor Melin, på militärt träningsläger med ryska nazister som deltagit i kriget i Ukraina på den ryska sidan.

All tre, förutom de två redan nämnda också Jimmy Jonasson, har åtalats för allmänfarlig ödeläggelse och försök därtill. Viktor Melin och Jimmy Jonasson har åtalats för mordförsök på en städare, alternativ synnerligen grov misshandel. Jimmy Jonasson är åtalad för inblandning i bomberna mot flyktingförläggningarna i Järnbrott (det enda där någon skadades) och Lilleby, dvs för mordförsök och allmänfarlig vårdslöshet. Det finns fysiska bevis som kopplar honom till bomberna. Viktor Melin är åtalad för all tre bombdåden, dvs för mordförsök och allmänfarlig vårdslöshet. han är kopplad till bomben mot vänsterbokhandeln Syndikalistiskt Forum genom dna-bevis. Den tredje personen, Anton Lundin är bara åtalad för inblandning bomben i Lilleby som aldrig exploderade.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Olof Larsson

    ”Åklagaren hävdar att dock att eftersom det inte är riktat mot en specifik folkgrupp (det står befolkningsgrupp i lagtexten) så är det inte terroristbrott.”

    Ja, juridiska spetsfundigheter är inte alldeles enkla – för oss ”vanliga dödliga” – att helt genomskåda. I detta fall är, vad jag förstår, juristerna på inget sätt eniga. Såsom vårt rättssystem fungerar är lagböckerna fyllda av ord och begrepp, som först får en verklig mening då begreppen ställs mot verkliga händelser. Långsamt växer sedan en rättspraxis fram. Är det så att rättspraxis inte överensstämmer med lagstiftarens intention är verktyget att ändra lagen. Det är därför inte självklart att det är åklagaren som är problemet, det kan också vara lagen även om jag – utifrån mina ganska grunda juridiska kunskaper – landar i samma slutsats som du.

    ”Det betyder i så fall att våld mot politiska motståndare i så fall aldrig är terrorism”.

    Nja, om våldet ”injagar allvarlig fruktan” eller om det ”allvarligt destabiliserar eller förstör” grundläggande samhällsstrukturer är det nog inte ens i juridisk mening möjligt att avstå terrorbrottsrubricering. Dilemmat – åter –
    är att begrepp som ”allvarlig fruktan”, ”allvarlig destabilisering” och ”allvarlig förstörelse” är tomma ord tills dess att de översatts till rättspraxis.

    En fråga – för mig intressantare än juridiska spetsfundigheter – är om terroristlagen, som sådan, verkligen behövs. ”Vanlig” lagstiftning i brottsbalken ger möjlighet att döma till precis samma straffsatser. Terroristlagen är därför mer att se som en ganska diffus ”pekpinne” – inom ramen för terroristbegreppet – att tillämpa de straffsatser som brottsbalken sätter upp för grova brott. I det aktuella fallet med ett bombattentat där någon allvarligt skadats skulle sannolikt påföljden även utan terroristlagen bli densamma. Detta gäller också Drottninggatedådet.

    Terroristlagen är en ”tårta-på-tårta” lag, som inte är okomplicerad ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Rättsäkerhetsperspektivet var också skälet till att både vänsterpartiet och miljöpartiet röstade nej då lagen infördes 2003, som ett försök att visa på politisk ”handlingskraft” i skenet av 11-september händelserna. I dagens politiska klimat lär det dock knappas finnas någon politiker, som vågar ifrågasätta lagen.

    • rJag är överens med dig om terroristlagen. Den behövs inte. Men nu när den finns är det märkligt att nazisterna inte åtalas enligt den.