Högerextremt terroristdåd i London

Efter flera islamistiska terroristdåd i Storbritannien har där nu skett ett högerextremt och rasistiskt terroristdåd. Enligt vittnen ska föraren av den bil som mejade ner människor utanför en moské i Finsbury Park i London skrikit att han skulle döda alla muslimer. Inte bara Norge och Sverige har alltså invandrarfientliga, rasistiska och islamofobiska terroristdåd utan nu även Storbritannien. Det var det fjärde terroristdådet på tre månader i Storbritannien. De andra tre som orsakade många dödsfall hade islamistiska gärningsmän.

I Sverige dog ingen vid de 3 nazistiska terrroristdåden i Göteborg den gångna vintern. En av bomberna exploderade aldrig, en exploderade utan att det fanns folk i närheten och den tredje orsakade svåra skador på en person. I  Norge dog totalt 77 personer vid Anders Behring Breiviks attentat i juli 2011. I Norden har många, många fler dött i högerextrema terorristdåd än i några andra sorter terroristbrott. I Storbritannien är det en person som dödats av en rasistisk terrorist.

Värsta terroristdåden i Norden

Massakern på Utøya, 22 juli 2011, 69 döda, högerextremt
Färjsprängningen i Rjukan, 20 februari 1944, 14, motståndsrörelsen
Bomberna i Oslo, 22 juli 2011, 8, högerextremt
Attentatet mot Norrskensflamman, 3 mars 1940, 5, högerextremt
Drottninggatan i Stockholm, 7 april 2017, 5, islamistiskt
Västtyska ambassaden i Sthlm, 24 april 1975, 4 (inkl. 2 terrorister), vänsterextremt
Attentatet i Köpenhamn 2015, 14 februari 2015, 3, islamistiskt

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Olof Larsson

    ”Färjsprängningen i Rjukan, 20 februari 1944, 14, motståndsrörelsen”

    Förvisso dödades civila men är det att betrakta som ett terrordåd? I november 1943 genomfördes ett massivt amerikanskt flyganfall mot anläggningen i Vemork, antalet civila offer översteg offren vid färjesprängningen. Flyganfallet precis som färjesprängningen ytterst riktat mot samma mål – det tunga vattnet – var en krigshandling. Motståndsrörelsen lydde under den norska exilregeringen, en legitim regering för alla som inte erkände den tyska ockupationen av Norge. Motståndsrörelsen förde den legitima exilregeringens väpnade kamp vilken för mig därför är att se som krigshandlingar.

    Krigshandlingar är i sig grymma och drabbar ofta civila men visst finns väl ändå en anledning att upprätthålla en distinktion mellan krigshandlingar och terror? I annat fall blir lätt all väpnad kamp att se som terror. Ibland är väpnad kamp en nödvändighet i bekämpandet av diktaturer och dess orättfärdighet varför det – åtminstone ibland – kan vara problematiskt att etikettera denna kamp som terror.

    • Den första attacken på anläggningen var inget terroristdåd, dvs när motståndsmän försökte spränga anläggningen. Inte heller bombningen. Attacken på färjan var det dock helt klart enligt de definitioner som finns. Mycket tydligare i det fallet än med Norrskensflamman faktiskt. Norrskensflamman skulle sannolikt inte vara ett terroristdåd enligt den lagstiftning som finns i Sverige idag utan grov mordbrand.

      De flesta terroristdåd sker i krig. Palestiniers angrepp på bussar och sådant i Israel, Afghanistan, nordvästra Pakistan, Irak osv. Det är krigshandlingar och terroristdåd.

      • Olof Larsson

        Frågan om terrorismens definition är intressant, inte minst i dagens situation. Över tiden har dess mening förändrats. Ursprungligen föddes termen ur franska revolutionens ”skräckvälde”, under 1800-talet och inte minst i Ryssland sågs terrorn som den svages krig, under definitionsförsök som gjordes inom ramen för Nationernas Förbund på 30-talet innefattade grundsynen att terror i princip var allt våld mot en stat. Den syn som finns idag – och som är grunden för europeisk ”terrorlagstiftning” – utgår från injagandet av fruktan hos en hel befolkning eller hela befolkningsgrupper i syfte att kraftigt destablisera samhället och dess strukturer.

        Någon entydig och allomfattande definition av terror har, trots en hel del möda, aldrig kunnat etableras. Klassiska diskussioner i detta handlar om hur befrielseorganisationer, inklusive motståndsrörelser, grundade på folkrätten, i ockuperade länder skall ses och om terror kan utföras av stater eller inte. För despotiska makthavare finns det alltid ett stort intresse av att kunna klassificera motståndare som terrorister. I detta kan vi t.ex. minnas ANC i Sydafrika, som av makthavarna betraktades som en terrororganisation. Historien innehåller ett inte oansenligt antal liknande exempel.

        I fallet färjsprängningen i Rjukan har jag en annan syn än vad du har. Målet, utrustningen för framställning av tungt vatten var, som jag ser det, militärt. Folkrätten ger motståndsrörelser i ockuperade områden rätt att angripa ockupationsmaktens militära och administrativa strukturer. Om målet varit de civila, som färdades med färjan, hade det knappast funnits någon tveksamhet om terror. Men visst man kan förstås se detta på olika sätt.

        När det gäller dådet mot Norrskensflamman har du säkert helt rätt i din bedömning utifrån gällande terrorlagstiftning. Vår terrorlagstiftning skulle också, som jag tolkar den, diskvalificera politiska mord, som inte är en del av ett konkret större sammanhang.