1000-tals våldsbejakande extremister i Sverige – rena dumheterna

Säkerhetspolisen har uppenbarligen drabbats av nån slags kollektiv hjärnblödning och helt att tappat kontakten med verkligheten. De hävdar bestämt att antalet så kallade våldsbejakande extremister på de senaste åren ökat från några hundra till några tusen. Det är naturligtvis bara trams.

Säpo säger att de är intresserade av ungefär 3 000 personer varav 2 000 personer i den islamistiska miljön och resten ska då vara högerextremister och vänsterfolk. Säpochefen Thornberg hävdar också att antalet ökat kraftigt de senaste åren. Det finns faktiskt inga som helst belägg för att det är på det viset. Säpo visar inte upp en enda undersökning, en enda statistiskt uppgift och inte ett enda belägg för att deras påstående har någon som helst verklighetsförankring. Att underättelseflödet ökat säger ingenting om hur verkligheten är när det gäller antalet personer som kan tänkas begå terroristdåd. Vad det visar är att medias hysteriska rapportering om icke-existerande terrorism gjort folk rädda och att Säpo signalspanar på (avlyssnar) allt för många människor.

Det hela är som militären och Ryssland. Varje gång som militären i Sverige vill ha mer pengar så påstår de att Ryssland är ett allt större hot. Det är samma löjliga överdrifter varje gång och om de hade stämt hade Sverige för länge sen varit ockuperat av Ryssland.

Säpo gör på samma sätt. När de vill ha mer pengar hittar de på att antalet extremister ökat. Under senare år har de fokuserat på islamister och jihadister, men förr i tiden handlade det mest om vänstern som var ett hot. För Säpo har högerextremister däremot aldrig utgjort nåt större hot trots att de står de flesta terroristdåden i Sverige, mördar folk i stort sett varje år, rånar och begår andra typer av våldsbrott med stor regelbundenhet. Vänstern använder i stort sett aldrig våld och det islamistiska våldet lyser i stort sett med sin frånvaro,

Och som Säpo också säger. Det finns inte 1000-tals våldsbejakande presumtiva terrorister i Sverige. Det är väldigt få som är beredda att ta till våld och begå terroristbrott. Så få att de inte går att hitta innan de gör nåt. I alla fall kan Säpo inte hitta dem, men det kanske beror på att de inte kontrollerar de som faktiskt begår flest vålds- och terroristbrott, högerextremisterna.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

PS. Det kan mycket väl vara så att 2 000 personer tillhör eller går i jihadistiska, salafistiska, islamistiska föreningar och moskéer. Men nån större ökning de senaset åren är inte troligt. Antalet högerextremister är förstås många fler och kan säkert räknas i 10 000-tal, men de flesta bryr sig Säpo inte om. Antalet nazister kan kanske vara 500. Att det däremot skulle finnas 500 vänsteraktivister som Säpo skulle behöva övervaka för att de är ”våldsbejakande” är dock bara nonsens. Det betyder nog sannolikt att Säpo övervakar alla vänsteraktivister om tillhör en vänsterorganisation till vänster om Vänsterpartiet.

Advertisements
  • Olof Larsson

    ”Och som Säpo också säger. Det finns inte 1000-tals våldsbejakande presumtiva terrorister i Sverige. Det är väldigt få som är beredda att ta till våld och begå terroristbrott.”

    Det som sätter den ”yttre gränsen” runt gruppen av presumtiva terrorister är de som ser det vi kallar terrorhandlingar som försvarbara handlingar i en kamp. Bland dessa finns en delmängd som dessutom har viljan och inom denna ännu en delmängd, som också har förmågan. Gruppen presumtiva – utifrån detta resonemang – kan kanske räknas i 1000-tal, det skulle inte förvåna, men gruppen som har förmåga är ytterst få.

    Som du säger är dilemmat att hitta de som har förmågan. Den gällande ”terrorbekämpningsdoktrinen” bygger uppenbart fortfarande på att terrorhandlingar utförs av välorganiserade organisationer med strukturer både för beslut, planering och logistik. Strukturer, som kräver både kommunikation, transporter och baser, entiteter alla sårbara för konventionella spaningsmetoder.

    Det ansvariga för terrorbekämpning har – förvånande nog – inte insett terrorismens utveckling i en helt annan riktning. Vi har inte längre främst att göra med militäriskt organiserade separatiströrelser, som IRA och ETA, disciplinerade revolutionära grupper, som Röda Arméfraktionen eller Brigate Rosso, eller palestinska befrielserörelser med baser på ”vänligt sinnad mark”. Det vi har är allt från mer eller mindre löst sammansatta grupper och nätverk, utan överordnade beslutsstrukturer, till enskilda personer utan operativt samverkande omgivning. Terrorplanen ges inte sällan genom att nyttja de situationer som uppkommer för stunden. Vapnen blir allt enklare och mindre sofistikerade. Den med vilja och förmåga kan här alltid finna något vapen, om det är ett illegalt automatvapen, en kniv, en hemmagjord primitiv bomb eller ett fordon spelar i sammanhanget mindre roll.

    Var finns insikten om terrorismens verkliga praktik?