Ann Heberlein har som vanligt fel – denna gång om tiggeri

Som vanligt när Ann Heberlein skriver blir det många fler och märkligheter. Men en sak har hon rätt i. När folk vill förbjuda tiggeri så vill de inte förbjuda fattigdom. De vill osynliggöra fattigdom. Men ändå blir hennes krönika i GP väldigt fel.

Arbetslöshet och behov av sociala stödinsatser försvinner inte bara för att det ställs krav om motprestation för att få dem. Det blir bara svårare och besvärligare för de människor som behöver sociala hjälpinsatser och arbetslöshetsunderstöd. Det finns i stort sett ingen som väljer att vara beroende av bidrag. Men det anser Heberlein.

På samma sätt anser hon att folk väljer att tigga framför att skaffa pengar på annat sätt. Därför ska tiggeri förbjudas enligt henne. Men all undersökningar och många verkliga exempel visar att alla tiggare skulle välja ett arbeta framför att tigga. Heberlein har helt enkelt fel. Som vanligt.

Tiggande försvinner inte bara för att det förbjuds. Och nej, tiggeri för inte med sig prostitution, människohandel och kriminalitet. Inte när tiggeri är lagligt. Även här finns en mängd undersökningar som visar att Ann Heberlein har fel.

När tiggeri förbjuds så för det dock med sig människohandel, brottslighet och prostitution. För när tiggeri förbjuds tas verksamheten över av unga män. Kvinnor försvinner. Unga män är den största problemgruppen i alla samhällen. Domineras tiggeriet av unga män så ökar kriminaliteten bland tiggare. Är tiggeri förbjudet krävs det hårdare kontroll och struktur för att tiggeri ska vara genomförbart. Det blir då intressant för kriminella ligor att organisera verksamheten och smuggla folk över landsgränser. Kan inte fattiga kvinnor tigga så söker den del av dem sig till sämre sysselsättningar för att tjäna pengar, som exempelvis prostitution.

Ann Heberlein vill skapa det hon hävdar finns. Ann Heberlein vill skapa mer prostitution, brottslighet och kriminalitet. Det är nämligen vad hennes förslag och argumentation kring tiggeri leder till. Ann Heberlein vill självklart inte förbjuda fattigdom. Hon vill fördjupa fattigdom och göra det sämre för fattiga människor. För det är vad tiggeriförbud skulle leda till.

Läs mer:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Olof Larsson

    Förbud är förstås ingen lösning men för mig tillhör tiggeri en av de yttersta förnedringsformerna av utlämnade människor. Tiggeriet bespottar – mycket visuellt och synligt för alla – människovärdet. Jag vägrar därför att acceptera tiggeriet, som företeelse, det är inte värdigt ett samhälle av år 2017. Vad som kan göras mot det är en annan – och självklart inte enkel fråga – men vi har ett stort problem om samhället normaliserar tiggeriet.

    • På en lilla ö där jag är uppväxt så tar de hand om de tiggare som dyker upp utanför affären genom att ge dem jobb. Enkelt, smärtfritt.

      På det stora planet är det inte möjligt att göra så, men det vore rimligt att erbjuda utbildning i vissa fall, arbete i andra fall, hjälp nere i Rumänien och Bulgarien i vissa fall osv. På lång sikt kan det bara lösas genom att det blir bättre i Bulgarien och Rumänien. men det tar tid. Tills dess kommer det att finnas tiggare. Oavsett omd et är förbjudet eller inte.

      Sen är jag inte överens med dig om att tiggeri innebär något nedsatt människovärde. Det är enligt mig ett helt legitimt och vettigt s’ätt att skaffa pengar om inget arbete finns att tillgå. Socialbidrag, arebtslöshetsunderstöd, försörjningsstöd, handikappbidrag etc innebär inget nedsatt människovärde (även om en del anser det). Lika lite gör tiggeri det. En som tigger har samma värde som all andra människor. Du får bekämpa dina fördomar.

      Min far och hans syskon fick under sina liv för att hjälpa familjen. Min farmor och hennes syskon fick tigga för att överleva. Det var naturligtvis inte optimalt, men det innebär inte att människovärdet sänks.

      • Olof Larsson

        ”Sen är jag inte överens med dig om att tiggeri innebär något nedsatt människovärde. Det är enligt mig ett helt legitimt och vettigt s’ätt att skaffa pengar om inget arbete finns att tillgå. Socialbidrag, arbetslöshetsunderstöd, försörjningsstöd, handikappbidrag etc innebär inget nedsatt människovärde (även om en del anser det). Lika lite gör tiggeri det.”

        Att visa människovärde handlar för mig om vårt gemensammas solidariska ansvarstagande. I bidrags- och understödsystemen tar samhället ett solidariskt ansvar, här finns en fördelning, som vi förvisso kan tycka är otillräcklig men den finns där ändock. Tiggeri innebär ett beroende av människors ”välvilja”, här finns inget gemensamt solidariskt ansvarstagande utan solidariteten blir individberoende. För mig är skillnaden avgrundsvid.

        • Skillnaden är stor på vissa sätt som du säger.. Men inte värdemässigt. Människovärdet förändras givetvis inte. Den som tigger är inte mindre värd än den som lever på socialbidrag eller arbete. Inte i mina ögon och borde inte heller vara det i någons ögon.

          Flyktingar är också till stor del beroende av människors välvilja. Det innebär inte att flyktingar för den skull ska förminskas eller blir förminskade. På samma sätt är det med tiggare.

          • Olof Larsson

            Det är möjligt att jag uttrycker mig lite oklart. Självklart har vare sig tiggare eller flyktingar ett mindre människovärde. Det som bekymrar är samhällets attityd där en normalisering – vilket väl vi de facto har idag – av tiggeri för mig är ett tecken på att samhället, genom att dessa utsatta grupper negligeras, trampar på människovärdet.

            För mig är det viktigt att varje samhälle, som gör anspråk på att kalla sig solidariskt och humant, har en värderingskompass. Här finns det företeelser, däribland tiggeri, som jag menar ligger utanför kompassriktningen. Sedan kan det vara mer eller mindre svårt – ibland omöjligt – att komma åt dessa företeelser och i detta är repressiva metoder är sällan ett bra verktyg. Alldeles oavsett är en kompassriktning, utgående från humana värderingar viktig. I annat fall kommer samhället bli än mer osolidariskt och till vissa delar även inhumant.

          • Om samhället trampar på de som tigger är det naturligtvis fel. Men. Samhället trampar på de som arbetar, samhället trampar på alla minoriteter. Det är ett mycket större problem än bara en fråga om tiggeri. Om vi andra ser ner på dem som tigger är det fel. Det är vår inställning som måste ändras, inte tiggeriet som ska förbjudas.

            Vi kan vara överens om att de inte borde vara så att människor behöver försörja sig genom tiggeri. Men det är så och på kort sikt kan vi inte förändra det. Därför måste vi acceptera tiggeri som ett helt legitimt sätt att försörja sig på. Det är en humanistisk inställning. Den fördjupar inte klyftor. Den dag då ingen längre behöver tigga för att samhället förändrats kommer naturligtvis. Så förändrades ju Sverige efter andra världskriget och så kan Europa och världen också förändras. Självklart ska vi arbeta i den riktningen. Men förbud kan inte leda dit.

            Samhället accepterar idag prostitution som ett legitimt sätt att försörja sig men accepterar inte den som köper sexuella tjänster. Koppleri är förbjudet. Det är ett rimligt förhållningssätt. Humanistiskt. Det är ungefär likadant med tiggeri. Det är tillåtet att tigga, men inte att tjäna pengar på den som tigger. På samma sätt tycker jag samhället ska acceptera narkotikainnehav för eget bruk, men låta försäljning vara kriminellt.

            Tiggeriet i Sverige minskade samtidigt som det tilläts. fast egentligen försvann det nog aldrig. Så länge jag kan minnas har det funnits tiggare i Göteborg. Under 1970-talen och 1980-talen var de dock främst missbrukare. Fortfarande på 1960-talet fanns det romer och resande som tiggde, det fanns luffare, skärslipare och förtennare, folk som spelade på gårdarna osv. Ofta var de så kallade original, dvs människor med olika former av förståndshandikapp eller psykisk sjukdom. Men det fanns också romer och resande.

          • Olof Larsson

            Jämförelse med prostitution är relevant. Även här har vi en företeelse, som ligger utanför värderingskompassens riktning. Som en markör av samhällets värdering har sexköpet gjorts brottsligt, om det minskar prostitutionen vet jag inte men det är ändå ett viktigt ställningstagande i kampen mot utnyttjandet av kvinnor. Att det inte är ett brott att prostituera sig följer av ett humant synsätt, som dessbättre vunnit genomslag i just detta fall och som syftar till att skydda utsatta människor, men innebär inte att samhället accepterar prostitution eller att det skulle vara som ”vilket-jobb-som-helst” ur ett krasst försörjningssyfte. I dessa resonemang skiljer sig vår syn.

            På motsvarande sätt kan vi betrakta tiggeriet. Det är en företeelse som ligger utanför värdekompassens riktning och där menar jag att samhället på något sätt, precis som i fallet prostitution, skulle behöva en markör. Markören i detta fall kan dock knappast bestå av kriminalisering. Det vore både absurt och inhumant att straffa den som hjälper en utsatt och än mindre att straffa tiggaren. Om markörens utformning har jag inga konkreta idéer men frågan som sådan är ändå viktig.

          • Jag är överens med dig om detta resonemang. Måste säga att u formulerat det hela väl. Jag har heller inget förslag om tiggeriet som skulle kunna vara jämförbart. Men om jag kommer på nåt så återkommer jag med det.