Den nittonde partikongressen i Kina i oktober 2017 stärkte personkulten av ordförande Xi. Röda fanor och hammaren och skäran prydde kongressalen där beslut fattades att fortsätta med samma statligt sponsrade kapitalism som gett så mycket korruption och klassklyftor i landet.
Under den ideologiska yta man historiskt råkat ha fått med sig kan tydligen vilken politik som helst föras. Det är inget unikt kommunistiskt. Se vilka maktstrider, krig och brott mot de mänskliga rättigheterna som skett under katolsk, protestantisk, muslimsk och västkapitalistiskt fernissa.
Se hur prästerna i Iran roffar åt sig och placerar pengarna på bankkonton utomlands. Se hur de ”fridsamma” buddhisterna fördrivit en halv miljon muslimer från Burma. Se hur kristna och muslimska gerillor i Centralafrikanska republiken har sexslavar. Se USAs stora stöd till högerdiktaturer historien igenom.
Äkta kristna, muslimer, buddhister och västliga demokrater har rätt att respekteras för sina ideal, och inte sammanblandas med falska hycklare som använder deras ideologier som propagandayta för en politik av ett helt annat slag. Vi i vänstern har på samma sätt rätt att respekteras för våra ideal, även om förtryckare och utsugare har använt sig av kommunistisk retorik för att försköna sina terrorregimer.
Ett citat från GöteborgsPosten den 16 oktober 2017 om Kinas kommunistiska partis (KKPs) visar det vanliga historiska mönstret av överklasser som blandas och övergår i varandra (jämför med nya mittpartiet sossarna som smält samman med medelklassen):
”Xis grepp om landet är även ekonomiskt. Det har blivit betydligt svårare att driva företag i landet utan att samarbeta med Kommunistpartiet, via delägda dotterföretag eller med partitrogna i styrelsen, enligt Financial Times.”
Hans Norebrink,
Notis ur min kommande bok ”Socialismens nederlag och människans natur – Realkommunismen 100 år”
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Politiskt hyckleri, KKP, Kinas Kommunistiska Parti, Personkult, Hyckleri, Kina, Burma, Diktatur, USA, Centralafrikanska republiken, Samhälle, Politik
”Röda fanor och hammaren och skäran prydde kongressalen där beslut fattades att fortsätta med samma statligt sponsrade kapitalism som gett så mycket korruption och klassklyftor i landet.”
Så är det otvivelaktigt och något med socialism, fördelning och jämlikhet har det knappast att göra, så visst är det hyckleri.
Samtidigt går det inte komma ifrån att Kinas BNP mellan 1990 och 2016 växte från 0,4 biljoner USD till 11.2 biljoner USD. Jämför vi med Indien, ett annat land som brukar framhållas som en ”framgångssaga” och som befolkningsmässigt är i nivå med Kina, var motsvarande ökning 0.3 biljoner USD till 2.3 biljoner USD [Siffror från Världbanken]. Vad detta säger i krassa ekonomiska termer är att Kinas statsstyrda kapitalism är mer effektiv än Indiens allt mer marknadsorienterade kapitalism vilket i sig är intressant i den nyliberala och marknadscentrerade epok vi lever i.
Förvisso har många i Kina lyfts in i en relativt välmående och befolkningsmässigt betydande medelklass men fattigdom och extrem fattigdom är på inget sätt utrotade. Den accelererande urbaniseringen skapar otvivelaktigt också en urban underklass. Fortfarande saknar mänskligheten en väg där kapitalismens förmåga att skapa resurser kan förenas med fördelning. Här står vi fortfarande och stampar och har väl inte kommit många steg framåt.