En undersökning hösten 2017 visar att 1 miljon människor, en femtedel av arbetskraften, ofta mår dåligt på jobbet. Det räcker alltså inte att vara maktlös på jobbet för att få pengar att leva för på fritiden – konsumtion som livets mening och lycka. Även arbetet måste ha ett innehåll, känner många vanliga människor. Inte minst unga människor kräver arbeten med mening – inte bara en fet lön.
Förhoppningsvis kan under en tänkt ekonomisk demokratisk socialism maskiner, robotar och datorer ta över allt mer av skadligt, uttröttande, enformigt, smutsigt, tråkigt, repetitivt, själsdödande arbete. Samtidigt som den ökande produktionen och konsumtionen av onödiga miljöförstörande varor kan minska pressen på jobbet.
Innan dess kan kanske under en övergångstid till meningsfullt omväxlande påverkbart arbete till alla, det behövas chefskontroll (”piska”) och prestationslön (”morot”) även i en begynnande arbetarstat. Det är inte rimligt att kräva att människor ska motiveras av enbart arbetsglädje om deras jobb saknar ett vettigt innehåll för individen (dit räknas inte all materiell prylproduktion).
Hans Norebrink,
ur min kommande bok ”Socialismens nederlag och människans natur – Realkommunismen 100 år”
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Arbete, Meningsfullt arbete, Automatisering, Ekonomi, Arbetsmarknad, Arbetarklass, Samhälle, Politik
