Klimatkrisen går att lösa – när vi förstår hur nära den hänger ihop med en orättvis värld och arbetar beslutsamt för att förändra klimatkrisen och den gapande ojämlikheten samtidigt. Det är huvudbudskapet när Jens Holm gör en Naomi Klein och kommer ut med en egen bok, ”Om inte vi, vem?” , om klimatkrisen och kapitalismen.
– Det finns ett tydligt samband mellan rikedom och utsläpp: mer pengar, högre utsläpp. Både grunden för problemet och lösningarna finns här, i den rika delen av världen. Det innebär också att de flesta av lösningarna på klimatförändringen hänger nära samman med en allmän politik för ökad rättvisa, säger Jens Holm.
Jens Holm är Vänsterpartiets miljö- och klimatpolitiska talesperson, ordinarie ledamot av miljö- och jordbruksutskottet och EU-nämnden samt ersättare i justitieutskottet. Han har också suttit i den parlamentariskt tillsatta Miljömålsberedningen och varit med och arbetat fram Vänsterpartiets ekologisk-ekonomiska omställningsprogram.
– Ända sedan jag blev politiker på heltid har jag saknat en bok som på svenska ramar in klimatfrågan från vänster och som är så pass konkret att den kan användas i det dagliga politiska arbetet. Nu har jag skrivit den, och jag hoppas att den kan bli till glädje för både politiker och många andra.
– Det är märkligt att vänstern hittills så lite pekat på de tydliga sambanden mellan hållbarhet å ena sidan och en rättvisare värld å den andra. Jag vill sätta fart på den här nödvändiga politiska förändringen. Det är dags att vänstern blir klarvaken när det gäller klimatfrågan, vår tids ödesfråga.
Boken avslutas med ett tiopunktsprogram för omställning och ökad rättvisa, inspirerat av Naomi Kleins Leap manifesto. Att skapa en ekonomisk politik helt och hållet inom planetens gränser är en av de mest akuta åtgärderna att vidta.
Det handlar om att divestera innehav i det fossila, fasa ut miljöskadliga subventioner, begränsa lyxkonsumtion genom höjda skatter och omfördelning, snabbt investera i järnväg, förnybar energi och hållbart byggande genom lånefinansiering och en separat investeringsbank för klimatomställning.
Det handlar också om att tro på staten som en motor i omställningen genom lagstiftning och reglering.
”Om inte vi, vem?” ges ut av Sjösala förlag.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Om inte vi, vem?, Sjösala förlag, Jens Holm, Klimatfrågan, Kultur, Böcker, Klimat, Klimathotet, Samhälle, Politik
Holm gör nog det lite väl enkelt för sig. Att en i och för sig mycket önskvärt utveckling mot mer rättvisa och fördelning mer eller mindre med automatik skulle lösa klimatproblematiken är ingen naturlag.
Klimatpåverkan, mätt i koldioxidutsläpp per invånare har otvivelaktigt en relation till ett lands utvecklingsnivå även om det också finns andra parametrar som påverkar. Om ett fokus är att lyfta fler ur fattigdom – ett självklart och oantastligt mål – i ett folkrikt fattigt land kan detta vara utmanande ur klimatperspektivet även om det sker under rättvisans former. Ett exempel kan vara Venezuela, som lär ha ett av världens billigaste bensinpriser, under Chavez, som i alla fall inledningsvis, genomdrev framgångsrika rättvise- och fördelningsreformer. Om dessa reformer samtidigt var ”klimatsmarta”, utifrån ett strikt och enögt klimatperspektiv, är inte alldeles säkert.
Det uppstår ett dilemma mellan behovet av snabb utveckling och försvaret av klimatet. Båda är viktiga mål, som var och ett kräver sina egna ”försvarsadvokater”. Utmaningen är stor, lösningarna lär vara många och visst kan Holms idéer ha en plats bland dessa men att tro att de skulle vara någon sorts ”undermedicin” förefaller mig något naivt.
Jag håller med dig även om jag fokuserade på en annan aspekt.
De vänsterreligiösa klimatsammelsurierna i en bok? Det finns redan berg av sånt strunt. Vänstern är innerst inne motståndare till högre levnadsstandard, den är en restprodukt av protestantismens skuldtänkande. Västvärlden kommer att bli utkonkurerad av de asiatiska massorna och fattig, då kommer det också att heta att det är ”kapitalismens” fel.
Politiker arbetar inte, Jens Holm är en parasit på de arbetande massorna. Vänstern sysslar uteslutande med att göra konsumtion dyrare. Vänstern är reaktionär i ordets egentliga betydelse.
Jag är förstås inte överens med dig om vänstern som helhet och jag vet inte om jag är överens med dig om Jens Holm. Däremot är jag kanske överens med dig om djurrätt och veganism.
Svensk djurskötsel inkluderar inte tillväxthormoner så svensk kött är helt okej ur den synpunkten.
Om vänstern har du fel. Men det vet du ju. I alla fall vet du att jag tycker det.
Om det inte finns tillväxthormoner i svenskt kött, och djurens foder faktiskt inte är kontaminerat så är det förstås bättre. Jag avstår ändå gris och nöt eftersom det finns vildsvin och älg som inte levt bara för att bli uppätna. Jag har tittat in i svensk grisuppfödning och ogillar produkten. Jag tror iofs att trots hundratusentals vilda djur i Sverige så skulle de inte räcka till kött åt alla om man la ner djurhushållningen, och billig gris håller ner relativpriset på vilt.
Varje gång någon företrädare för reaktionär och romantisk svensk vänster uttalar sig handlar det om avsiktliga försämringar för svensk familjeförsörjare, antingen angående jobbet eller resan till jobbet. I kungliga huvudstaden sitter en idiot från miljöpartiet och använder skattebetalarnas pengar till att avsiktligt göra allt sämre. När moderater förstör kommunikationerna använder de miljöpartiets argument. Vänsterns roll är totalt destruktiv; låginkomsttagare ska tvingas av vägen och använda fritiden till att ta sig till jobben, det krävs två jobb för att betala boende och mat. Vänstern lägger sten på börda.
När jag äter kött, vilket inte ä så ofta är det i allmänhet lamm, kyckling och fläskkött. Nötkött är väldigt ovanligt att jag äter.