Sexualbrotten ökar inte – det finns ingen ”våldtäktsepidemi”

Del 4 av 5 i serien Brottsutvecklingen sen 2005

Sexualbrott, speciellt våldtäkter är uppmärksammade brott.  Det har också skett en ökning av antalet anmälda våldtäkter under 2000-talet.

I absoluta tal har antalet anmälningar, antalet misstänkta, antalet (och andelen) personuppklarade sexualbrott och antalet lagförda sexualbrott ökat markant under 00-talet. För de flesta av måtten handlar det om mer än en fördubbling på 15 år. Ökningen av antalet anmälda våldtäkter kan dock helt förklaras med lagändringar som gjort att allt fler brott betraktas som våldtäkt. De allra senaste åren har det dock inte varit någon ökning när det gäller antalet anmälda sexualbrott. När det gäller gruppvåldtäkter finns ingen ökning under hela perioden 2005-2015. Inte heller när det gäller antalet personer som fått uppsöka vård på grund av sexuellt våld finns det någon ökning.

Efter en längre period då den självrapporterade utsattheten för sexualbrott enligt Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) legat på en stabil nivå, har en ökning setts under de senaste tre åren samtidigt som antalet anmälningar slutat öka. Inom sjukvården har någon ökning av antalet våldtäkter kunnat ses under hela perioden 2005-2015.

Enligt NTU uppskattas 1,7 procent av befolkningen ha utsatts för sexualbrott år 2015, vilket motsvarar 129 000 utsatta personer i befolkningen. Fram till 2012 har nivån legat relativt stabilt på omkring en procent, varpå en ökning observeras under de senaste tre åren.

Andelen utsatta är flerfaldigt högre bland kvinnor än bland män; i den senaste mätningen uppgav 0,4 procent män och 3 procent kvinnor att de utsattes för någon form av sexualbrott under 2015. Bland kvinnor motsvarar detta den högsta nivån under hela mät- perioden, 2005–2015, men även bland män noteras en försiktig uppgång jämfört de flesta tidigare mättillfällena. Av alla som uppgett att de utsatts för dessa brott under de aktuella åren hade 53 procent drabbats en gång, 22 procent två eller tre gånger och återstående 24 procent fyra gånger eller fler. Fördelningen är tämligen likartad under hela perioden.

Andelen sexualbrott som beskrivs som allvarliga har skiftat något mellan åren, alltifrån 27 till 49 procent, utan att någon tydlig trend kan observeras. I den senaste mätningen gällande 2015 års händelser var denna andel relativt låg, 29 procent. Ökningen i den senaste mätningen beror alltså främst på en ökning av mindre allvarliga sexualbrott. Den totala nivån av utsatthet för sexualbrott var dock relativt hög även 2013 (1,3 procent), samtidigt som även andelen allvarliga händelser utgjorde en stor andel (47 procent). Med andra ord följer utvecklingen av olika typer av sexualbrott, som mäts i NTU, inte någon entydig trend, och fler datakällor behövs för att tolka utvecklingen.

Det kan även nämnas att ytterligare ett antal andra brottstyper som studeras med hjälp av NTU följer en liknande utvecklingskurva som sexualbrott. Det gäller främst hot och trakasserier, varav en ökande andel brott sker via internet. Trakasserier kan dock ha även sexuellt innehåll, och i sådant fall motsvarar gärningen sexuellt ofredande. Dessutom har även mer allvarliga sexuella övergrepp via internet hamnat i debattens, forskningens och rättsväsendets fokus. Internets betydelse, både för den faktiska utsattheten och för synen på sexualbrott, behöver beaktas vid tolkningen av sexualbrottens utveckling.

Något som tyder på att det inte är de allvarliga sexualbrotten som ökat mest är den låga andel utsatta som angett att de uppsökt sjukvård. I tre procent av händelserna avseende 2015 hade de utsatta uppsökt sjukvård, vilket är en betydligt lägre andel än flera av de tidigare åren (den högsta andelen, 13 procent, uppmättes 2011).

Det finns även registeruppgifter från hälso- och sjukvården som kan komplettera bilden av utvecklingen för mer allvarliga sexualbrott. Där framgår hur många patienter som registrerats i slutenvården och i specialiserad öppenvård (dvs. inte i primärvården, hos t.ex. allmänläkare) till följd av sexuellt övergrepp av obeväpnad person. Antalet som fått sådan vård har legat relativt stabilt sedan 2008 och framåt (Socialstyrelsen 2016). Uppgifterna gäller för hela landet, men kvaliteten är något osäker, eftersom det inte är säkert att samma registreringsrutiner använts över tid. Dessutom omfattas inte de fall där förövaren är beväpnad.

Södersjukhuset (SöS) i Stockholm, som har en särskild akutmottagning för våldtagna kvinnor (och sedan 2015 även män), för statistik över antalet nya fall per år. Även där har antalet legat på en stabil nivå, motsvarande strax över 600 nya fall om året, sedan mottagningen inrättades 2005 (SöS 2015). Uppgifter från SöS avser dock enbart grövre sexualbrott inom Stockholmsregionen. Samtidigt är det mindre sannolikt att utvecklingen av utsattheten skulle skilja sig dramatiskt mellan olika delar av landet. En rimlig tolkning utifrån sjukvårdsdata är att det under de senaste åren inte skett några stora förändringar i antalet personer som utsatts för grova sexualbrott.

Mycket tyder dessutom på att även polisanmälningar av sexualbrott i ökad utsträckning består av mindre grova händelser vad gäller våld och skador. Sammantaget finns det många indikationer på att om en faktisk ökning i sexualbrott har ägt rum under en längre period (vilket inte är säkert), består den främst av händelser som är mindre allvarliga vad gäller våld och skador hos de utsatta. Ökningen kan alltså troligen främst relateras till en förskjutning i vad allmänheten definierar som sexualbrott, vilket i sin tur är en följd av en minskad tolerans mot våld generellt.

Antalsmässigt utgör sexualbrotten en liten brottstyp i kriminalstatistiken – år 2015 utgjorde de 1,2 procent av det totala antalet anmälda brott mot brottsbalken. År 2015 registrerades drygt 18 100 anmälningar om sexualbrott. Detta motsvarar 184 anmälningar per 100 000 personer i befolkningen totalt.

Det totala antalet anmälningar om sexualbrott har ökat mer eller mindre kontinuerligt under 00-talet, liksom de gjort under decennierna dessförinnan. Utvecklingen de senaste åren antyder att ökningstakten avstannat. Mellan 2014 och 2015 skedde en minskning. Det beror delvis på att ett antal ärenden med många brott anmäldes 2014, vilket gjorde att antalet anmälningar lågt särskilt högt det året. Minskningar har även skett tidigare mellan enskilda år, utan att senare kunna tolkas som ett trendbrott i ett längre perspektiv.

Sexuellt ofredande och våldtäkt står för de största andelarna av de anmälda sexualbrotten (44 respektive 33 procent). Sexuellt tvång, övergrepp och utnyttjande m.m. utgör 8 procent, och blottning 5 procent. Övriga sexualbrott utgör 10 procent.

Den stora förändringen över tid utgörs av att sexuellt ofredande och våldtäkt anmäls allt oftare, medan blottning och sexuellt tvång, övergrepp, utnyttjande m.m. anmäls i mindre utsträckning. Statistiken visar tydligt effekten av att sexualbrottskapitlet i brottsbalken omarbetades 2005. Förändringarna medförde att våldtäktsbrottet utvidgades till att även omfatta sådant som tidigare rubricerats som sexuellt tvång och utnyttjande, vilket resulterat i en överflyttning mellan dessa två kategorier i anmälningsstatistiken. Fler brott klassas helt enkelt som våldtäkt efter lagändringarna.

Antalet misstänkta gärningspersoner har ökat men är totalt sett lågt. År 2015 registrerades 2 629 personer som misstänkta för sexualbrott. Av dessa var 41 procent misstänkta för våldtäkt eller våldtäkt mot barn och 39 procent för sexuellt ofredande (inklusive blottning, som utgör 2 procent). Tolv procent misstänktes för köp av sexuell tjänst. An- talet personer misstänkta för sexualbrott har legat omkring 2 600 de senaste fem åren, en stabilisering efter en kontinuerlig ökning under hela 00-talet. Även andelen ungdomar mellan 15 och 20 år bland de misstänkta för sexualbrott har varit väsentligen oförändrad de senaste åren. Sett till hela perioden 2000-2015 har andelen ungdomar dock ökat med omkring en fjärdedel, från 15 procent till 21 procent av alla misstänkta.

Den absoluta majoriteten, hela 90 procent av händelserna under de senaste åren, rör dock sexualbrott som en man begår mot en kvinna, och även här observeras en viss ökning (från 80 procent).

I NTU är det framförallt yngre personer som uppger att de blivit utsatta för sexualbrott. Detta bekräftas av Brås återkommande undersökning bland ungdomar i årskurs nio (SUB), där det ställs två frågor om utsatthet för sexualbrott. Av resultaten framgår det att 23 procent av tjejerna och fem procent av killarna upplever att någon tafsat på dem på ett oönskat sexuellt sätt under det senaste året. Motsvarande svarsandelar på frågan om man blivit tvingad till att göra något sexuellt var sex procent för flickor respektive två procent för pojkar.

I majoriteten av de händelser som de tillfrågade rapporterade om var gärningspersonen helt obekant med den utsatte, och denna andel har blivit något högre över tid (58 procent 2005–2010 respektive 63 procent 2011–2015). Även andelen händelser där offret är närstående till gärningspersonen har ökat något, från 10 till 12 procent. Händelser där gärningspersonen varit en bekant har däremot minskat i relation till andra sexualbrott.

Enligt NTU begås de flesta rapporterade händelserna av endast en person, men i drygt en tiondel av händelserna var två eller fler gärningspersoner inblandade. Inte heller denna andel har förändrats mellan de två analyserade perioderna.

I över hälften av händelserna bedömdes förövaren ha varit berusad eller drogpåverkad vid brottstillfället, och andelen sådana händelser har ökat något. Det är heller inte ovanligt att även den utsatte var alkoholpåverkad, och i detta fall har det skett en tydlig ökning, från 28 procent under perioden 2005–2010 till 35 procent under perioden 2011–2015.

Andelen sexualbrott som enligt NTU ska ha ägt rum inomhus har ökat något under senare delen av mätperioden. Den vanligaste brottsplatsen, aktuell vid cirka hälften av sexualbrott rapporterade i NTU, var samtidigt någon typ av allmän plats. Med allmän plats avses i NTU till exempel gator, torg och allmänna kommunikationsmedel, men också restauranger och nöjesställen. En bostad förekommer som brottsplats i en femtedel av händelserna, och en lika stor andel av de rapporterade sexualbrotten ska ha skett på en skola eller en arbetsplats.

Även i SUB finns uppgifter om brottsplats. Enligt den senaste undersökningen uppges tafsande ofta ha skett i skolan (27 procent av de utsatta tjejerna och 64 procent av de utsatta killarna uppges ha utsatts där) men tjejerna utsätts oftare på ”annan plats” (41 procent av de rapporterade händelserna). Händelser där man blivit tvingad att göra något sexuellt sker vanligast i någon annans hem (inte ens eget), vilket gäller 44 procent av tjejerna och 36 procent av killarna). Ungefär en femtedel av händelserna där ungdomarna uppges ha tvingats till att göra något sexuellt har skett via internet/mobil eller på sociala medier. Polisen har också publicerat en rapport om brottsplatserna för anmälda sexuella ofredanden mot ungdomar under 18 år . Där framgår att av de brott som anmäldes 2015 skedde 29 procent via internet, 22 procent på privat plats, 14 procent på en gata, väg eller i en park och 12 procent i skola, på fritids eller i en idrottsanläggning.

Sverige har en bred och omfattande juridisk definition av våldtäkt, som omfattar fler typer av brott än i många andra länder. Polisen registrerar dessutom varje brottstillfälle, även vid upprepad utsatthet av samma gärningsperson mot samma offer vilket inte görs i de flesta länder vilket innebär att det kan se ut som om Sverige har fler våldtäkter.

Dessutom är det sannolikt att benägenheten att anmäla dessa brott till polisen är större i Sverige än exempelvis i länder där våldtäkt inom äktenskap inte är kriminaliserat. Sammantaget bidrar dessa faktorer till att antalet polisanmälda våldtäkter är högt, utan att själva utsattheten behöver vara högre än i andra länder.

I sammanhanget mer pålitliga internationella självdeklarationsundersökningar visar nämligen att den andel av befolkningen som uppger att de blivit utsatta för sexualbrott under det senaste året ligger på ungefär samma nivå i Sverige som i våra nordiska grannländer Finland och Norge Vidare visar resultaten att utsattheten i alla tre länderna ligger strax över genomsnittet för Europa i stort. Enligt världshälsoorganisationen är utsattheten i Sverige och Europa dock låg jämfört med de flesta andra världsdelar, när det gäller utsatthet för sexualbrott både av en närstående och utanför en nära relation.

En nyare studie om våld mot kvinnor, med särskilt fokus på partnervåld (FRA 2014), visade att det i nordiska länder var fler kvinnor än i andra europeiska länder som rapporterade erfarenheter av fysiskt och/eller sexuellt våld, både generellt och i relationer. I synnerhet när det gäller mindre grova övergrepp, som sexuella trakasserier, ligger Sverige högt jämfört med övriga Europa. I rapporten diskuteras en rad förklaringar till dessa skillnader. Resultaten visade exempelvis på ett starkt samband mellan höga värden på jämställdhetsindexet (EIGE) och hög förekomst av rapporterat våld mot kvinnor. Ju mer jämställt ett land är, ju fler rapporterade sexualbrott och ju högre rapporterad utsatthet för sexualbrott.

En närliggande tolkning är att det i länder med hög jämställdhet är lättare att prata om våldet, vilket gäller även i intervjuer eller självrapporteringsundersökningar, där fler delar med sig av sina erfarenheter. Mörkertalet är alltså mindre. En annan förklaring, även den kopplad till den relativt höga jämställdheten i nordiska länder, är att toleransen mot detta våld är lägre och att fler händelser därmed definieras som övergrepp – inte bara i lagens mening, utan också i allmänhetens ögon.

Sammanfattningsvis:

  • Ingen ökning när det gäller våldtäktsbrott kan konstateras
  • Gruppvåldtäkter har inte blivit vanligare
  • Lagändringar är orsak till ökat antal våldtäktsanmälningar
  • Alkohol och droger är starkt förknippade med sexualbrott
  • Krogmiljöer är strakt förknippade med sexualbrott
  • Uppmärksamhet och debatt om sexualbrott medför ökat antal anmälningar och ökad utsatthet. Medvetenheten om vad som utgör brott ökar.
  • Jämställdhet bidrar till att anmälningar av sexualbrott och rapporterad utsatthet ökar. Toleransen mot olika företeelser är helt enkelt mindre.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Inbrott – en minskande brottslighetRån är ovanliga brott som verkar bli allt ovanligare >>
Advertisements