Skolindustrin – hur mångfald blev enfald

LO har gett ut en rapport om de svenska privatskolorna, en rapport om de vinstdrivna stora aktiebolagen dom driver de flesta svenska privatskolor. Rapporten heter Skolindustrin – hur mångfald blev enfald. Journalisten Kent Werne är författare till rapporten.

Sedan 90-talet har Sverige som enda land i världen tillåtit privata ägare att plocka ut obegränsade vinster ur skattefinansierade skolor. De privata företagen kan öka sin vinst genom att undvika resurskrävande elever och spara på lokaler, personal och utrustning. De har sällan gymnastik- och slöjdlokaler och ofta inte en några ordentliga skolgårdar. Genom att inte erbjuda skolbibliotek, gymnastiksalar och speciallärare, men framför allt genom att så många barn som möjligt får dela på en lärare. Något som är möjligt genom att de bara tar in mer lätthanterliga elever. De stora friskolekoncernerna har därför betydligt fler elever per lärare än kommunala skolor.

69 procent av eleverna i frista?ende grundskolor har fo?ra?ldrar med eftergymnasial utbildning, ja?mfo?rt med 55 procent i kommunala skolor. En bera?kning utifra?n Skolverkets statistik visar att andelen a?r densamma i de fyra sto?rsta koncernernas grundskolor som i friskolor generellt: 69 procent.

Skillnaderna a?r dock stora mellan olika koncerner. I Thore?ngruppens skolor har 59 procent av eleverna fo?ra?ldrar med eftergymnasial utbildning. I AcadeMedias skolor a?r andelen 67 procent, i Kunskapsskolans 69 procent och i Internationella Engelska Skolans hela 73 procent. Internationella Engelska Skolan har alltsa? sa?va?l la?gst la?rarta?thet som sto?rst andel elever med ho?gutbildade fo?ra?ldrar. Koncernen har ocksa? ho?gst ro?relsemarginal bland de fem sto?rsta.

La?rarta?theten i de sto?rsta skolkoncernerna a?r o?ver lag da?lig, visar Skolverkets statistik. I Academedias grundskolor (Vittra och Pysslingen) gick det 14 elever pa? varje la?rare la?sa?ret 2016/17. La?rarta?theten inom Internationella Engelska Skolan och Kunskapsskolan var a?nnu sa?mre, med 16,5 respektive 16,2 elever per la?rare, medan Thore?ngruppen la?g lite ba?ttre till, med 13,7 elever per la?rare.

Pa? grundskoleniva? hade alltsa? de sto?rsta vinstdrivande skolkoncernerna betydligt la?gre la?rarta?thet a?n de kommunala skolorna (11,8 elever per la?rare), men ocksa? la?gre a?n de frista?ende skolorna generellt (13,3 elever per la?rare). Annorlunda uttryckt hade Academedias grundskolor 19 procent sto?rre klasser a?n snittet fo?r kommunala skolor. Motsvarande siffra fo?r Thore?ngruppen var 16 procent, fo?r Kunskapsskolan 37 procent och fo?r Internationella Engelska Skolan hela 40 procent.

De privata vinstdrivna skolorna har inte bara färre lärare i förhållande till antalet elever, de betalar också sämre löner. 2015 tja?nade en kommunalt ansta?lld gymnasiela?rare i snitt 900 kronor mer i ma?naden a?n en gymnasiela?rare ansta?lld pa? en privatskola. Skillnaden var na?stan lika stor fo?r grundskolla?rare. I Stockholm var skillnaden mellan kommunalt ansta?llda gymnasiela?rare och privatskolela?rare 3 200 kronor.

Ett enda företag, AcadeMedia, kontrollerar en femtedel av hela privatskolesektorn och omsätter nästan lika mycket som alla skolstiftelser och skolföreningar tillsammans. De hade år 2016 hela 333 svenska förskolor, grundskolor och gymnasieskolor med sammanlagt cirka 57 000 elever.

AcadeMedia hade ett rörelseresultat i Sverige på 540 miljoner kronor år 2016. Om koncernen skulle ha samma lärartäthet som kommunala skolor hade AcadeMedia enligt rapporten varit tvungna att anställa över 900 nya lärare till en årlig kostnad av runt 450 miljoner kronor.  I år har AcadeMedia dessutom köpt upp det 5:e störst bolaget, Vindora, vilket ökat antalet skolor till 369 och antalet elever till ungefär 63 000.

Huvudägare till AcadeMedia är idag Mellby Gård AB, ett företag som ägs av Rune Andersson med familj. Tidigare har Wallenbergs riskkapitalbolag EQT varit huvudägare men de har helt lämnat företaget som ägare och sålt sina sista aktier. LO:s rapport har inte hängt med i de sista svängarna på denna punkt.

En stor del av de skattepengar de stora privata skolföretagen fått har istället för att gå till skolverksamhet istället gått till räntor och amorteringar på lån för uppköp av nya skolor eller till aktieutdelningar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Skolindustrin – hur mångfald blev enfald”

  1. ”Genom att inte erbjuda skolbibliotek, gymnastiksalar och speciallärare, men framför allt genom att så många barn som möjligt får dela på en lärare. Något som är möjligt genom att de bara tar in mer lätthanterliga elever. De stora friskolekoncernerna har därför betydligt fler elever per lärare än kommunala skolor.”

    Det är i ”lätthanterligheten” som vattendelaren finns. Att besuttna och högutbildade nyttjar friskolor säger oss att skillnaden knappast ligger i slutresultatet, då hade de aldrig valt den vägen. I ”lätthanterligheten” ligger förstås också både det stöd föräldrar ger som placering i socialt lugna miljöer och oftast fjärran från ”stökiga” områden. Det blir en selektion utifrån ett ganska traditionellt klassperspektiv. Framtidens elit formas i friskolorna, som genom sin omfattning (omkring 1/5 av elevantalet) etablerat en position, som knappast kommer att rubbas. Vinstfrågan är begravd i utredningar och teknikaliteter och utöver vänsterpartiet, som patetiskt nog ”köpts” med denna fråga som betalning, finns det knappast någon som har en verklig vilja att förändra situationen. Dessutom har utvecklingen gått så långt att det är mycket tveksamt om den kommunala skolan skulle ha förmågan att under rimligt kort tidperiod ta över.

    Sedan skall vi inte glömma att utvecklingen inte startat av sig själv. Den tragiska grundorsaken är enhetsskolans misslyckande. När något misslyckas uppstår i ett samhälle alltid andra lösningar vilket är en historisk lärdom vi kan se överallt var vi tittar och inom de flesta samhällsområden vi studerar. Enhetsskolan var ett av efterkrigstidens stora demokratiprojekt, som dessvärre slarvades bort genom byråkratisering och avsaknad av grundläggande bildningsfokus och förståelsen för bildningens natur. Enhetsskolans arkitekt framför andra, Stellan Arvidsson, kom själv att med stor besvikelse se hur denna grundläggande demokratireform gick om intet.

Kommentarer är stängda.