En kvinnlig forskare i Storbritannien har kommit på en metod för att framställa plast från fiskrens. Enligt hennes forskning räcker avfallet från en normalstor torsk till 1 400 plastpåsar. För sin uppfinning har forskaren och ingenjören Lucy Hughes fått ett pris, James Dyson Award, som är ett designpris för unga ingenjörer.
Hennes produkt, Marinatex, framställs av rödalger, fiskskinn och -fjäll, till ett starkt och genomskinligt material som liknar polyeten. Lucy Hughes uppfinning skulle kunna bli en hållbar plastersättning när det gäller exempelvis matförpackningar, och är enligt uppfinnaren miljövänligare än oljebaserade motsvarigheter. Produktionen kräver lite energi och låga temperaturer (under 100 grader). Det bryts ned efter fyra till sex veckor, är enligt Hughes lämpligt för hemmakompostering och läcker inte ut gifter. Lucy Hughes anser att fiskavfall är en resurs som bör utnyttjas bättre, både av ekologiska och ekonomiska skäl.
Idag används fiskrens i huvudsak av fiskmjölsindustrin för tillverkning av fiskmjöl. Cirka 35% av fiskmjölsråvaran (i Europa över 50%) utgör av fiskrens. Det finns också många andra möjliga användningsormåden för fiskrens vilket ör att den tillgängliga mängden råvara för tillverkning av bioplats från fiskrens kanske inte är så stor som det kanske verkar vid en först anblick. Exempelvis är uppgiften om 46 miljoner ton fiskrens och fiskavfall som cirkulerar är inte sann. Huvuddelen av detta är inte fiskrens utan bifångst som slängs tillbaka i havet och en majoritet av det som är fiskrens används idag till produktion av fiskmjöl och fiskolja.
