En socialistisk stadsplanering

En socialistisk stadsplanering måste utgå från några grundläggande principer. Dessa är att stadsmiljön är till för alla och ska vara lika tillgänglig för alla. Den måste utgå från demokrati, dvs alla som kan och ska utnyttja staden har rätt att ha åsikter och påverka utformningen, arkitekturen, trafikplaneringen, den tekniska utformningen och mycket mer.

Den tekniska utformningen i detalj måste dock lämnas åt olika typer av experter men de estetiska värdena måste utformas på ett sätt som tillfredsställer majoriteten. Ingen hänger konst som den tycker är ful på sina väggar (såvida det inte är nån som bara bryr sig om värdet på konsten och inte konsten i sig). Det betyder att utseendet på hus inte borde bestämmas av arkitekter och andra experter utan av de som ska leva, bo, arbeta och handla mitt bland husen. De direkt berörda. Det är de som ibland tvingas leva med ful konst (arkitektur) som de inte vill ha i sin livsmiljö. De flesta människor upplever traditionella kvartersstadsdelar som Vasastaden och Kungsladugård/Majorna som vackrare än modernistiska stadsdelar som Guldheden och Högsbo.

Men demokratiskt inflytande är inte allt. För en socialistisk stadsplanering krävs mer, stadsmiljöerna ska också upplevas som trygga. Det bästa sättet att skapa miljöer som upplevs som trygga är att skapa miljöer som är levande dygnet runt. Stadens olika områden måste ha alla funktioner, de måste bestå av bostäder, kontor, småindustrier, verkstäder, affärer, restauranger osv. Detta kallas blandstad och förekommer idag egentligen inte alls. Traditionella kvartersstadsdelar som Kvillestaden och Bagaregården upplevs som tryggare än modernistiska områden som Slätta Damm eller Strömmensberg.

Vissa äldre kvartersstadsdelar har en blandning av kontor, bostäder, butiker och restauranger men småindustrierna är försvunna. I den näst sista göteborgsstadsdelen som hade sådant och därmed var en komplett stadsmiljö, Masthugget (Långgatorna) har stadens politiker och tjänstemän de senaste åren förstört dessa miljöer genom olika beslut och ännu mer kommer att förstöras när norra Masthugget byggs mellan Första Långgatan och älven. Kvar finns idag bara Krokslätt (Getebergsäng-Almedal-Elisedal-Fredriksdal-Burås) där det till och med fanns storindustrier till för cirka 10 år sen och Gamlestaden samt i viss mån Kvillebäcken. På Mölndalssidan av Krokslätt är det ungefär likadant som i Göteborg men ändå kanske lite bättre.

I socialistiskt planerad stad ska det också vara möjligt att gå, cykla och åka kollektivt till arbetet. En bra socialistisk trafikplanering är därför också nödvändig. En blandstad är en mycket bra start för en sådan trafikplanering då arbetsplatser och bostäder finns i samma område. En tät stad med hög befolkningstäthet är också bra. Kvartersstad har normalt sett en högre befolkningstäthet än en modernistiskt planerad funkisbebyggelse. Det underlättar för resandet till arbetet och dessutom ger högre täthet mer människor på gatan vilket ökar den upplevda tryggheten.

Det måste också finnas bostäder för alla klasser och socialgrupper i ett och samma område så en socialistisk bostadspolitik är också nödvändig. Mer om det på annan plats.

Människor som ska leva in en stad måste alltså ha rätt att direkt påverka och styra stadens utformning när det kommer till hur den upplevs (skönhet) och fungerar (funktion). Det är som jag ser det den väsentligaste delen av socialistisk stadsplanering. Dessutom måste socialistisk stadsplanering också omfatta socialistisk bostadspolitik och socialistisk trafikpolitik såväl som socialistisk kriminalpolitik (trygghetsaspekterna hör hemma där).

Läs mer:

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “En socialistisk stadsplanering”

  1. Den stad du vill ha är i själva verket en stad som bara är till för de starkaste, extroverta och stresståliga människor. Jag trivs inte alls i den täta kvartersstad som du vurmar för, med mycket buller och otrivsam miljö, stenöken med knappt någon grönska. En stad som ska vara tillgänglig för alla människor behöver olika typer av områden, både tät och livlig stadsmiljö och lugna och gröna förorter. Industrier är bullerkällor och ska absolut inte blandas med bostäder. Industrier och kontor kan blandas, likaså kontor och bostäder, men inte industrier och bostäder i samma område. Zonerna i centrum behövs för att det inte ska bli massa genomfartstrafik. Trafikseparering är oftast bra för gående, glöm inte bort barnperspektivet heller.

Kommentarer är stängda.