Tech-jättar som Google, facebook, Twitter med flera har självklart rätt att bestämma vad som får spridas via dem på samma sätt som Dagens Nyheter (DN), Göteborgs-Posten (GP), Aftonbladet (AB), Sydsvenskan, TV 4, Bauer Media, Telia, Viasat, Comhem och alla andra tidningar och mediekanaler har rätt att bestämma vad dessa ger spridning till. SVT och SR har inte lika stor frihet då de också har ett public-serviceuppdrag. På offentligt ägda medier, nyhetskanaler, sociala medier med mera kan vi ställa andra krav än på privat ägda. Vilket på sätt och viss tydligt illustrerar problemet med privata medier.
Det är inte på något sätt rimligare att familjen Ander (GP, Nya Wermlands-Tidningen m.fl), familjen Bonnier (DN, Sydsvenskan, Expressen m.fl.) eller direktörerna i Schibstedkoncernen (AB, Svenska Dagbladet) ska bestämma vad som ska spridas än att ägarna och cheferna i Twitter, facebook och Google gör det. Men alternativet, att staten gör det som i Kina, Iran eller Burma, är uppenbarligen sämre. Att genom lagstiftning bestämma vem som får publicera vad eller vad som får publiceras var är därmed inte rimligt utöver de grundläggande regler som redan finns i Sverige genom lagar och pressetiska regler.
Det är helt klart att det oligopol (fåtalsvälde) som råder i den svenska mediebranschen (Ander, Bonnier, Schibsted) inte är bra. Det luckras dock upp något av medier som Youtube, facebook, Twitter, WhatsApp, Snapchat, Instagram, flashback med flera. Även sökmotorer som Ecosia, Google, Bing, Yahoo med flera luckrar upp de svenska mediejättarnas oligopol. Detta är som jag ser det bra. Techjättarna bidrar alltså till mer mångfald. Visserligen är de lika borgerliga som huvuddelen av svensk media och har många knasiga regler kring nakenhet, svordomar och en del annat men de är ändå ett alternativ till DN, GP, SVD, AB, NWT med flera svenska tidningar.
