Recension
The Origins of Political Order
Francis Fukuyama (2011)
Profile Books
Historien tog inte slut !
Liberalismen växte fram i skiftet mellan 1700-och 1800-talet som försvar för global kapitalism, marknadsfrihet och individualism – mot statliga regleringar av ekonomin. I och med den stora depressionen på 30-talet återkom dock staten i form av kommunism, fascism, socialism, nationalism, protektionism, Peronism, New Deal, ”Vargasism”, socialdemokrati, välfärdsbygge, folkhem och militärbyråkratisk Tredjevärlden-socialism (lite slängigt beskrivet), exempelvis den burmesiska miitärbyråkratiska vägen till socialism (som idag krisar i Myanmar).
Statsinterventionism i ekonomin fungerade ofta relativt väl fram till 70-talets olika ekonomiska kriser. Istället växte sig den gamla liberalismen åter stark under namnet nyliberalism. Detta starkast under vad jag skulle vilja jag skulle vilja kalla ”det långa 80-talet – del av en långvarigare politisk högervåg.
Pinochets nyliberala USA-stödda militärdiktatur från 1973. Mao och kulturrevolutionens misslyckande och död 1976. Den nya framgångsrika statskapitalismen i Kina från 1978. Reagans och Thatchers nyliberalism på 80-talet. Murens fall 1989 samt Sovjetunionens upplösning 1991.
Allt detta (min bakgrund) ledde till triumfartad segervisshet på den politiska högersidan – symboliserad av Francis Fukuyamas berömda bok ”Historiens slut och den sista mannen” utkommen 1992. Där hävdade han att den västerländska kapitalismen och liberala demokratin var den historiska överlägsna slutpunkten på människans historia = nyliberalismen. Självreglerande marknad sågs återigen som ekonomiskt överlägsen keynesianistisk statsinterventionism.
Sedan kom Putins statsdiktatur, reaktionär nationalism, islamism, högerpopulism, halvdemokratier i östra Europa, rasism, främlingsfientlighet, Trumpism, växande auktoritära tendenser i världen, framgångsrika statskapitalistiska regimer i Östasien, etnonationella konflikter, samt öppen nynazism.
Historien slutade alltså inte med en evig slutseger för liberal kapitalism, utan fortsätter ”framåt”, oklart ännu varthän. Och det har också Francis Fukuyama och andra segersäkra högerkrafter tvingats inse. Lustigt nog inspirerades Fukuyama delvis av Karl Marx tankar om en linjär samhällsutveckling (fram till en slutlig klasslös kommunism, som ju inte heller har infriats…).
Därför utkom USA-statsvetaren Francis Fukuyama med en reviderande bok 2011: ”The Origins of Political Order – From Prehuman Times to the French Revolution” – Femhundra sidor av småstiligt massivt vetande och tänkande. Väl värd att läsa även för de på vänsterkanten – och dessutom har Fukuyama i boken förvandlats till en Obama-stödjande socialliberal.
Den felaktiga monopoliseringen av folkmakten som ”liberal” demokrati tonas ner. Kapitalismen är fortsatt framtiden, men den behöver en bas av stödjande institutioner och idéer (ideologi är viktig i historien, inte bara det materiella, betonar han).
Tre punkter återupprepas nu som grund för en framgångsrik politisk ordning: En stark stat, En rättsstat (rule of law), samt ansvarsskyldighet (accountability). Det senare början på de styrande eliternas ansvar för och lyssnande till folket – alltså en rot till demokrati (folkmakt). Typ konstitutionell monarki och stånds-församlingar som rådfrågas, maktdelar, och slutligen blir helt demokratiserade (en person en röst).
Mest imponerande är Fukuyamas för samhällsvetare ovanliga kunskaper i naturvetenskap och evolutionär biologi. Historien börjar (om än kortfattat) med hierarkiska (ojämlika) ap/primat-samhällen, och senare våra ursprungliga små jägarsamlarfolk. De senare var egalitära/jämlika långa tider fram till klass- och stamsamhällets uppkomst under jordbruket.
Ojämlikheten återkom i stamsamhället-jordbrukssamhället, och än mer när staten uppstod som överklassens maktorgan. Men minnet av jämlikheten levde kvar och tog sig uttryck i bonderevolter i agrarimperierna – och det moderna samhällets krav på politisk demokrati (sista meningen min kommentar).
Jag vill lägga till att socialismen i sin äkta form även kräver ekonomisk demokrati och ekonomisk jämlikhet. Och att de tankarna kan spåras tillbaka till judendom, kristendom samt islam (och säkert andra asiatiska religioner), som exempelvis religiös bondekommunism. Se Ronny Ambjörnssons ”Socialismens idéhistoria”. Och se främst till våra förfäder jägarna-samlarna.
Det har aldrig funnits en period i människans historia när hon var en isolerad individ, betonar Fukuyama och hänvisar till modern biologi och antropologi. Från våra däggdjurs-primat-ap-förfäder har vi ärvt den omfattande sociala och politiska kompetens som de utvecklade. Samhället kom före den mänskliga indviden (individer skapade alltså inte samhället som många trott genom tiderna).
Därför är socialt samarbete inbyggt i våra hjärnor – men varierar beroende på miljö, ideologi, politik, och kultur. Fukuyama jämför med språk – språk-förmågan är medfödd, det konkreta språket kulturellt skapat.
Samarbete i djurvärlden byggs med släktskapsaltruism och ömsesidig altruism. Konkurrens och samarbete mellan individer finns i den sociala gruppen, liksom mellan grupper i krigisk kamp om resurser. Gruppsolidaritet hos människan byggs med exempelvis nationalism/nationsbygge som möjliggör mer komplexa och storskaliga samhällen. Typ agrarimperierna.
Socialiteten är inbyggd i oss via släktskapsosjälviskhet, vän-bekant-osjälviskhet, grupposjälviskhet på högre föreställd nivå (som ”etnier”, nationer, religioner), konformism, regelföljande, ritualer, normföljande, ledarföljande, social hierarki, kollektiva (communal) instinkter, social bindning (bonding), olika identiteter, jämlikhetstänkande från jägarsamlartiden (mitt tillägg), biologisk grund till politik (hos människor, chimpanser och andra djur), social moral, motvilja mot snyltare, språk, flockrevir-tänkande (territorialitet, nationalism), social allians-bildning, makt-statusstrider inom gruppen (protoklasser), konflikt och krig mellan grupper, liksom individuellt och gruppsamarbete, och hjärnans känslomässiga automatiska responser som gynnar socialt beteende, samt våra mycket nära släktinga chimpansernas mycket människolika sociala beteende. Några citat från hur Fukuyama uttrycker detta ovansagda:
”Human sociability is not a historical or cultural aquisition but something hardwired into human nature.”… ”Evolutionary biology provides the broad framework for understanding how the human species evolved from primate predecessors.”… The recovery of human nature by modern biology is in any case extremely important as a foundation for any theory of political development, because it provide us with the basic building blocks by which we can understand the later evolution of human institutions.”
Fukuyama betonar idéer (ideologisk överbyggnad) och resurser (materiell bas) för att tala marxistiska. Men under politik, kultur, ekonomi finns den grundläggande sociala mänskliga naturen, som evolutionspsykologer och evolutionära biologer forskar allt djupare i.
Frågan om människans sanna natur har gått från spekulationer och tyckande som gynnar de egna politiska önskemålen för ett bättre samhälle (hos såväl vänstern som högern). Dags att skilja fakta om människan från olika ideal för hur vi ska leva tillsammans som sociala djur.
Ett plus där för filosofiprofessor Francis Fukuyama som såväl satt sig in i naturvetenskapen om människan, som modifierat sina teorier aningen vänsterut.
Nu ser han mer än kapitalism och liberal demokrati som avgörande. Han betonar som sagt en stark stat, en rättsstat och ansvarskännande makthavare som viktiga sociala institutioner. Och han går igenom utvecklingen (eller inte) av dessa i Europa (där England var global föregångare), Mellanöstern, Indien och Kina. Boken är en kunskapsmassiv historisk genomgång.
Men samma kritik, om än mildare, har jag vad gäller ”The Origins of Political Order” som vad gäller ”The End of History”. Historien slutade inte efter Murens fall 1989 i liberaldemokrati och marknadskapaitalism.
Kraven på en stark auktoritär stat lever vidare, Och inte minst det statskapitalistiska Kinas framträdande som nästa världs-ledare visar (tyvärr) att demokrati inte automatiskt leder till en bättre ekonomisk utveckling.
När jag skriver detta ser jag DN citera The Economist att det bara finns 8,4 procent fullvärdiga demokratier i världen. Lägg till kollapsade stater som Somalia, Jemen, Libyen och delvis Irak. Liksom den arabiska (demokratiska) vårens misslyckande.
Fukuyamas tanke att det sker en politisk evolution i världen, varvid mer demokratiska länder som ”de mest lämpliga” (the survival of the fittest) styrelseformerna gradvis skulle bli det mest vanliga styrelseskicket verkar tyvärr inte besannas på kort sikt.
Auktoritära hel- och halvdiktaturer med förtryckande statsmakt, rättsosäkerhet och plundrande eliter verkar fortfarande ha framtiden för sig. Än har inte demokratin på långa vägar segrat.
Hans Norebrink
# Fukuyama har skaffat sig en imponerade bred bildning i evolutionsvetenskap. Från gamla filosofer som Aristoteles (”Människan är ett politiskt djur”), Hobbes, Locke, Rousseau. Till evolutionsforskare som William Hamilton, Richard Wrangham, Steven LeBlanc, Frans de Waal, Richard Alexander, Robert Trivers etcetera.
Tänk vilka framgångar vetenskapen om människan och samhället kan få om naturvetenskap och samhällsvetenskap kunde sammansmälta i en vetenskap om människans och samhällets natur. Politiska tyckanden från höger till vänster kunde ersättas av gemensamma fakta om människans ”själ”.
Jag tänker mig en kunskapspyramid med en bas av evolutionär biologi-psykologi. Ett mellansteg av olika kulturer, och en topp av politik och värderingar. Tillsammans förklarar de människans natur och hur samhället byggs.
